BF Juni 2015

Hej på er!

Första inlägget här. Är 22 år, sambo och gravid med första barnet i v 6.

Har haft alla symptom väldigt kraftigt men illamåendet börjar avta succesivt, bör man vara orolig när känningar försvinner eller är det bra? Är lite nervös för mf.

På den här dagen (5+0) förra graviditeten började jag småblöda. Sen höll det på så i nästan 4 veckor, innan det började komma färskt blod, och ytterligare några dagar senare var missfallet ett faktum. Gyn trodde dock att småblödningarna av gammalt blod som jag hade i 4 veckor kanske inte hade nåt med missfallet att göra. Är ju ändå sjukt nervös. Skulle kännas skönt bara att ta sig igenom den här dan iaf utan blödning.

Har iaf mycket tydligare symtom än förra gången, så det känns ju lite hoppfullt :) trött är bara förnamnet och yrseln alltså...jag måste nog försöka få tag på nån hjälp mot den..börjar bli jobbigt på riktigt..

Hur mår ni?

Jag mår fortsatt bra. Inte alls som med sonen. Lite humörsvängningar och sugen på massa mat hela tiden. Kollade med digital idag och visar nu 2-3 veckor. Molar lätt i magen vissa dagar annars oförskämt bra så långt. Nästan så jag undrar om det är normalt.

Imellanåt känns de som denna graviditeten äg värre än med sonen :/ å ibland så känner ja mig inte alls gravid :/

26 år bor med sambo. Plusade förra torsdagen, i onsdags så började det komma bruna flytningar, i fredags efter en natt med något ont i magen och blod och lite små klumpar åkte jag till gynakuten och vul gjordes. Läkaren kunde se "säcken" men inget i, han trodde ganska säkert på att det var mf men sa att det finns en liten chans att det var för tidigt för att se hjärtat slå. Så nästa vecka så ska jag ta blodprover mån,ons och fre för att se om hcg värdet ökar.

Jag är helt skakis och går på toa varannan timma för att se om jag blöder (blödde inte igår) sedan känner jag på brösten då och då för att känna om ömheten avtagit och så fort det värker i magen så blir jag livrädd...

Någon som har någon solskenshistoria att bjuda på så att man vågar hoppas på att det är en liten där inne?

Hoppas detta inte drar ner stämningen i gruppen, känner bara att jag måste ventilera och höra om det finns någon annan här som upplever samma sak...

Hej allihopa, mitt första inlägg här:)

Plussade förra veckan och är i vecka 3+6. Så sjukt jävla härligt! Har ett MA i ryggsäcken och hoppas att det går vägen denna gång. På något sätt känner jag att det kommer att gå bra. Good feelings:)