• Anonym (Längtan)

    Du som endast har söner men längtade efter en dotter - hur gick du vidare?

    Jag är gravid med vårt tredje barn, en tredje pojke. Jag har sedan jag väntade barn nr 2 längtat efter en dotter. Nu efter köns-Ul vet jag att det aldrig kommer bli någon dotter för mig. Jag försöker bearbeta detta så gott det går, och nu söker jag andra som är eller har varit i min situation, för att höra hur ni har tacklat det? Hur gick ni vidare? Går det någonsin över, denna längtan?

    Självklart är jag lycklig över en frisk liten bebis i magen, men jag ljuger om jag säger att könet inte spelade någon roll, för det gjorde det.

    Jag vill så gärna höra att det kommer att gå över, jag vill/orkar inte bära på detta och inte heller vill jag ha dessa mörka moln över den babylycka jag borde, och vill, kunna känna.

    Hoppas innerligt på svar från andra pojkmammor där ute!
    Jag undanber mig svar från mammor till flickor som säger att de förstår mig, eftersom pojkar är "så jobbiga"  - för det tycker inte jag, det är inte därför jag känner såhär. Jag har hört det så många gånger och tycker bara det är en fördom, barn är ändå individer. Jag hade bara velat ha en blandad barnaskara.

  • Svar på tråden Du som endast har söner men längtade efter en dotter - hur gick du vidare?
  • taquine
    LillGris skrev 2013-11-30 09:57:00 följande:


    Som mor till både en pojk och en flicka tar jag mig friheten att säga: vilket jävla skitsnack.
    tack för mig.
    Instämmer
  • Förkunnaren
    fridlyst skrev 2013-11-30 11:13:59 följande:
    Intressant att det finns så oerhört mycket starka känslor kring kön och att man kan sakna ett "kön". fast ingen kan tala om vad som är skillnaden...?? och vilken betydelse könet har.

    Därför att tydligen är man så radikalt annorlunda beroende på om man har en penis eller en vagina att det sätter stopp för att känna närhet. Kanske ser man sig själv främst som ett kön och inte som en människa, det kanske är där roten till problemet finns och att man därför identifierar sig lättare med en som har samma sorts fortplantningsorgan som en själv? Kanske är man fången i sin egen könsroll och färgar tillvaron utifrån det?
  • fridlyst
    Förkunnaren skrev 2013-11-30 11:21:12 följande:

    Därför att tydligen är man så radikalt annorlunda beroende på om man har en penis eller en vagina att det sätter stopp för att känna närhet. Kanske ser man sig själv främst som ett kön och inte som en människa, det kanske är där roten till problemet finns och att man därför identifierar sig lättare med en som har samma sorts fortplantningsorgan som en själv? Kanske är man fången i sin egen könsroll och färgar tillvaron utifrån det?
    Jo, men om man tycker att könen är så radikalt annorlunda borde man kunna peka på något som är annorlunda.
  • Anonym (.)

    Varför uppfostrar ni pojkarna så radikalt annorlunda (jämfört med tjejerna) om ni nu är så missnöjd med att ha en könsnormativ pojke och traditionellt kass mor-son-relation? Ni har ju faktiskt möjlighet att skapa en bättre relation än så. Det har ju inte med könet att göra, egentligen.

  • Förkunnaren
    fridlyst skrev 2013-11-30 11:26:17 följande:
    Jo, men om man tycker att könen är så radikalt annorlunda borde man kunna peka på något som är annorlunda.

    Det är väl då det politiskt korrekta kickar in, som jag tolkar det anser de att det som är annorlunda är det som enligt dem inte finns i lika stor grad hos pojkar, det traditionella typiskt "kvinnliga" som mjuka värderingar, att älska rosa och prinsessklänningar och barbie, att leka med dockor, att vara tillmötesgående och lugn och duktig och stillsam och ha långt hår, behaga, kramas, visa känslor, vara omhändertagande, intressera sig för relationer snarare än praktiska ting etc.
  • Lejonmamman01
    Anonym (...) skrev 2013-11-30 09:51:16 följande:
    En bekant till mig försökte till som fick en flicka.
    Hon har nu åtta(!!!) barn.
    Verkar sunt.

