Du som endast har söner men längtade efter en dotter - hur gick du vidare?

Amen to that!

Verkar vara en generationsgrej att vilka ha dotter mer än son. Kommer från släkt som mest fått döttrar och brukar väl anses enklare med söner och viktigare för namnet .

Är det svårare hitta väninnor numera och kvinnor vill därför föda dem själva?

Nyfiken bara är helt nytt för mig trend att "viktigt m dotter".

Jag har båda könen. Älskar dem så. Står nära båda men på olika vis. De är ju individer. Pojken är lättare än flickan men det gör inte att jag älskar han mer. Eller önskade han mer. Jag önskade även min min lilla flicka med sitt heta temperament. Lilla Lotta på Bråkmakargatan.

Det jag inte förstår varför man pratar illa om alla flickor i dessa trådar. "De kan man inte önska de är ju sååå jobbiga. Mycket bättre med pojkar" jag önskade mig min dotter och min son och de blev helt perfekta för mig.

Sluta prata skit om båda könen.

Ja, det verkar vara en trend i sverige sennågra år tillbaka, tidigare har pojkar varit mer poppis av "praktiska skäl". men det är nog ändå viktigt att ta varje person/mamma förälder på allvar eftersom tankarna kan leda till anknytningssvårigheter och depression.

Det hjälper t ex inte att folk kläcker ur sig att man är dum i huvet , tror man kan vara precis hur logisk och könsjämställd som helst och ändå råka ut för längtan och förväntan. känslor är sällan politiskt korrekta utan kan bero på uppväxt, förväntningar utifrån, socialt umgänge, hormoner mm. Sen måste man ju försöka hantera krisen på bästa sätt.

Ts. Våga prata m din bm om dina känslor. .. antingen så kanske hon kan ge stöd eller hänvisa till kurator som kan frågan. Det är nog klokast att börja hantera det hela innan sonen anländer.

Önskar dig en lycklig bebistid!

Påverkan utifrån skulle jag säga. Jag väntar mitt andra barn, en pojke till fick vi reda på på ultraljudet igår. Svärfars reaktion var Ajfan, nästa gång tar det sig.
Snacka om att jag känner att jag gör honom och alla andra som hoppats på en tjej besvikna.. Jag var bara orolig över att något skulle vara fel på barnet osv. Blev så glad när allt såg bra ut.
Nu känner jag att min andra son inte kommer vara lika efterlängtad av min familj på grund av sitt kön.

Skriver som jag skrev i en annan tråd, varför inte bara vara glada och tacksamma över att vi bor i ett land där man får behålla och älska sitt barn oavsett kön?

Där man slipper en sen abort eller lämna barnet på gatan om det har "fel kön" alt riskera att hela familjen blir utskämd eller att veta att för att kunna gifta bort dottern så kommer familjen att få svälta.

Där kan man verkligen tala om att ha en anledning att oroa sig för att barnet skulle ha "fel kön".

En av mina bättre vänner har 6 pojkar tätt, hon är jättenöjd.

En annan har 3 st men den fjärde blev en flicka, då var hon själv väldigt inställd på att det var klart att den sista också blir en kille, men ut kom men liten flicka. Alla bekanta var såååå glada för hennes skull, hon själv tog det med jämnmod.

Det är så tråkigt att man skall känna att andra skall ha åsikter om könet på ens barn, själv har jag en av varje och kommentarerna haglade "Ja, NUUUU är familjen komplett". "Vad skönt, nu behöver ni inte skaffa fler barn" osv...Ungefär som man måste göra ett försök till om lillasyster varit en kille, eller att man lever med en icke komplett familj om man inte har båda könen. I övrigt, en så lycklig mamma som ovanstående 6 barnsmamman har jag aldrig träffat, det bara strålar om henne om man nämner hennes barn.

Grattis till pojken föresten.

Jag undrar först o främst TS om du uttryckt din besvikelse till de som kommenterar på det sättet du beskriver ? Har svårt att tro att du sagt - vi är överlyckliga, väntar vår 3 son!! O då fått som svar -stackars dig hör av dig om du vill prata!!

1. De föreställningar man har om bandens vara eller icke varande mellan barn och föräldrar hänger ihop med hur ens egna familjemönster såg ut. Väldigt svårt att bortse från det hur medveten man än försöker vara.

2. Kön SPELAR roll eftersom samhället gör en skillnad. Jag med eftersom jag är en del av samhället och trots att jag försöker och vill vara medveten reagerar jag som andra omedvetet efter gamla socialt ärvda mönster. Därför är det ändå mer troligt att både pojkar och flickor lever upp till förväntningar pådyvlade dem. Även mina egna barn, tyvärr.

3. Många här på fl är ordentligt opromblematiserande och onyanserade.

Jag tror helt seriöst att alla dessa människor som på riktigt är ledsna över att de "bara" har söner måste ha något allvarigt psykiskt problem som behöver bearbetas. Vad är det som gör det ena könet bättre än det andra?
Vad är det ni saknar hos era söner som bara en dotter kan ge er? Det är individer vi pratar om.
Blir på riktigt ledsen när jag läser sånt här.
Har själv en liten son. Jag hade inte älskat honom mer om han var en flicka.
Tomrummet inom er själva kan ingen tjej-bebis fylla.
Det är samtals-terapi som gäller.