Hur tänker ni som inte tar med er bonusbarn på semester?

AnnaSthlm - ja, så länge man faktiskt hat samma åsikter o prioriteringar så kan det ju funka.
Om det skulle funka för er, o ditt ex var av samma åsikt, samt era respektive - då är det ju ett bra alternativ för er :)
Men bara man är med på att det är ett sätt som kanske inte fungerar för alla - som för oss, där vi, bonus mamma samt pappan till bonus syskon hemma hos mamman - de är även de separerade - vi alla tre familjer prioriterar väldigt annorlunda samt har väldigt skild ekonomi, så detta upplägg skulle aldrig någonsin fungera - för oss.
Men som sagt - så länge man kan kommunicera och respektera varandra så går det nog bra :)

I mitt fall så åker bonusarna på utlsndssemestrar m sin mamma ungefär 2ggr/år och semestrar inom landets gränser oftare än så. Jag skulle inte ha något problem alls med att bara ta med vårt gemensamma barn på en utlandsresa. Vi tre åker även på minisemestrar inom landet ganska ofta, men då är det icke barnanpassade resor och vårt barn hänger bara med i egenskap av baby. Bonusarna har hängt med på vissa resor vi gjort, men eftersom de reser så mycket med sin mamma, så känner jag inte att vi behöver ta med dem varje gång vi åker på något för att det "ska bli rättvist". De får ju faktiskt en massa upplevelser ihop med sin mamma som min dotter aldrig kommer att få och eftersom bonusarna faktiskt lever i två olika familjer så går det inte att göra allt exakt lika för Alla. Vi tar med bonusarna ifall det är vår vecka. Är det inte det så åker vi själva, med bara vårt gemensamma barn. Vi gör inte någon stor grej av det.

Först vill jag skriva till trådstararen att jag är ledsen över din känsla som barn. Så ska det naturligtvis inte vara. Jag tänker såhär: jag har ett krävande jobb. Jag är utarbetad och trött. När jag äntligen har semester så vill jag sola bada och läsa och inte laga mat 3 ggr /dag.Mina yngre barn har jag ingen annan som kan ta så de får helt enkelt följa med och leka i sanden och gjeja mkt på egen hand, jag ger dem kanske lite pastasallad eller fil till lunch. Mitt bonusbarn ( 14) åker varje år på solsemester med sin mamma. Han vill ha mat samt action hela tiden. Om han inte har något att göra startar han ofta tjafs med de små. I min värld önskar jag att hans pappa hittar på något mer actionspäckat eller åker på en fotbollsresa med honom. Jag vet inte ens om jag vill åka / lägga pengar på en semester helt utan lugn stund. Min syster och mamma har inte råd att någonsin åka på semester. Jag skulle hellre betala för att någon av dom en enda gång skulle få lite vila och semester. Hoppas att det går att förstå mitt perspektiv.

en anledning kan väl vara att man betalar enbart för sin egen avkomma, vilket bör rimligtvis innebär att bonusbarn får stanna hemma. Livet är orättvist ibland! Vi kan inte hålla på och klema bort barn och ungdomar och släta över verkligheten.

Nu är den här tråden från 2013...

Men för att svara på frågan så vill jag ha lite semester med bara "min" familj. Självklart så är det ju inte så att vi lämnar bonussonen hemma utan om vi skulle ha lite semester utan honom så är ju det när han är hos sin mamma (och är på en deras semester där). Skulle inte få för mig att åka iväg när han är hos oss! Då tar vi ju självklart med honom.

Jag tycker inte att det innebär någon som helst återhämtning att åka med bonusbarn. Jag tycker att det är hemskt att jobba så hårt och inte få unna sig semester med lugn och vila. Det visste jag inte att jag att någon skulle anse att jag skulle behöva välja bort för resten av mitt liv? T ex om jag hade barn och träffade en ny man skulle jag aldrig försöka tvinga honom att ta med och betala för alla, jag tycker att han är väldigt värd avslappnad semester som ställer upp och finns där i vardagen.

Vi har i många år försökt få med alla barnen på allt, två gemensamma och var sitt barn sedan innan, men det har varit ett evigt pusslande, då det inte finns många tillfällen när alla är hemma. Nu är den äldsta tonåring så hon är inte ens intresserad av att följa med på vissa saker längre som t ex Astrids Lindgrens värld.

Sedan har vi kommit till en gräns av att alltid anpassa oss efter hennes mammas nycker med förra årets hemska pusslande. Veckorna var bestämda i förväg, men sedan skulle hennes mamma ändå ändra det till vår nackdel i sista stund för det var ju så synd om henne. Med andra ord har vi fått färre och färre ostörda veckor år för år. Det har pågått i 7 år.

I julas nåddes gränsen. Hennes mamma skulle minsann ha rätten att umgås extra med sin lilla familj och därmed prioritera bort sambons stora familj. Vi har inte ens haft hela vår familj hemma samtidigt många jular, men det har hon inte förmåga att förstå då det är bara hennes tid som är viktig.

