luspudel skrev 2014-06-04 08:20:40 följande:
Märks att det har blivit bebisar i tråden. Inte lika mycket tid att skriva, eller otålighet att skriva om
Ebbe är 16 dagar idag, helt galet. Igår började min man jobba igen och barnen var på förskolan en stund, 15-timmars blir det ju nu. Det gick jättebra att vara själv med alla tre, var lite orolig innan men det gick så bra så
Lilleman är annars hur lugn som helst, men har lite magknip (får endast ersättning vilket han fick redan på BB.) Ska köpa magdroppar och se om det hjälper. Hur rullar livet för er andra? Hur reagerar syskonen?
Har inte själv varit vid datorn nästan alls
Redan 16 dagar? Här är vi bara på fem dagar än så länge :)
Jag har haft värk och ont i underlivet senaste dygnet, men det är väl för att man inte mer har så mycket endorfin i kroppen och smärtan börjar höra av sig. Har ju en bristning som behöver läka osv. Men är inte riktigt lika stel i höfterna mer i varje fall.
Amningen börjar flyta på bättre, men det är fortfarande jobbigt emellanåt att få Astrids suggrepp bra så att det inte är för litet, och utdrivningsreflexen gör fortfarande lite ont. Men det värsta är nästan när hon vill ha mjölk ofta ett tag, en gång i timmen, och sedan tar hon plötsligt en lång sovpaus och brösten känns som om de ska explodera av trycket :/ Tycker också att det är väldigt bökigt på natten med bindor och avslag och amningen. Sover nog bra när jag väl ligger ner, men är helt yr i bollen varje gång jag vaknar för att amma. Och det värker mer i kroppen också på natten. Hoppas det börjar vända snart det här och man börjar vara lite mer normal i kroppen (och att avslaget skulle börjar minska snart).
Syskonen har reagerat på lite olika sätt. Äldsta var lite skeptisk till att det skulle komma en bebis, och när han såg henne på sjukhuset såg han nästan knäckt ut. Men ett par dagar senare vill han ha henne i famnen och klappa på huvudet hela tiden och ser riktigt förälskad ut :) Och han är väldigt lugn och glad också. Kanske han var lite nervös, och nu har det släppt.
Femåringen var ju väldigt entusiastisk och glad när jag var gravid, men nu har hon blivit mer trotsig (sexårstrotset på väg) och gråter för alla små saker som inte går som hon vill. Så hennes känslor är nog all over the place som det heter