Vi runt 30 som plussat för första gången!

Jag skriver en kommentar här bara för att kunna följa er i gruppen.. Har ju inte plussat än men vill så gärna fortsätta följa er resa. Och så hoppas jag att det inte dröjer allt för länge innan jag kan vara med i den här gruppen "på riktigt". :)

Ååh du är så välkommen så Sserena!

Jag håller alla tummar och tår för de som fortfarande väntar, önskar man kunde skicka plus till allihop på posten!

Min man kom med ett "sjukhus-kit" till mig nu då jag ska stanna här inatt.. Han hade med sig hand/ansiktskräm, mat, böcker o så.

Sen överraskade han mig med att ha köpt mina favvo-chips!

Då grät jag igen.. Över CHIPS!!

MVC ringe jag dagen efter plusset, har tid den 13:e :)

Är det någon som bor i Sthlm? Hur vet man vilken mvc som är bra?

Nu har jag också plussat! Så nu kan jag vara med här "på riktigt".. :D

Krya på dig Diamant, hoppas att du får komma hem snart!

Grattis Sserena! Lucky-October liksom ;)

Jaaaa! Grattis Sserena!! :D

Hej på er!
Jag var också med i gruppen men hoppade av för lite längre sedan 

Är i vecka 22 nu  och kommer ihåg chocken när vi faktiskt till slut plussade. Jag har pcos och kunde, enligt läkaren, inte få egen ägglossning. Det var en lång vår av Metformin blandat med Pergotime, men när vi faktiskt plussade åt jag INGENTING hehe. Vi stod även i kö till IVF. Det var verkligen en chock att det ville sig.

Lisen84 - Jag går hos Hammarby sjöstads barnmorskor som jag tycker är bra. Jag har många kompisar som gått hos Gamla stans barnmorskor och de har ett väldigt, väldigt bra rykte! Man vill ju gärna ha nära dit också så det beror ju lite på var du bor... 

Välkommen! <3

Åh avis att du kommit förbi den där oroliga tiden! Underbart med lyckliga historier!

Hur mår du?

Hej! Är också med i juni tråden men det är så många därinne så man försvinner. Kanske kan jag vara med här. Första barnet, fyller 31 i år, är från upplands väsby och bf ca 30/5 +-

Ska på vul den14/10 för att verkligen få det bekräftat!

Kram

Tack 
Ja, tiden sniglar sig verkligen fram de första typ 14 veckorna. Jag räknade verkligen dagar, nu tänker jag bara veckor. Jag var fruktansvärt orolig, vågade knappt gå och kissa av rädsla att hitta blod i trosan. Jag tror det blir extra oroligt för oss som försökt länge... Jag hade väldigt svårt att tro att jag "var värd det" och att det skulle funka. 

Jag mår bra!
Första 16 veckorna var pest och pina (förutom att vi var glada över själva graviditeten såklart). Då mådde jag illa 24/7 och var tvungen att äta illamående tabletter. Hade även mycket huvudvärk och riktigt lågt blodtryck.
Så fort illamåendet gick över kände jag att "wow, är det så här det ska kännas att vara gravid?". Lyckokänslorna avlöser verkligen varandra. Och detta trots att jag fortfarande är illamående ibland, har foglossning och hemorrojder haha!
Tror det är mycket psykiskt - nu vågar jag ju äntligen tro att det kommer att bli ett barn till slut 

Hur mår du?