Hur tänker ni som inte tar med er bonusbarn på semester?
Vi har i många år försökt få med alla barnen på allt, två gemensamma och var sitt barn sedan innan, men det har varit ett evigt pusslande, då det inte finns många tillfällen när alla är hemma. Nu är den äldsta tonåring så hon är inte ens intresserad av att följa med på vissa saker längre som t ex Astrids Lindgrens värld.
Sedan har vi kommit till en gräns av att alltid anpassa oss efter hennes mammas nycker med förra årets hemska pusslande. Veckorna var bestämda i förväg, men sedan skulle hennes mamma ändå ändra det till vår nackdel i sista stund för det var ju så synd om henne. Med andra ord har vi fått färre och färre ostörda veckor år för år. Det har pågått i 7 år.
I julas nåddes gränsen. Hennes mamma skulle minsann ha rätten att umgås extra med sin lilla familj och därmed prioritera bort sambons stora familj. Vi har inte ens haft hela vår familj hemma samtidigt många jular, men det har hon inte förmåga att förstå då det är bara hennes tid som är viktig.
Vi skulle visserligen bara åka till mina föräldrar över nyår, men efter ett halvår då tonåringen misskött allt som hade med ansvar att göra och dessutom gjorde allt för att inte städa klart sin del kände jag att jag behövde ha några lugna dagar och vila upp mig med lilla familjen. Det räcker att tjata på sina egna barn när man är hemifrån och jag ville få tid att umgås med dem, inte att de ägnar all tid med halvsyrrans mobil för ögonen. Bonusen har fortfarande inte tagit sitt ansvar med att städa undan sitt och har valt att inte träffa sina halvsyskon mer än kanske en halvtimma på 1-2 månader. Hon väljer att hellre barnvakta sina syskon åt mamman än träffa sina andra syskon, så nu känner jag inte att vi kan prioritera att bara ge henne godbitarna och resorna när hon valt bort vardagslivet hos oss. I annat fall får pappan stå för det, men han har inte alltid pengar över att ge alla barnen julklappar ens ... Hans dotter fick, men inte de andra.
I en vanlig kärnfamilj med stor åldersskillnad mellan barnen tycker få att det är konstigt att tonåringar inte är så intresserade av att följa med till Astrid Lindgrens värld, Kolmården, Skara sommarland och liknande saker. Men så fort det handlar om bonusbarn blir allt så förbenat känsligt och det antas att bonusbarnen är utfrysta eller inte FÅR följa med.
Skulle tro att många tonåringar uppskattar en helg på tu man hand med föräldern som bildat ny familj där man gör någonting bägge tycker är roligt betydligt mer än att följa med hela familjen till ovansående resmål som främst mindre barn uppskattar.
Men med detta sagt: Det är inte fel att fråga tonåringen om h*n är intresserad av att följa med även till "barnsliga" resmål så att h*n känner att det faktiskt finns ett val och att h*n är välkommen att följa med om h*n mot förmodan skulle vilja.