vi har nu plussat tråd 2 från "Någon mer som precis har fått mf och vill försöka igen?"

Idag gick jag in i vecka 14. Känns overkligt att ha kommit så här långt, att jag fortfarande är gravid. Och nu kommer jag in i samma fas som mom in the city: det är så lååååångt till rul för att se att allt är bra. Jag bara hoppas att jag börjar känna något innan dess. Jag sa ju att jag inte ska oroa mig efter kub, och jag känner att den största oron har försvunnit. Det är ju positivt. Men det hade varit fantastiskt med en koll mittemellan kub och rul så det inte skulle vara så långt.

Men jag är fortfarande glad över kub:et. Jag lever på den ett tag till.

Ja, man tror ju att man ska släppa oron efter vecka 12 och KUB men så enkelt är det nog inte tyvärr. Nu har jag drygt en vecka kvar till RUL men tiden har verkligen gått sååååå långsamt!

Nu när jag känner och ser rörelser i stort sett varje dag känns det lite bättre men jag är fortfarande rädd att RUL ska visa något fel på fostret. Nu ligger inte oron i att fostret inte ska leva längre utan i att allt inte ska vara normalt med något organ eller så. Kommer vara jättenervös innan så tur att vi har en morgontid. Jag hoppas också att vi får veta könet, tror det blir "mer verkligt" då när man kan börja säga han eller hon och då kanske det blir lättare att ta till sig graviditeten.

Kom på en sak är så jäkla trög i magen redan. Kommer ej ihåg att jag var det med sonen. Tips för att slippa? Kunde ej sova inatt för jag var så full.

Kom på en sak är så jäkla trög i magen redan. Kommer ej ihåg att jag var det med sonen. Tips för att slippa? Kunde ej sova inatt för jag var så full.

Ang när det går långsamt eller inte så tyckte jag att veckorna sniglade sig fram till vecka 13, sen fick vi reda på att de var två och UL varannan vecka så då gick det rätt snabbt ändå till RUL men nu efter RUL tycker jag att de går långsamt igen då det är nu risken för mina små är som störst att drabbas av tvillingtransfusionssyndrom (googla om ni inte vet vad det är). Risken har avtagit iofs från vecka 18-20 och är nu i vecka 21 men jag kommer inte att kunna slappna av förrän tidigast vecka 26 då risken är väldigt liten igen. Bläh för denna ständiga oro!

Kom på en sak är så jäkla trög i magen redan. Kommer ej ihåg att jag var det med sonen. Tips för att slippa? Kunde ej sova inatt för jag var så full.