emeliearcen skrev 2015-06-27 17:31:01 följande:
Tack för gratulationerna. Han var 50 cm lång och vägde 3460g. Han är så himla fin <3 det blir många vakna timmar om nätterna då han inte riktigt vill komma till ro då. Han vill mest ligga vid bröstet hela tiden, så jag får bädda upp bäst jag kan i soffan och sitta upp på nätterna. Det är tufft, men vi försöker se det som något som övergår.
Det är tufft emellanåt, det ska jag inte sticka under stolen med, man vill ju inget hellre än att lillkillen ska vara nöjd, och på nätterna känns det inte riktigt som att han är det.
Hur har ni andra nyblivna mammor det?
Kram
Här har vi också haft en rätt tuff start. Efter akutsnittet så har min mjölkproduktion haft svårt att komma igång, och det underlättade inte att jag fick abstinensbesvär av morfinet och under dotterns första vecka hade problem med bitvis rätt jobbig ångest och en fruktansvärd huvudvärk på nätterna... Lägg sedan till att dottern skrek väldigt mycket (antagligen pga att hon inte fick i sig tillräckligt med mjölk vid amningen och gick ner mer i vikt än de ska...). Jag tror att vi båda blev traumatiserade av detta, och nu skriker hon hysteriskt efter bara ett par minuter vid bröstet. Och någon minut senare börjar jag att gråta eftersom jag tycker det är jättejobbigt att se henne hungrig efter vår start när hon gick ner mer än hon borde. Men nu ger vi ersättning, eftersom hon behövde gå upp i vikt och då tror jag att hon har blivit bekväm och hellre tar flaskan än bröstet (som hon ju egentligen aldrig har fått ut nåt "ordentligt" ur). Jag kan inte klandra henne. Nu pumpar jag ut mjölk och ger med flaska och kombinerar med ersättning och vi har en bra mycket nöjdare bebis. Fördelen är att maken också kan mata, så vi kan dela på allt. Jag tycker också att det är jobbigt att inte kunna läsa hennes signaler, men det blir vi bättre och bättre på. Det går åt rätt håll, men inte är det någon dans på rosor inte ????
