Någon mer som precis fått mf och vill försöka igen?
Ja sorry bergära. Nä det blir man tyvärr inte här :( men tror ni att man kan fråga? Skrapades den 28 april. Fick gravid den 4 juni :)
Ja sorry bergära. Nä det blir man tyvärr inte här :( men tror ni att man kan fråga? Skrapades den 28 april. Fick gravid den 4 juni :)
Aahh, vaffan ska livet vara så jäkla drygt för?
Tycker att det har gått bra på jobb och så. Börjar komma ikapp så smått efter min två veckors sjukskrivning, men jag är sjukt trött. Och idag, det började med nåt jävla rykte om någon som hade legat med någon på kontoret, och sen blev det en hel härva om vem som hade sagt vad och en person som flippade ut och anklagade mig för att "störa" en av mina vänner på hennes semester för att höra om hon verkligen sagt det som flera påstod (vilket hon inte ens hade). Åh herregud. Jag får väl skicka sms till mina vänner oavsett om de är på semester eller inte, även om de också är kollegor. Jaja, en förbannad bock är det i alla fall vi har på kontoret, jag fattar inte vad alla (5) ser i honom. Gifta som ogifta.
I alla fall, jag var väl redan sur och så kommer någon snubbe in precis innan vi stänger och förväntar sig någon form av specialbehandling för att han råkar vara fotbollsspelare. Nej, jag kände inte igen honom, han talade själv om att han var en viktig person. OMFG! Självfallet är jag lika trevlig mot honom som mot alla andra, men fan inte mer!
Och så när jag är uppe på det härliga kontorslandskapet så börjar en kollega att fråga om allt kommer att bli bra med mig igen, nu efter allt som jag hade varit med om. Och jag känner att jag kanske var lite väl snäsig, men jag orkade vara inte och sa "det kommer ju inte att växa ut någon ny äggstock direkt". Han menade säkert väl, men jag vet faktiskt inte att det kommer att bli bra. Även om jag hoppas det och det är ganska troligt att det blir bra... men jag vet inte.
Till blåsippan84:
Ja det är riktigt jobbigt. Råkade även se den lilla när missfallet skedde, hände jobbigt nog hemma i badrummet. Kändes så jävligt att inte kunna göra något, att veta att man inte kan hjälpa sin lilla livlösa..
Åhh, jag beklagar! Nej du behöver inte säga "bara", det är aldrig "bara" även om det sker tidigt. Det är så jobbigt och det är en sån stor sorg, känns som att någon bara tar livet ur en. Jag förstår dig, ser gravida överallt och har närstående som ska ha barn och jag va en av dom, jag bara va en av dom...
Jag hoppas jätte mycket på att ni får ett plus på stickan snart och att det går hela vägen för er!
Kan inte säg att vi försökte, vi hade båda viljan och lät det bara ske. Men från att båda sa att vi ville ha barn till det att vi plussade kanske tog fem månader.
Hur länge har ni försökt efter mf? Kram
Hej alla, känns som en evighet sen jag skrev här inne. Fast det är Max några veckor kvar. Men jag hoppas det är så bra som det kan vara med er gamla och alla nya.
Tänkte uppdatera lite om vad som händer, jag tränar på och kämpar med dom 14 kg jag måste gå ner för att få fortsatt hjälp. Nu har gått ner 5.8 kg, så det får framåt! Men jag börjar bli lite trött på att träna varje dag och på att varje dag ha träningsvärk. Men det är bara att stå ut :)
Här kom mensen idag, flera dagar tidigt, jäkla skit! Trodde dessutom att cykeln hade stabiliserat sig efter missfallen men det hade den visst inte, senaste månaderna har den varit allt mellan 27 och 34 dagar.
Känns så hopplöst, hade BF vid midsommar med första missfallet så skulle ju definitiv ha fått en bebis nu om det gått bra men så sitter man här utan ens ett plus på stickan....
Det slog mig här om dagen att vårat BF är passerat, jag var beräknad till den 4 juli.
Idag var vi i Vansbro, för innan vårat IVF anmälde jag mig till tjejsimmet med tanken "det kommer jag slippa, jag kommer vara gravid då" men det blev jag inte... Så det var bara att slänga sig ner i strömt 15 gradigt vatten och simma. Riktig ångest innan och när man började simma. Nästa år ska jag fan vara gravid så jag slipper simma :)
Gulliga ni är tjejer. Har analyserat min kropp ganska mkt sedan mf och tycker mig känna igen alla PMS symtom . Så därför tror jag inte det blev ngt nu heller. Maken börjar också bli frustrerad. Att vi MÅSTE göra ngt så det tar sig. I okt har vi försökt ett år och mf i dec, eftersom det då tog sig direkt.
Mina sköldkörtelprover har ej varit bra sedan jag tog dem i feb. Och innan dess var det 4 år sedan sist. För 4 v sedan var de ok 2,4. I Sthlm rekommenderas 2,0 men i Östergötland har de 2,5 som ok vid en tidig grav. Vet ej varför det är olika . Nya prover om 4 v. Vill göra allt nu för ett plus
Ringde till sjukhusets gynavdelning för att kolla att det verkligen är ok att mensen blir sen efter en operation. Fick ett jättekonstigt bemötande. Först blev hon helt förfärad över att de hade behövt ta bort "så mycket". Och sen så säger hon att jag inte får mens denna månad för nu får jag minsann bara ägglossning varannan månad. Enligt henne har jag då bara 50% chans att bli gravid, jämfört med andra. Blev helt gråtfärdig även fast jag tyckte att det inte verkade stämma.
Ringde då barnmorskemottagningen i stället och hon sa att jag visst kommer att ägglossa varje månad och att det var hemskt att säga så till mig.
Sen varför jag inte fått mens än.. Vet ej.
Ja nu måste det hända nåt positivt. Jag är glad över att ÄL kommer iaf trots att vi vilar denna månad. Vi ger INTE upp än iaf:) hoppas så på ett lyckligt slut för oss alla som kämpar i denna tråd !