• Anonym (--)

    Lämna infertil sambo?

    Vi har försökt få barn över ett år och nu fått beskedet att min sambo saknar spermier. Det känns hopplöst och jag överväger att lämna honom och gå vidare. Det känns ångestfyllt att dumpa honom nu men vi kommer inte kunna skaffa biologiska barn tillsammans vilket är viktigt för mig. 

  • Svar på tråden Lämna infertil sambo?
  • Löparnörden
    Anonym (realitycheck) skrev 2014-07-28 09:33:44 följande:

    Om hon burit barnet är hon biologisk förälder, då de delat blodomlopp och näring och hela den biten, barnet utvecklas i henne och påverkas direkt av hur hon lever, vad hon äter, eventuella sjukdomar o s v. Är barnet adopterat t ex däremot är hon inte barnets biologiska förälder.


    Tack för att du förtydligade det, många i tråden verkar glömma det. Som mamma till ett äggdonationsbarn har jag genomgått precis allt som vid en vanlig graviditet. Samma sak för en man som får dela sin partners graviditet vid spermiedonation (vill absolut inte heller förringa adoptivföräldrars betydelse). Min upplevelse skulle inte ha varit annorlunda eller mina känslor mindre om min dotter kommit från mitt eget ägg. Ett ägg är ju bara en cellklump.

    Varför skulle man vara mindre förälder för att man inte delar gener? Att vara förälder handlar väl om att finnas för sitt barn och få följa sitt barns utveckling. I tidigare inlägg pratas det om att föräldrar som inte är genetisk förälder skulle älska sitt barn mindre. Tror nog det kan vara tvärtom, att ett barn som tillkommit genom någon form av donation eller adoption är högt efterlängtat och väldigt älskat. Förhoppningsvis skaffar man också barn för barnets skull och inte bara för sin egen skull och om ska se till ett barns bästa, vad är bättre: att vara älskad och efterlängtad av föräldrar som man inte delar DNA med eller att exempelvis växa upp hos icke fungerande genetiska föräldrar ?
  • Jennie med ie

    Generellt sett så älskar givetvis föräldrar inte sina barn mindre för att de inte delar det genetiska. Har man valt att få barn på så sätt älskar man i regel sina barn precis lika mycket som alla andra. Däremot så finns det som sagt inga garantier för det, och känner man att det genetiska bandet är viktigt innebär inte det att man är känslomässigt störd eller hur det uttrycktes tidigare och man gör såklart rätt i att avstå från att få barn så så länge man har de känslorna.


    Löparnörden skrev 2014-07-28 10:24:17 följande:

    Tack för att du förtydligade det, många i tråden verkar glömma det. Som mamma till ett äggdonationsbarn har jag genomgått precis allt som vid en vanlig graviditet. Samma sak för en man som får dela sin partners graviditet vid spermiedonation (vill absolut inte heller förringa adoptivföräldrars betydelse). Min upplevelse skulle inte ha varit annorlunda eller mina känslor mindre om min dotter kommit från mitt eget ägg. Ett ägg är ju bara en cellklump.

    Varför skulle man vara mindre förälder för att man inte delar gener? Att vara förälder handlar väl om att finnas för sitt barn och få följa sitt barns utveckling. I tidigare inlägg pratas det om att föräldrar som inte är genetisk förälder skulle älska sitt barn mindre. Tror nog det kan vara tvärtom, att ett barn som tillkommit genom någon form av donation eller adoption är högt efterlängtat och väldigt älskat. Förhoppningsvis skaffar man också barn för barnets skull och inte bara för sin egen skull och om ska se till ett barns bästa, vad är bättre: att vara älskad och efterlängtad av föräldrar som man inte delar DNA med eller att exempelvis växa upp hos icke fungerande genetiska föräldrar ?


  • Anonym (Mamma efter IVF)
    Anonym (Förstår) skrev 2014-07-27 21:11:14 följande:

    Hej TS,
    Jag tycker inte du behöver skämmas över dina tankar och känslor. Att ha svårigheter att skaffa barn väcker stora och existentiella frågor och kan framkalla en hel del "fula" och ej socialt acceptabla känslor och tankar. Har man inte varit där själv tycker jag dock inte man bör uttala sig överhuvudtaget...
     
