BF Juni 2015

Hej tråden!

Här kommer jag och hoppar in! Testade redan i månadgs, på dag 26 och är nu gravid med vårt andra barn.

Enligt ÄL är jag i v 5+1, går man efter mensen är jag på 4+2...

Jag har än så länge iiiiinga symptom alls, vilket gör mig lite orolig. Hade iofs inte jättemycket förra graviditeten heller (molvärk och ömma bröst), men nu alltså noll nada och ingenting... Önskar att jag kunde få nåt tecken iaf...

Har iaf inskrivning 27/10 så jag hoppas dagarna dit går fort...

Jag är också i vecka 5 (4+3) idag.

Jag är tröttare än vanligt men inga andra symptom förutom det heller , men en ständig oro att det kan hända något.

Men försöker att inte tänka så mycket på det.

Har du också BF runt 3-4 juni?

30 år, första barnet. Har försökt i 14 månader och fick till slut prova Pergotime och ÄL-terst vilket verkar ha gjort susen. Ett underbart besked att få, har varit en hel del tårar över det... Orolig över risken för MF, men försöker tänka positivt - inte jättesvårt när jag bara vill le.

Enligt beräkningarna antingen sent i maj eller tidigt juni, själv tror jag mer på juni eftersom jag hade ägglossning senare än jag "borde" om man ser till en vanlig menscykel. Dag 5+1 enligt appen. Hittills inga riktiga symtom förutom en del ont i magen som verkar normalt, men mer kommer väl. Får vara glad så länge man är pigg och inte mår illa, antar jag.

Jag har också problem med symptomen, men de kommer o går har många sagt till mig.

Jag är på 4+4 tror jag, eller 5+0. Känner väldigt lite symtom. Känner inget alls i brösten men däremot lite molande värk, ungefär som mensvärk till och från. Var på fest igår och känner mig bakis idag tror att jag inte drack och fick sova nästan 8 timmar. Tänker att det kanske är lite graviditetssymtom.

Hej! Plussade helt oplanerat i torsdags efter att mensen, som annars kommer enligt klockan, inte dykt upp. Har en dotter på 7 år och en dotter som fyllde 1 år förra helgen. Hade tänkt satsa lite på arbete och ett bröllop i slutet av maj och har därför haft en jobbig helg med stora beslut att ta. Nu är det iallafall bestämt att bröllopet blir framskjutet på obestämd framtid och istället kör vi bebis med bf 2 juni. Detta blir alltså mitt 3:e (och sista) barn. Är 33 år, boendes utanför Helsingborg.

Visst är det märkligt men härligt med symtomen man känner! Jag känner som hugg i nedre delen av magen ibland och är öm i brösten, sen blev jag pangförkyld igår så tröttheten beror nog på det :)

Förstår ni som är oroliga, men man kan vara hoppas på det bästa! Jag tänker att det man kan göra är att ta hand om sig så bra det går, inte stressa, äta nyttigt med mycket vitaminer och hålla igång lagom fysiskt.

Har någon berättat mer än för partnern? Känns lite tidigt men åh vad jag vill dela det stora!