Solidaritet skrev 2015-03-09 08:13:44 följande:
Jag undrar hur du gör kopplingen så enkelt till radikalfeminism.
Vad är det som säger att det inte handlar om socialistisk feminism?
Begreppet patriarkat är vid det här laget lika välanvänt som ordet rasist, och kan inte verka som en garant för att du har med en radikalfeminist att göra. Eller varför kan det inte handla om en likhetsfeminist?
Om jag skulle definiera min egen ideologi skulle där finnas inslag av nästan alla av de olika typerna jag hittat på wiki. Det talar enligt min uppfattning för att det absolut finns en generell feminism, men att åsikterna bland feminister går isär, kanske beroende på bland annat politisk övertygelse.
Men jag tror inte att vi gör feminismen en tjänst genom att på ett oflexibelt sätt dela in den i fack och utpeka en syndabock. Var i så fall väldigt säker på vilka syndabockarna är, för i det här fallet är det allt annat än solklart.
Det handlar just om socialistisk radikalfeminism och visst går dessa under likhetsfeminism därtill. Socialistisk då deras resonemang och lösningar har en socialistisk struktur, radikalfeminister då de förespråkar statliga tvångsmedel i arbetet för jämställdhet och likhetsfeminister då genus främst förklaras genom socialdynamik och miljö.
"De" - i det här fallet - utgörs då av de sedvanliga feministiska figurer som tas upp i dessa forum; som Gudrun Schyman (Feministiskt Iniativ), Lady Dahmer, Fanny Åström, Åsa Romson (med tillägget ekofeminist) och så vidare. Alla dessa har nämnda ideologier gemensamt.
Det finns ingen som tar upp exempelvis liberalfeminister i dessa sammanhang; av den enkla anledningen att betydligt färre liberalfeminister beter sig samt uttrycker sig på det här sättet som vanligtvis kritiseras samt, och framförallt, inte förespråkar vad som får ideologisk kritik i dessa sammanhang överhuvudtaget. Liberalfeminister har helt enkelt inte den där grundinställningen att folket ska mästras av en självutnämnd elit, en inställning som givetvis odlar dessa uttryck och beteenden som får kritik. Ser man sig själv som en del utav en elit med uppdraget att mästra folket så fjämrar det såklart en rätt speciell attityd jämtemot pöbeln.
Inget konstigt att känna sig träffad av flera feministiska ideologier - helt i sin ordning! De främsta skiljelinjerna går mellan hur man ser på genus (främst ett biologisk ursprung -vs- främst ett socialdynamiskt ursprung), hur man ser på statligt tvång (för -vs- emot) och hur makstrukturerna utifrån genus ska hanteras (fördelas jämt -vs- utraderas helt och hållet). Resterande utgör mer ideologiska kulörskillnader än ideologiska färgskillnader.
Det behövs inga syndabockar! Det räcker gott och väl med att lobba för den feminism som man vill se, rent ideologiskt, och sedan forma det praktiska till vad man vill ha (som exempelvis ett lika stort fokus på båda könen). Så kan man skapa genuin skillnad, för feminism i sig ska ingenstans - om inte Sverige börjar röra sig aktivt åt ett samhälle med en samhällsgiven orättvisa mellan könen (som i exempelvis fallet Iran), vilket troligen inte händer.
Så länge som Sverige inte tänker jobba EMOT exempelvis kvinnors rösträtt, juridiska ställning, rättigheter och så vidare samt vice versa (även män kan ju drabbas av det samma) rent samhällssystematiskt, utan jobbar FÖR någon form av jämställdhet/rättvisa mellan könen så kommer Sverige att automatiskt gå under feminism - och frågan ligger då i VILKEN feminism som folket faktiskt vill ha i landet.