    IVF är ingen särskilt rolig behandling och det är trots allt kvinnan som går igenom den, dvs det är du som måste utsätta dig för behandling trots att det inte är dig det är "fel på". Dessutom är det ju naturligtvis så att med två fullt friska parter som har regelbundet samlag så är ju självklart chanserna betydligt större eller kanske snarare fler (och betydligt trevligare ;) ) än vid enstaka IVF-behandlingar. Vid ev behov av ICSI som ngn lite lättvindigt slängde sig med så är chanserna ännu lite mindre, dvs det finns en riskfaktor till i o m att man då måste sticka hål på ägget och det är inte alla ägg som klarar det. Anyway, tråden handlar inte om sannolikheter vid IVF, den informationen är ju ytterst individuell för er som par och den kommer du få av läkare, men det jag reagerar på är att många tror att det "är bara att göra IVF". Det är inte så bara! Utan kan vara rätt tufft både fysiskt och psykiskt och relationen kan ta stryk.

    I den första chocken över att något är fel och att det inte kommer gå så lätt tror jag heller inte det är särskilt märkligt att man inte är så sugen på spermadonation. Alla hoppar inte högt av glädje av tanken på att få ett barn med sperma från en främling som man inte har en aning om vem det är. Tro det eller ej men många lägger vikt vid att barnet utseendemässigt är likt en själv/pappan och att man vet vem pappa är. Långt ifrån alla män är heller sugna på detta som någon skrev ovan. För egen del, tycker jag faktiskt äggdonation eller spermadonation är mer att likställa med adoption än ett biologiskt barn, fast som ett något bättre alternativ då man kan se till att barnet (nåja ägget) har de bästa förutsättningarna att utvecklas redan från befruktningsstadiet.
    Alla är inte heller intresserade av adoption utan vill faktiskt ha ett eget biologiskt barn. Sen kan folk sitta här och säga att det är egoistiskt om dom vill. Dom som dömer hårdast tenderar dock oftast att ha egna biologiska barn. Och uttalandena brukar alltid vara i linje med "Jag hade HELT KLART adopterat om jag inte hade kunnat få lilla Kalle/Lisa". Ja, just det. De har inte heller valt att adoptera i första hand.... 
    Jag tycker inte heller du ska fatta några förhastade beslut när du nu ev är lite chockad och ledsen över ett tungt besked men dina känslor och tankar är fullkomligt förståeliga under omständigheterna och du lär knappast vara varken den första eller sista som lämnar en relation pga att det inte blir några barn (av vilken anledning det än må vara).


    Hur tänker du nu vad det gäller sannolikheten att bli gravid vid vanlig sex är större än vid IVF? Det är ju bara att kolla på befintlig statistik. Det tar i snitt runt 7 månaders aktivt försökande att bli gravid. Vid IVF har runt 2/3 av alla paren lyckats på tre försök. När jag ser på dessa siffror så anser jag i alla fall att sannolikheten att lyckas är större vid IVF än vid samlag så nu är jag nyfiken på hur du ser på saken då du anser att sannolikheten är större vid samlag, kan du förklara?

    TS: Som många redan skriver, är det så viktigt att ha biologiskt barn för dig? Viktigare än det ni har tillsammans? Och vill du hellre ha biologiska barn med en för dig idag okänd person, än ickebiologiska barn med den man du lever med idag? Är det så så gör du rätt i att lämna. Det finns inga rätt eller fel, du vet vad som är rätt för just dig.

    Sedan en annan fråga, har man kollat att det verkligen inte finns några spermier? Jag vet att tex på carlanderska i Göteborg så gör man operationer där man plockar ut spermier från testiklarna och på så vis kan man befrukta kvinnans ägg. Är denna möjlighet något som har kollats upp?
  • Anonym (Förstår)
    Anonym (Mamma efter IVF) skrev 2014-07-28 10:45:29 följande:
    Hur tänker du nu vad det gäller sannolikheten att bli gravid vid vanlig sex är större än vid IVF? Det är ju bara att kolla på befintlig statistik. Det tar i snitt runt 7 månaders aktivt försökande att bli gravid. Vid IVF har runt 2/3 av alla paren lyckats på tre försök. När jag ser på dessa siffror så anser jag i alla fall att sannolikheten att lyckas är större vid IVF än vid samlag så nu är jag nyfiken på hur du ser på saken då du anser att sannolikheten är större vid samlag, kan du förklara?