Vi skulle visserligen bara åka till mina föräldrar över nyår, men efter ett halvår då tonåringen misskött allt som hade med ansvar att göra och dessutom gjorde allt för att inte städa klart sin del kände jag att jag behövde ha några lugna dagar och vila upp mig med lilla familjen. Det räcker att tjata på sina egna barn när man är hemifrån och jag ville få tid att umgås med dem, inte att de ägnar all tid med halvsyrrans mobil för ögonen. Bonusen har fortfarande inte tagit sitt ansvar med att städa undan sitt och har valt att inte träffa sina halvsyskon mer än kanske en halvtimma på 1-2 månader. Hon väljer att hellre barnvakta sina syskon åt mamman än träffa sina andra syskon, så nu känner jag inte att vi kan prioritera att bara ge henne godbitarna och resorna när hon valt bort vardagslivet hos oss. I annat fall får pappan stå för det, men han har inte alltid pengar över att ge alla barnen julklappar ens ... Hans dotter fick, men inte de andra.

Hej!

Mina föräldrar skilde sig i tonåren och min pappa träffade sedan en ny som också hade barn sedan innan. Så, jag har egen erfarenhet som barn av hela bonussituationen. Jag var med på skidresor etc ibland med min pappas sida, ibland inte. Som vuxen har jag skilt mig och har 2 barn med min exman och nu ett gemensamt barn med min nya. han har två barn sedan innan. Båda våra ex har nya partners, en med och en utan barn. Vi har levt tillsammans i dessa konstellationer i 5-6 år nu.

Jag måste säga att jag inte riktigt förstår ts/många andras inställning avseende att man alltid skulle ta med alla barn på alla semestrar/olika utflykter/roliga saker man gör.

För det första har ju våra egna barn sedan innan en till förälder (!) som också tar med dem på roliga saker/resor, som vårt gemensamma barn inte får åka på. Hen har ju "bara" oss. Det skulle väl i sin tur vara "orättvist" att hen bara fick göra hälften så mycket roligt som sina halvsyskon?

För det andra kan och vill inte vi planera hela vårt liv utifrån när de större barnen är här. När de är här gör vi en del roligt och när de inte är här gör vi också roligt för vårt gemensamma barn och för oss själva. Vårt ligv står ju inte still 50% av tiden. Det vore ju orimligt.

För det tredje är ju vårt gemesamma barn yngre än de andra så det passar ypperligt att göra vissa saker med bara hen.

För det fjärde, vi har inte råd att ALLTID ta med alla på ALLT, utan jag ser det som att jag gör 50% för mina stora, precis såsom jag skulle om jag bodde med deras pappa. Då skulle jag också bidra med ?50%? i ork och tid och pengar. Det är för mig helt ologiskt att för att man har skilda föräldrar så skulle man förvänta sig att få göra dubbelt så mycket resor för att man alltid ska följa med både mamma och pappa. Återigen, hur skulle det i sin tur vara rättvist för vårt gemensamma barn som skulle få göra mycket mindre än sina halvsyskon med de "enda" föräldrar hen har?

Känns som att debatten här på familjeliv alltid blir så hätsk avseende att det skulle vara så synd om alla barn som lever med sina föräldra 50% och att man är i princip genomond om man inte tar med sina egna tidigare/sin partners tidgare barn på precis allt och älskar partners barn såsom sina egna. Fånerier tycker jag personligen. Jag är inte min partners tidigare barns mamma och jag kom in i deras liv mycket senare och på fullständigt andra premisser än när jag födde mina egna. De har en egen mamma som älskar dem. Är det så att alla älskar alla, toppen. Om inte så får man precis såsom i resten av livet hitta strategier för att hantera det på.

Det finns många olika lösningar på att leva och ha barn ihop. Och alla olika konstellationer måste hitta sin väg utifrån sina unika förutsättningar avseende ingående vuxna, barn, boende, arbete och ekonomi. Det finns inte en väg som är rätt.

För att man inte kan sätta sitt liv på vänt bara för att ett bonusbarn inte är hos en. Livet pågår varje vecka, något många bonusbarn inte verkar förstå. För att man har rätt att umgås med lilla familjen och skapa minnen ihop även utan den utökade familjen. För att bonusbarnet ofta får åka på utlandsresor i sitt andra hushåll. För att livet är orättvist helt enkelt, speciellt i en bonusfamilj! Nu har vi i vår familj bara varit på två resor som lilla familjen utomlands och två som bonusfamilj hittills. Vi försöker dela upp det rättvist. Men vi måste ju också få skapa minnen ihop som lilla familjen, kan du inte se det? Annars väntar bara en ny separation om några år. Jag förstår inte hur man som bonusbarn kan förvänta sig att få åka med på precis alla resor som görs?

[quote=80044054][quote-nick]Siden skrev 2019-11-19 11:15:48 följande:[/quote-nick]För att man inte kan sätta sitt liv på vänt bara för att ett bonusbarn inte är hos en. Livet pågår varje vecka, något många bonusbarn inte verkar förstå. För att man har rätt att umgås med lilla familjen och skapa minnen ihop även utan den utökade familjen. För att bonusbarnet ofta får åka på utlandsresor i sitt andra hushåll. För att livet är orättvist helt enkelt, speciellt i en bonusfamilj! Nu har vi i vår familj bara varit på två resor som lilla familjen utomlands och två som bonusfamilj hittills. Vi försöker dela upp det rättvist. Men vi måste ju också få skapa minnen ihop som lilla familjen, kan du inte se det? Annars väntar bara en ny separation om några år. Jag förstår inte hur man som bonusbarn kan förvänta sig att få åka med på precis alla resor som görs?[/

Håller helt med dig. Bättre sammanfattat än det jag skrev ovan