Litet My skrev 2013-11-30 08:43:25 följande:
En av mina bättre vänner har 6 pojkar tätt, hon är jättenöjd.
En annan har 3 st men den fjärde blev en flicka, då var hon själv väldigt inställd på att det var klart att den sista också blir en kille, men ut kom men liten flicka. Alla bekanta var såååå glada för hennes skull, hon själv tog det med jämnmod.
Det är så tråkigt att man skall känna att andra skall ha åsikter om könet på ens barn, själv har jag en av varje och kommentarerna haglade "Ja, NUUUU är familjen komplett". "Vad skönt, nu behöver ni inte skaffa fler barn" osv...Ungefär som man måste göra ett försök till om lillasyster varit en kille, eller att man lever med en icke komplett familj om man inte har båda könen. I övrigt, en så lycklig mamma som ovanstående 6 barnsmamman har jag aldrig träffat, det bara strålar om henne om man nämner hennes barn.
Grattis till pojken föresten.
Lite OT, men har den sexbarnsmamman någon avlastning eller hushållshjälp..? Jag kan på ett sätt förstå glädjen över en stor familj, men I PRAKTIKEN..? Man måste ju slita ihjäl sig med barnavård, barnpassning och oceaner av hushållsarbete, om man inte har hjälp..? Helst någon inneboende tjänsteande som både kan sköta barn och hem.
...och till detta alla graviditeterna, förlossningarna och konvalescensperioderna. Jag hade i alla fall inte velat det, för jag hade tyckt att bara de biologiska funktionerna och som sagt allt monotont, praktiskt arbete, skulle ha tagit upp för många år av det korta liv som man har...