Du som endast har söner men längtade efter en dotter - hur gick du vidare?

Jag har 2 söner som jag älskar över allt annat, har också haft tanken att det hade varit roligt med en dotter! Är nu gravid med mitt 3 barn (sambons 4) och på tisdag ska jag göra fostervattensprov pga kromosomavikelsr 13,18. Just nu hoppas jag bara att bebisen är frisk, tanken om en dotter finns inte, bara den är frisk så blir jag lika glad för en pojke!

Det där har jag aldrig hört. Däremot finns det uppfattningar om att det går åt andra hållet, alltså att fostret skulle påverka mamman så att en kvinna som väntar en flicka blir mjukare och sötare, medan en kvinna som väntar en pojke blir kantigare och fulare. Detta skulle då bero på att fostren hinner komma igång med en egen hormonproduktion i livmodern, och att den då går över till mamman och gör henne lite manligare eller kvinnligare beroende på vilket kön hon väntar. Men jag kan inte påstå att jag har sett att det stämmer.

Jag har för övrigt hört ett gammalt skrock som säger tvärtom också, att kvinnor som föder döttrar BLIR fula, för att döttrarna tar deras skönhet. Men jag ser inte hur det skulle kunna gå till... Förr när fattiga mammor inte alltid fick tillräckligt med kalk "tog" ju barnen mammornas tänder, och det gjorde dem såklart fula, men det lär båda könen ha gjort i samma utsträckning.

Är i samma sits, väntar med största sannolikhet en tredje pojke och eftersom detta är definitivt min sista graviditet så sörjer jag lite för att jag inte får en tjej. INTE för att jag får en pojke till. Stor skillnad för mig.

Jag har varit övertygad om att det var en tjej jag väntade nu, ända fram till rul. Men där syntes en pung. Kanske kanske kan det ha varit navelsträngen men troligtvis inte. Vi frågade inte BM för vi vill egentligen inte veta.

Iallafall så var jag ledsen när jag gick ifrån rul och jag tillät mig vara ledsen och nedstämd DEN dagen, inga fler för barnet i magen var friskt. (har en handikappad son så att barnet var friskt var det viktigaste)

Fick en lapp av bm med könet på, har inte tittat ännu men ska nog göra det innan dagen D. Just för att jag då också ska bli ledsen för att det inte blev en tjej. Utan så att jag kan glädjas åt den underbara sonen jag får.

Själv tror jag det är viktigt att tillåta sig sörja den tjej man inte fick, SÅ att man kan glädjas åt den son man får.

 

Jag tror att det gamla skrocket stämmer mer. Vänta dotter = mer östrogen = mer finnar/dålig hy, gråtmild etc. Vänta son = mer testosteron som gör att man känner sig starkare och friskare, mer sexlust typ.

Jag har då alltid hatat att vika servetter, baka och virka, i stället älskade (och älskar) jag att läsa fantasy, se actionfilmer och äta chips. Tänk om min mamma hade känt att hon inte kunde bonda med mig bara för att jag inte uppfyllde de könsstereotypa kriterier som hon definierade som kvinnlighet. tack och lov bryde hon sig inte.

För övrigt anser jag inte att det är vare sig fult eller tabubelagt att önska sig en dotter, jag anser däremot att det är direkt sorgligt och infernaliskt enfaldigt att sörja över det faktum att man aldrig fick någon dotter och sitta där och vara bitter över de söner man har som man aldrig tror sig kunna komma nära på grund av deras penis, den där penisblockaden existerar bara i era huvuden.

Vad gör ni om er dotter kommer ut och är som jag; avskyr prinsessklänningar, vill bara leka med sina bröders star wars-figurer, hatar att sy, baka, sticka, vika servetter och föna håret, vill i stället kolla på Die Hard II och spela t-spel...?

Hahahahahaha, det här är ju det sämsta svar jag nånsin läst!

håller med ... nu har man tydligen inte bara oturen att bara fått pojkar utan man är ful också. 

Det tvivlar jag inte på, jag bara undrar hur mycket förväntningar du lagt på henne att hon ska älska allt det där, och om din son har haft samma chans att se om han kanske också gillar det. Jag tror inte du har tvingat dem till något medvetet men jag är ganska säker (efter att ha läst svar från dig i flera trådar) att du uppfostrar dina barn rakt in i könsrollerna. Så jag tror inte din son haft en chans att tycka att bakning och servettvikning och virkning är roligt och mysigt, för du tycker inte att män ska hålla på med sånt.

Fast nu kan du inte ha läst mitt ursprungliga inlägg. Jag skrev ju, att mycket av bondingen mellan förälder och barn beror på hur lika man är till sina personligheter. Jag skrev ju att min son och jag är mer lika, för att vi är lika intelligenta och lika intresserade av att diskutera "större" ämnen, som politik, religion och vetenskap. Detta märktes när han var tre år, typ.

Att det sedan finns VISSA saker som man bara gör tillsammans med barn och tonåringar av samma kön, är liksom fristående från det. Det finns många andra bottnar att bonda i, och är man normalt funtad så bondar man med sina barn oavsett allt. Till och med föräldrar som har gravt utvecklingsstörda barn, som varken kan diskutera politik eller spela fotboll eller vika servetter, lyckas ju i normalfallet bonda med dem. Du drar för stora växlar på det jag skrev om att dela feminina intressen, helt enkelt, för det verkliga bandet mellan förälder och barn går djupare och är oberoende av kön och andra yttre kriterier.