Du som endast har söner men längtade efter en dotter - hur gick du vidare?

Jag är totalt chockad över hur människor som jag förmodar faktiskt står en relativt nära kan BEKLAGA att man väntar ett nytt mirakel?!

Jag har två döttrar som jag älskar över allt annat. Men jag är precis lika säker på att jag skulle älska två söner exakt lika mycket. Det är ju inte KÖNET jag älskar utan deras person och hela miraklet att det är min och mannens kärlek som på sätt och vis skapat dem.. men när lilla låg i magen hade jag nästan ångest över att det skulle vara en son. Inte för att jag inte skulle vilja ha en kille men för att jag var så rädd folk omkring skulle göra skillnad på dem, förvänta dej olila saker. Typ storasyster ska va snäll och duktig och ta hand om sin busiga bråkiga lillebror som får göra vad han vill för så äääär ju pojkar. Såg framför mej alla släktträffar osv... dvs jag hade känt lika om första barnet var en son, att jag önskade en till. För att de bara skulle få vara barn (i förhållande tillvarandra iaf). Och efter vad jag läst här: slippa höra åååh grattis då behöver ni inte skaffa fler ni har ju en av varje... örk.

Tänk va kul med tre killar, va kul de kommer ha av varandra!!!! Och vilket viktigt jobb du gör: uppfostrar nästa generations män som förhoppningsvis är mindre våldsbenägna och ojämnställda än denna ;)

Dessutom... hallååååå mammas pojke?! Både min man och bror aaaaavgudar sina mödrar. Beror på personloget och engagemang: inte kön. Plus det lär väl komma nån flickvän som du kan vara "den underbara förebilden" för. Vet själv en del ex som tonåring där jag inte saknade killen men hans mamma efter vi gjort slut ;)

Avslutningsvis vill jag bara säga du inte kan rå för dina känslor men du kan bestämma hur du agerar TROTS dem. Efter vissa tankeställare här (om förlorade barn osv) är självklart det logiska att könet inte spelar roll öht. Låt hjärtat få tid att catch up.

Grattis till ännu ett mirakel!!!!!

Vi har en son och vi har bestämt att vi ska ha två barn. Det vi önskar är att vi först ska få en graviditet utan problem då vi nu fått missfall och utomkvedshavandeskap. Sen såklart att det är ett friskt barn.

Jag kan förstå att dom som inte redan har barn är oroliga och besvikna över kön på barnet. Jag och många jag känner har fått tvärtemot det vi önskat, men vi har såklart aldrig haft en tanke på detta igen när vi väl fått våra barn.

Så mycket kärlek iaf jag känner för mitt barn och som jag hoppas många föräldrar känner så kan väl inte något så oviktigt som kön vara betydande.

För mig är iof inte diverse sjukdomar, syndrom osv heller viktiga. Att jag önskar ett friskt barn är för barnets skull. Och för jag kan inte ens tänka mig hur man klarar smärtan av att se sitt barn lida och all oro osv. Men lika älskat och välkommet är barnet oavsett kön eller "skick".

Om jag utgår från mig själv som dotter och mamma till döttrar tror jag det handlar mer om bandet sen när ens egna dotter väntar barn. Som mormor tror jag (eller vet jag) att man blir delaktig på ett helt annat sätt än som farmor! Min sambos mamma var delaktig i vår graviditet men inte alls på samma sätt som min egna mamma just för hon är min mamma. Jag hade kunna ha med henne på min förlossning men inte min sambos mamma, jag ringde alltid mamma för att rådfråga först osv. Där tror jag den största skillnaden är. Att mor och dotter är närmare. Visst kan son och mamma vara otroligt nära men när det blir barnbarn och ens barn växer upp osv. blir farmor inte alls lika delaktig i den resan som mormor. Inte när det gäller graviditet i alla fall. 

Det finns faktiskt ganska många fördelar med att ha pojkar!!

1. Behöver man som förälder någonsin vara lika orolig över en pojke som med en flicka!? Det kan gälla allt från att åka på resa med kompisarna till att bli sexuellt utnyttjad(JA! det är kvinnor som våldtas och utnyttjas för det mesta enligt statistiken) till att vara ute på kvällarna ensam?

