Hur tänker ni som inte tar med er bonusbarn på semester?

Min man har 2 barn sedan tidigare, och vi har ett gemensamt barn. Hos oss är det jag som har den enda inkomsten, och vi lever inte i överflöd. Jag skulle inte haft något emot att ta med hans barn på semester, utflykter etc, men jag har helt enkelt inte råd att betala för dem också, då blir det ingenting alls. Hade vi haft mer pengar hade vi kunnat göra mer tillsammans.

Jag tycker inte man behöver ta med bonusbarn på allt om man reser eller gör saker när de ändå är hos den andre föräldern. Livet står inte still för resten av familjen för att bonusarna inte är där.

Asatantrosa, tänk dig ett exempel nedan,
2 människor bor ihop med delad ekonomi, mannen har 2 barn och kvinnan har 2.
Varje månad sparar kvinnan 3000 kr, mannen sparar 1000 och lägger resten av sina pengar på sitt intresse och saker till barnen, ny mobil mm.

Efter 1 år har kvinnan sparat 36 000 till resan, mannen har sparat 12 000.
Ska kvinnan åka med sina barn på resan hon sparat till, och mannen får välja om han ska följa med eller göra något annat, eller ska hon neka sina barn en lika häftig resa för att hon bor med en man som tänkt annorlunda och slösat?
Om mannen vill åka med på resan själv, ska hon säga att han inte får det för att han prioriterat prylar till sig och sina barn?

I mitt fall, om jag och min sambo sparat, för enkelhetens skull, 40 000 kr till en resa, då har jag sparat 20 000, jag betalar alltså resan för ett av min sambos barn när vi alla åker. Jag ser det som en bonus att jag är gör det. Absolut ingen självklarhet!
Min sambo är inte lika ekonomisk som jag, hade vi haft delad ekonomi och han skulle spara själv hade barnen antagligen kommit iväg 1 gång vart tionde år, max. Hade det varit mitt automatiska ansvar att styra upp detta? Absolut inte.

Hade jag haft ett barn sen tidigare hade jag haft ett försörjningsansvar gentemot mitt barn och hade kanske inte haft möjlighet att lägga 10 000 på min sambos barn.

Nu har jag inga bonusbarn. Men många skilsmässobarn får ju dubbelt av allt. Vilket inte heller är rätt. Men om jag hade bonusbarn skulle jag inte lägga mina pengar på deras semestrar. Det skulle deras föräldrar få göra.

Jag förstår inte varför det måste vara BARA förälderns ansvar. Jag anser att man som vuxen har ett ansvar just på grund av att man är vuxen och att den biologiska föräldern brister i sitt ansvar betyder det inte att man kan frias från sitt. Vi är väl alla medmänniskor och vad lagen säger om ekonomiskt ansvar etc väger i mina ögon ganska tunt som argument om situationen är att ett barn far illa.

Nej, livet är inte rättvist och vi har olika förutsättningar delvis beroende på vilka föräldrar vi föds med. Och nej, man kan inte ansvara för alla andras barn. Men barn som ingår i en familjekonstellation man själv ingår i, vare sig det är egna eller andras barn, har man ett medmänskligt moraliskt ansvar över.

Men du kan inte mena att pappas partner ska förklara för barn att pappa väljer att lägga sina pengar på skräp istället för att ta barnet på resa?
Att partnern ska kompensera för felaktiga prioriteringar en förälder gör?

Vad jag försöker ge exempel på är många olika scenarion där en extra vuxen inte kan ta ansvar ekonomiskt för att barn föräldrar prioriterar annorlunda. Har man inte alla detaljer så kanske man inte ska vara så snabb att döma och dra slutsatser.

Tror att det är endast i ett fåtal familjer som en partner säger till en förälder att välja bort sina barn eller snor pengarna föräldern har avsatt till sina barn.
Du verkar vilja ha det till att det är jättevanligt..

Oldie: alla semestrar kostar inte 40 000, och det jag syftade på är ingen ekonomisk fråga utan att vissa ogillar sina bonusbarn såpass mycket att de aldrig vill ha med dem och att föräldern är vek och inte står upp för sina barns rätt att vara med. Jag har varit med om det själv och känner flera andra som haft det på samma sätt. Och nej alla måste inte vara med på alla semestrar, men att vara så negativt inställd till sina bonusbarn ger konsekvenser för barnet resten av hens liv, om de negativa känslorna leder till att barn fryses ut systematiskt och lämnas utanför pga omogenhet hos bonus och ryggradslös förälder.

Asatantrosa, tror det finns endast ett fåtal familjer där bonusar väljs bort för att de inte är önskade. Tror att det oftast finns andra orsaker när delar av en ny familj åker.

Missförstå mig inte jag vet att det finns idioter överallt, men jag tror att dessa är en minoritet. Läste en artikel om en vårdare som misshandlade en man på ett äldreboende, men inte sjutton tror jag att alla äldrevårdare gör så, jag förstår att det är enstaka fall.

Jag har också blivit bortvald, inte bara från resor, från det mesta.
Men jag är inte så inskränkt att jag inte kan förstå att det i andra familjer oftast inte handlar om ovilja. Det finns oftast andra orsaker bakom och det är lätt att skylla och lägga ansvar på den nya.
Jag gillade inte pappas nya, hon var ingen bra människa, men jag kan inte förstå hur det var hennes fel att min far var en idiot, att hon på något sätt skulle vara ansvarig för att min far var en inkompetent förälder.
Det hade varit jättelätt att skylla på henne istället för att erkänna att mitt eget kött och blod inte prioriterade mig, men det hade inte varit rätt.

Här är det jag som är biomamma och sambon bonuspappa och vi väntar första gemensamma barnet. Har mina egna barn varannan vecka.

Här är det alla eller ingen som gäller, och det på båda oss vuxnas initiativ. Antingen får alla egna rum eller ingen (mina ska inte behöva dela bara för att de är här "bara varannan vecka"). Antingen blir alla med på resa eller ingen.

Mina barn har världens bästa bonuspappa, dom ÄR hans barn på våra veckor och han saknar dom när dom inte är här.

Oldie: jag är ganska säker på att min pappas sambo är osedvanligt dum i huvudet i kombination med att min pappa är helt ryggradslös ;) och jag hoppas som du säger att det är ovanligt och att människor i bonusfamiljer behandlar varandra bättre/är bättre föräldrar!