    TS: Som många redan skriver, är det så viktigt att ha biologiskt barn för dig? Viktigare än det ni har tillsammans? Och vill du hellre ha biologiska barn med en för dig idag okänd person, än ickebiologiska barn med den man du lever med idag? Är det så så gör du rätt i att lämna. Det finns inga rätt eller fel, du vet vad som är rätt för just dig.

    Sedan en annan fråga, har man kollat att det verkligen inte finns några spermier? Jag vet att tex på carlanderska i Göteborg så gör man operationer där man plockar ut spermier från testiklarna och på så vis kan man befrukta kvinnans ägg. Är denna möjlighet något som har kollats upp?
    Vi vet ingenting om TS specifika förutsättningar eller sannolikhet att lyckas vid IVF då det är ytterst individuellt hur man svarar på behandlingarna, bl a, men inte enbart, beroende på ålder. Det jag menade var dock att oavsett den procentuella möjligheten att lyckas vid ett enskilt IVF-försök så är det ju just ett enda försök (eller hur många behandlingar du nu väljer att göra). Att jämföra med att inte vara i situationen att behöva göra IVF och försöka bli gravid på naturlig väg, då har man ju s a s betydligt fler chanser på sig, dvs varje månad så länge man är fertil. Detta var alltså apropå att TS övervägde att lämna mannen. För även om du har en viss procentuell chans vid varje IVF så blir det ju antingen ett barn eller inte, dvs behandlingen lyckas eller misslyckas till 100%. Och det kan kännas tufft att hantera att man t ex har 3 försök på sig att skaffa barn, men med en annan man hade TS haft otaliga försök framför sig.
    Säger inte att det finns någon garanti att lyckas med en annan man på naturlig väg och är heller inte på något vis negativt inställd till IVF utan mina kommentarer har hela tiden handlat om att jag faktisk förstår TS tankegångar och den kanske initiala panik över den situation hon nu befinner sig i.  
  • Anonym (I)

    Men IVF...är inte det när det är kvinnan som är infertil! Insemination heter det väl när det handlar om att få annans sperma?

  • Jennie med ie

    IVF innebär helt enkelt att äggen befruktas utanför livmodern. Detta kan göras även på en fertil kvinna. Insemination innebär att spermierna, donerade eller ej donerade, förs in i kvinnan där de får leta upp ägget och befrukta det. I synnerhet om speemieantalet är lågt kan insemination ge alltför dåliga odds att lyckas för att man ska välja det.


    Anonym (I) skrev 2014-07-28 11:42:38 följande:

    Men IVF...är inte det när det är kvinnan som är infertil! Insemination heter det väl när det handlar om att få annans sperma?


  • Anonym (I)
    Jennie med ie skrev 2014-07-28 11:47:10 följande:

    IVF innebär helt enkelt att äggen befruktas utanför livmodern. Detta kan göras även på en fertil kvinna. Insemination innebär att spermierna, donerade eller ej donerade, förs in i kvinnan där de får leta upp ägget och befrukta det. I synnerhet om speemieantalet är lågt kan insemination ge alltför dåliga odds att lyckas för att man ska välja det.


    TS sambo saknade tydligen spermier helt? och då kan det ju aldrig bli tal om annat än att man får använda donerad sperma?
  • Jennie med ie

    Om det är så ja.


    Anonym (I) skrev 2014-07-28 12:00:15 följande:

    TS sambo saknade tydligen spermier helt? och då kan det ju aldrig bli tal om annat än att man får använda donerad sperma?


  • Anonym (G)
    tobbe01 skrev 2014-07-28 09:38:06 följande:

    Kommer att tänka på filmen "Hans och Hennes" som just handlade om detta ämne.


    Jag tycker att Wreckers är bättre.

    Också handlar om samma ämne.
  • tobbe01
    Anonym (G) skrev 2014-07-28 12:08:14 följande:
    Jag tycker att Wreckers är bättre.

    Också handlar om samma ämne.
    Okej!  Finns den på svenska?
Svar på tråden Lämna infertil sambo?