Jag tycker inte man behöver ta med bonusbarn på allt om man reser eller gör saker när de ändå är hos den andre föräldern. Livet står inte still för resten av familjen för att bonusarna inte är där.
Ja, som rubriken säger; Hur tänker ni? Är det främst en ekonomisk fråga eller vill ni vara med er "egen" familj?
Jag mår så dåligt för mitt inre barn när jag läser trådar om folk som inte vill semestra med bonusbarn. Jag har själv varit bonusbarn och suttit hemma medan pappas nya familj åkt på utlandssemester efter utlandssemester och aldrig tagit med mig och min bror. Det var förstås inte det enda sättet vi fick veta att vi inte ingick i den nya familjekonstallationen men minns att jag tog otroligt illa vid mig varje gång. Hur tänker man när man åker på semester och lämnar en familjemedlem hemma? Jag är idag över trettio år och blir fortfarande ledsen över att läsa om sånt så det har verkligen satt spår som inte suddas ut. Har svårt att se vilka argument som skulle få barn att inte känna sig mindre värda.
Finns det folk som själva varit "utsatta" för det som bonusbarn men ändå väljer att göra så som bonusförälder, eller är det en erfarenhet som gör att man tänker annorlunda? Ja, hur tänker ni?
(OBS, det är ingen påhopptråd. Är uppriktigt intresserad av hur man tänker och resonerar och om man själv varit i samma situation.)