Lämna infertil sambo?

Du anser inte att du förtjänar bättre än en man utan spermier.  Du kan göra det så enkelt. Så gör det bara. Lämna och gå vidare.

Jo verkligen. Jag tror snarare att det är högst individuellt hur viktigt man tycker att det är med generna. Det är ju inte alla adoptivbarn som bryr sig om sitt ursprung medan andra försöker leta upp sina biologiska föräldrar.

Låter som att du återfått vettet. Bra.
Och man får tänka och tycka vad man vill, men man behöver inte uttrycka sig hur som helst.

Det är ju upp till TS om hon kan tycka att det är HENNES gyllene medelväg. Varför skulle hon inte kunna skaffa barn med en annan man - hon är ju också utredd vad jag förstod, och felet fanns inte hos henne. Och har hon kunnat få en man så kan hon väl få en annan - hon kan inte vara ful som stryk!

Folk lämnar sin partner för mycket mindre saker... få äktenskap blir livslånga idag, och ännu färre samboförhållanden. Och detta är en GRAV sak att offra, känner jag - att inte få bilda en vanlig, normal familj med gemensamma barn. Utan skämmiga hemligheter och förbjudna tankar, som kan sticka upp sitt fula tryne när som helst... folk som frågar... Att ständigt behöva förklara och försvara hur barnet kom till.

Ja, och även donatorer och donatorbarn försöker ju hitta varandra, Det har uppstått sådana förmedlingar världen över, dit både barnen och donatorerna kan vända sig med sina kliniknamn och donatornummer, och se om den andra parten har registrerat sig . Så att de kan finna varandra.

Många män som har donerat, har ju inte tänkt på följderna just då - de är oftast unga män. Men när de har fått barn, har de börjat grubbla över de andra barn som de har därute i världen någonstans, och börjat oroa sig för hur de blir behandlade... och vissa har börjat ett desperat letande efter dem.

Hur reagerar TS och hennes man, när donatorn står på tröskeln och vill träffa sitt barn och kanske ha umgängesrätt..? Det är ju naivt att tro, att donatorn helt säkert bara har lämnat en cell och sedan aldrig kommer att poppa upp mera i deras liv...

Fel det är extremt ovanligt att barn söker upp donatorer senare i livet.

För all del, jag säger inte emot. Samtidigt har ju TS gjort klart att hon vill hålla ihop med sin man.

Fan vad mycket skräp du skriver i trådar på det här forumet.

Det har vuxit upp massor av sådana förmedlingar nu som svampar ur jorden... Här är en. Den beskriver hur man skickar in donatornumret, så att de biologiska föräldrarna och barnen och syskonen kan finna varandra. Och de sociala föräldrarna kan inte göra så mycket åt det - för denna information har barnet rätt till. Såvida de inte ljuger om barnets ursprung helt och hållet.

https://www.donorsiblingregistry.com/

Folk är så jäkla dåliga på att prata igenom saker. Barn (syn på otrohet kan också vara bra) känns rätt basic att faktiskt prata om mer än på nivån att man vill ha barn... Det är inte så enkelt. Oftast har man väl liknande tankar om hur man vill leva annars vore förhållandet rätt dömt ända från början. Man kan inte förutspå allt men Barn är en stor del av förhållandet om man väljer det.

Det är rätt många som faktiskt har problem med fertiliteten på olika plan. Att TS skulle hitta en ny partner bara för att hon inte är "ful som stryk"( hej fin syn) som hon kan få barn med är aldrig en säkerhet.

Diskussionen om att tvinga mannen känns det mest som att bara du hållit i då det inte handlat om det. I början av tråden verkade TS inte ens pratat om det med honom så det delen är onödig att diskutera. Tycker att det är mannens beslut att ta om han nu inte vill ha barn, då får han lämna så det inte blir tvång där...men ja.