Kelsson1 skrev 2015-05-28 10:38:33 följande:
Moolie: Stanna så länge du känner att du behöver, jag tyckte att det var rätt skönt att vara kvar i 5 dagar men hade då rätt högt blodtryck också så jag sov mycket . Bra att du får kontroll. Berätta gärna om din förlossning om du vill dela med dig
Amningen är verkligen IGÅNG nu!! Jag är så fruktansvärt stolt över mig och Liv!!
Jag får helt ok hjälp med amningen... Men alla ger olika råd... Så man blir helt knäpp som förstagångs... Men tillslut så tänkte jag "nu gör jag som jag vill!". Så nu ammade vi var 1,5h men kommer flytta till 2h nu när hon inte behöver lampan längre (gulsot). Och tillslut kommer det väl hamna på var tredje timme sen. Vi använder oss av amningsnappar, himla smidigt när de grejar med tungan för mycket! :)
Själva förlossningen var ganska odramatisk men dryg.
Vattnet gick 11.00 24/5 åkte in på kontroll och var inte öppen mer än en cm.
25/5 så hade jag legat med förvärkar HELA natten. Kl 6 ringer jag in och säger att jag inte orkar mer, trots att jag skulle vara på kontroll kl 9. Vi fick åka in och jag fick lustgas direkt när vi kom fram när de såg att värkarna gjorde så ont att jag stod på tå och kramade min man och grät mot hans axel. Vid undersökningen var jag öppen 4cm (gränsen för EDA) så de ringde narkos direkt. Sen kunde jag få sova en stund! OJ så skönt det var!!
Efter det så öppnade jag mig inte mer och fick värkstimulerande dropp. SEN blev det en himla fart när den väl börjat värka. Jag kände hur jag brast i underlivet men det var inte så farligt som det kändes. De sprayade underlivet med sådan lokalbedövande spray när jag skulle krysta. Värsta grejen! Helt underbart! EDA och lustgas sänkte och höjde jag lite under tiden.
Min man sa att jag försvann in i lustgasen tre eller fyra gånger. Han var verkligen min klippa! Åh så stolt jag är över vår prestation tillsammans!
Jag har säkert glömt något... Förlossnings BM har kontaktat mig två gånger för att vilja prata igenom förlossningen... Men jag är så sjukt glad över att de var stränga mot mig (hotade med sugklocka), berättade vad de gjorde och förtydligade för min man vad som hände(jag kan ha svårt med kommunikationen när jag har ont). Jag funderar på att skicka ett mail till henne och skriva hur jag uppfattade förlossningen.