Spin-Off tråd för oss som följdes åt, stöttade och hejade på varandra i tråden 'Vi runt 30 som siktar på vårt första plus NU' och som nu plussat!
Här fortsätter vi följas åt, stötta och dela erfarenheter med varandra :)
Är det bara jag som känner mig deppad? Jag börjar ifrågasätta om jag verkligen vill ha barn. Det går upp och ner. Jag blev jätte glad när jag plussade för detta är en dröm för mig. Men ändå så gläds jag inte så mycket som jag trodde att jag skulle göra. Är det hormonerna eller rädslan att mitt liv ändras? Jag vill också känna sprudlande glädje så jag hoppas att detta bara är för mkt hormoner. Känner någon igen sig?
Är i vecka 7 (6+3)
Är det bara jag som känner mig deppad? Jag börjar ifrågasätta om jag verkligen vill ha barn. Det går upp och ner. Jag blev jätte glad när jag plussade för detta är en dröm för mig. Men ändå så gläds jag inte så mycket som jag trodde att jag skulle göra. Är det hormonerna eller rädslan att mitt liv ändras? Jag vill också känna sprudlande glädje så jag hoppas att detta bara är för mkt hormoner. Känner någon igen sig?
Är i vecka 7 (6+3)
Deppig är jag kanske inte, däremot har jag blivit jäkligt ifrågasättande och ängslig över om det verkligen är rätt precis som du säger!
Har vetat att jag vill ha barn hela mitt liv och senaste 6 ÅREN har jag känt mig lite småstressad över att börja skaffa dom.. Men nu plötsligt så sitter jag här och är rädd att vi tagit fel beslut!
Jag blir även rädd att jag ska hata att vara gravid o att jag ska må dåligt hela vägen..
Jag tror det är omställningen som gör det! Man mår ju inte prima som gravid direkt, illamåendet, ovissheten man har före v. 12 osv..
Och insikten att livet nu aldrig kommer bli detsamma! Självklart kommer ens liv ändras nu, har man barn kommer livet handla om helt andra saker än vad det gör nu och det blir inte lika fritt längre. Skrämmande såklart!
Och det måste man ju få känna sig lite orolig över, men tänk också på alla du känner som har barn, DE klarar det ju! Och ens föräldrar klarade det ju, och folk är ju lyckliga och mår bra ändå ;)
Deppig är jag kanske inte, däremot har jag blivit jäkligt ifrågasättande och ängslig över om det verkligen är rätt precis som du säger!
Har vetat att jag vill ha barn hela mitt liv och senaste 6 ÅREN har jag känt mig lite småstressad över att börja skaffa dom.. Men nu plötsligt så sitter jag här och är rädd att vi tagit fel beslut!
Jag blir även rädd att jag ska hata att vara gravid o att jag ska må dåligt hela vägen..
Jag tror det är omställningen som gör det! Man mår ju inte prima som gravid direkt, illamåendet, ovissheten man har före v. 12 osv..
Och insikten att livet nu aldrig kommer bli detsamma! Självklart kommer ens liv ändras nu, har man barn kommer livet handla om helt andra saker än vad det gör nu och det blir inte lika fritt längre. Skrämmande såklart!
Och det måste man ju få känna sig lite orolig över, men tänk också på alla du känner som har barn, DE klarar det ju! Och ens föräldrar klarade det ju, och folk är ju lyckliga och mår bra ändå ;)
Är det bara jag som känner mig deppad? Jag börjar ifrågasätta om jag verkligen vill ha barn. Det går upp och ner. Jag blev jätte glad när jag plussade för detta är en dröm för mig. Men ändå så gläds jag inte så mycket som jag trodde att jag skulle göra. Är det hormonerna eller rädslan att mitt liv ändras? Jag vill också känna sprudlande glädje så jag hoppas att detta bara är för mkt hormoner. Känner någon igen sig?
Är i vecka 7 (6+3)
Jag berättade precis för min pojkvän som precis kom efter varit utomlands! Känns så underbart att äntligen (efter vetat detta i 5dagar) kunna dela glädjen med honom! Han är bra för han lugnar ner mig lite. Jag är dock fortfarande lite rädd för att mina streck inte är tillräckligt starka o att man inte ser än tydlig stegring från dag till dag.. Är det någon som vill stilla min oro o lägga upp en bild på sina gravtest innan o efter bim? Om ni tagit flera alltså.. (Jag har tagit 9 st nu) alla positiva men ingen jättestarkt.
Jag berättade precis för min pojkvän som precis kom efter varit utomlands! Känns så underbart att äntligen (efter vetat detta i 5dagar) kunna dela glädjen med honom! Han är bra för han lugnar ner mig lite. Jag är dock fortfarande lite rädd för att mina streck inte är tillräckligt starka o att man inte ser än tydlig stegring från dag till dag.. Är det någon som vill stilla min oro o lägga upp en bild på sina gravtest innan o efter bim? Om ni tagit flera alltså.. (Jag har tagit 9 st nu) alla positiva men ingen jättestarkt.