2. Nu vet inte jag barns framtid MEN idag så tjänar pojkar mer pengar än flickor. Jag säger inte att barnen försörjer en men alla vill väl ens barns bästa?

3. Pojkar slipper graviditet, förlossning, mens och alla andra tjejbekymmer(JA! pojkar har inte ens i närheten samma bekymmer som flickor)

4. Killar klarar sig själv på ett helt annat sett än flickor rent fysiskt och väldigt ofta psykiskt också faktiskt! 

5. Majoriteten på arbetsplatser där man tjänar mycket pengar är killar så som läkare, advokater, piloter, chefer mm... medans flickor ofta har kommun jobb DVS killar är smartare än tjejer.

6. Har man som TS bara pojkar så är ju det inget annat än lättsamt! DOM har varandra alltid och har mest gemensamt samt slipper ha en syster de måste se efter osv... Självklar ska de se efter varandra men som tidigare skriver så klarar en kille sig bättre själv än vad en tjej gör det vet vi alla så dom som kommer med invändningar snackar skit! och är säker feminister.

7. Jag har sett bara på min syster som har 2döttrar och 1son huuuur jobbigt hon har det när barnen har kalas eller ska på fest... Det tar 1min att fixa sonen medans flickorna ska styra och bestämma kläder samt fixas med hår och allt vad det innebär.

8. Det går mycket fortare att duscha och bada en pojke än en flicka vilket resulterar till mer tid!

9. Pojkar är mycket nöjdare än flickor som ska ha, ha och ha ännu meeeer och göra saker själv dom inte klarar av.

Jag skulle kunna komma på ännu meeeeeer saker men det får vara nog... Jag har 1son och är gravid med ytterligare en son och jag kan inte bli lyckligare än såhär!!! Självklart vill jag ha en flicka som 3 barn men skulle även det bli en pojke så blir ju livet bara ännu enklare! :D mindre bekymmer och huvudvärk, oro samt sparar mycket mer tiiiid! =)

PS! Jag hatar inte flickor jag VET att alla barn är olika dvs att det finns duktiga självständiga mm flickor men jag snackar majoritet nu!

Självklart älskar man alla barn lika mycket oavsett kön. Man får ju hoppas att barnet är friskt. Är barnet inte friskt hoppas man på att barnet får ett pass sådant bra liv ändå.

Skillnaden tänker jag nog är när barnet blir en 10 år +  sen beror det på intressen. 
Jag har en jätte nära relation med båda mina föräldrar men för mig har jag närmast relation med min mamma. Vi kan prata om allt , känslor, livet, politik osv. Vi går på bio ihop, reser och massor av annat.

Jag umgås med min pappa med men inte på samma sätt. Tror många kvinnor kan känna sig närmare sina mammor än pappor.

Jag som har en flicka och två pojkar får höra att jag borde skaffa en till så det blir jämnt, en flicka då. Jo visst om de tar graviditet och nätterna ;) Nä men min erfarenhet är att folk alltid kommer kommentera och tycka och vissa är sämre på att hålla tyst än andra. Jag brukar se sådana som mindre begåvade, det hjälper ;) Ibland tror man liksom inte att de verkligen sa det de just gjorde! Jag står närmre mina pojkar än min dotter, hon står närmre min man. Något vi jobbar på nu med ett gemensamt intresse. Vi är lika envisa = bråk ;) Som någon skrev i början har man nog som mamma en minst lika viktig roll i en sons liv som i en dotters liv. Sedan start har vi märkt att dottern har ett HELT annat temperament än sönerna. Personlighet, jo visst men min erfarenhet säger mig att pojkar är lättare att handskas med, och då har vi inte nått till tonåren än ;) Jag kommer ihåg hur jag in i det sista önskade mig en dotter första grav och sen en pojke andra eftersom det gick ju så bra första gången. Tredje definitivt en pojke ;) Lycka till!!

★*☆ Stolt mamma till Philip 021128, Nova 070810 & Elliot 100426 ★*☆