    Jag hade en klasskompis (tjej) som hade fem systrar. Henne far var lite av en småpåve på orten med eget företag, ordförande i köpmannaföreningen, plats i KF och ett finger i styrelser här och där. Framgången hade stigit honom åt huvudet, och han hade bytt efternamn och velat grunda en ny ätt - och så blev det ingen son som kunde föra namnet vidare! Jättekymigt!
  • Lejonmamman01
    Anonym (.) skrev 2013-11-30 11:29:24 följande:
    Varför uppfostrar ni pojkarna så radikalt annorlunda (jämfört med tjejerna) om ni nu är så missnöjd med att ha en könsnormativ pojke och traditionellt kass mor-son-relation? Ni har ju faktiskt möjlighet att skapa en bättre relation än så. Det har ju inte med könet att göra, egentligen.

    Men hur menar du nu? Att en mamma som inte får någon dotter, ska välja ut en av sina söner och uppfostra honom till en flicka i stället? Sunt..? Spöke 

    Man har ju sett hur det har gått med pojkar som utsatts för just den behandlingen. Dag Hammarskjöld t.ex. - hans mamma hade bara pojkar, och hon valde ut honom att vara "flickan". Klädde honom i långa klänningar långt efter att de jämnåriga pojkarna fått kortbyxor, och när han var vuxen bodde han länge kvar hemma och mamman kallade honom "min hemmadotter".

    Han gifte sig aldrig, trots att han som framgångsrik man kunnat få vilken kvinna som helst, och många spekulerar i att de berodde på att han blivit homosexuell p.g.a. den påtvingade flickrollen, men valt att aldrig leva ut det...
  • Anonym (.)
    Lejonmamman01 skrev 2013-11-30 11:49:57 följande:

    Men hur menar du nu? Att en mamma som inte får någon dotter, ska välja ut en av sina söner och uppfostra honom till en flicka i stället? Sunt..? Spöke 

    Man har ju sett hur det har gått med pojkar som utsatts för just den behandlingen. Dag Hammarskjöld t.ex. - hans mamma hade bara pojkar, och hon valde ut honom att vara "flickan". Klädde honom i långa klänningar långt efter att de jämnåriga pojkarna fått kortbyxor, och när han var vuxen bodde han länge kvar hemma och mamman kallade honom "min hemmadotter".

    Han gifte sig aldrig, trots att han som framgångsrik man kunnat få vilken kvinna som helst, och många spekulerar i att de berodde på att han blivit homosexuell p.g.a. den påtvingade flickrollen, men valt att aldrig leva ut det...
    Är det alltså klänningar och dyl. som folk sörjer när de inte får en dotter?
    Jag trodde att det var en fin relation med ett barn fortsätter in i vuxenlivet (många hävdar ju att man får en bättre relation med en dotter). Det går ju liksom att få med en son också, om man vill ha det.
  • Lejonmamman01
    jashrinah skrev 2013-11-30 00:30:08 följande:
    gör min son sånt skickar jag nog iväg han till militärskola ... xD 

    Ja, det skulle nog mina kusiner också ha behövt... De klarade sig nog hyfsat i liven enbart beroende på att deras far var mycket framgångsrik. De har i stort sett bara levt på hans pengar hela livet...
  • Lejonmamman01
    Litet My skrev 2013-11-30 08:43:25 följande:
    En av mina bättre vänner har 6 pojkar tätt, hon är jättenöjd.

    En annan har 3 st men den fjärde blev en flicka, då var hon själv väldigt inställd på att det var klart att den sista också blir en kille, men ut kom men liten flicka. Alla bekanta var såååå glada för hennes skull, hon själv tog det med jämnmod.

    Det är så tråkigt att man skall känna att andra skall ha åsikter om könet på ens barn, själv har jag en av varje och kommentarerna haglade "Ja, NUUUU är familjen komplett". "Vad skönt, nu behöver ni inte skaffa fler barn" osv...Ungefär som man måste göra ett försök till om lillasyster varit en kille, eller att man lever med en icke komplett familj om man inte har båda könen. I övrigt, en så lycklig mamma som ovanstående 6 barnsmamman har jag aldrig träffat, det bara strålar om henne om man nämner hennes barn.

    Grattis till pojken föresten.

    Lite OT, men har den sexbarnsmamman någon avlastning eller hushållshjälp..? Jag kan på ett sätt förstå glädjen över en stor familj, men I PRAKTIKEN..? Man måste ju slita ihjäl sig med barnavård, barnpassning och oceaner av hushållsarbete, om man inte har hjälp..? Helst någon inneboende tjänsteande som både kan sköta barn och hem.

    ...och till detta alla graviditeterna, förlossningarna och konvalescensperioderna. Jag hade i alla fall inte velat det, för jag hade tyckt att bara de biologiska funktionerna och som sagt allt monotont, praktiskt arbete, skulle ha tagit upp för många år av det korta liv som man har...
Svar på tråden Du som endast har söner men längtade efter en dotter - hur gick du vidare?