Hur tänker ni som inte tar med er bonusbarn på semester?

Jag ska rätta mig själv igen tror jag. Syftet med tråden är inte att ta reda på hur man tänker utan jag är mer nyfiken på om man är medveten om vad det kan göra med barn att behandla dem så olika. Jag vill gärna tro att man inte fattar vilka spår det kan sätta när man låter egna intressen eller konflikter mellan vuxna att gå ut över barn.

En utlandssemester har vårt gemensamma barn fått med oss (mig), det var när min mamma bjöd oss till London när hon fyllde 70, eller snarare sagt, hon bidrog med pengar till en resa.

Då fick vi en slant, både sambon och jag var arbetslösa, vi hade inga extrapengar att ta med sambons äldre barn. Men det var inga problem för dom, de tyckte att vi skulle resa, nu avstod sambon också, för att vi skulle ha mer fickpengar.

Så ja, vi valde bort, det var av ekonomiska skäl, men som jag skrev, de hade inga problem med detta.

Våra övriga semestrar har vi tillbringat i vår stuga och där har de fått komma med om de velat, och det har varit några dagar, sedan har de haft annat för sig.

Nu har vi en dröm att åka iväg med alla tre, snarare sagt, jag åker endast om alla tre är med, annars skulle vi troligen ha en tjurig tonåring istället , med de äldre syskonen så blir det bara kul, men först ska det sista av den förbaskade restskulden från husförsäljningen bort, sedan åker vi alla fem (om de har respektive får de vackert stanna hemma, för det ska vara vår resa) någonstans där vi kan ha det skönt.

Men som svar på din fråga, det kan vara ekonomi, det kan vara att det inte klickar mellan den nya och barnen, det fungerar hemmavid, men inte om man ska samsas en vecka på främmande plats utan reträttplatser. Det kan vara olika åsikter om vad man vill göra.

Och så har det med ålder att göra, att åka iväg med ett litet barn (som både är nästan gratis och nöjd med att vara där mamma och pappa är) är en väldigt stor skillnad mot att åka med äldre barn som inte nöjer sig med att följa med på diverse sightseeing etc och dessutom inte har en vagn de kan sova i.

Och inte minst, syftet med resan, jag har en väninna som åker skidor med sina föräldrar varje år, de har en stuga där inte alla får plats om även hans barn ska med, det är en tradition de har haft långt innan han kom med i leken. Men hon å andra sidan säger inget om han tar sina barn och gör något kul med dom. Hon har även hängt med utan sina barn.

Det viktigaste är väl att det blir någorlunda rättvist i längden, dvs att inte ett barn blir helt utan upplevelser och de andra får allt. Men man behöver inte åka i samma flock, mina föräldrar tog bara en eller två av oss tre på de resor när vi var med, vi har aldrig åkt hela familjen utomlands        

Clotilda, nu har inte jag barn och vi har inga gemensamma, men som jag skrev tidigare, får vi det en dag, kommer vi nog fortsätta med varannan beroende på om min sambos barn åker med sin mamma eller ej. Med och utan skolbarn.

Jag är ledsen om jag missuppfattade dig och glad att höra att du kommit över det.

Jag bli bara så trött på människor som nu är vuxna besvikna barn med skilda föräldrar som fortfarande skyller på någon annan än just sin förälder. Finns alldeles för många dom väljer den lätta vägen istället för att erkänna att allt var förälderns fel.

Jag tycker fortfarande inte att en bonusvuxen har något ansvar för semestrar, det är föräldern som ska vara rättvis och fördela sin kärlek och sina pengar på alla sina barn. Gör föräldern inte det på ett rättvist sätt är det, oavsett förklaring, förälderns fel.

Nu har jag och min sambo delad ek men det är inte helt självklart, hade jag haft barn sen innan hade jag nog inte valt det. Oavsett så ansvarar jag som bonusvuxen inte ekonomiskt för min sambos barn.

Ok, jag förstår att det finns giltiga skäl ti att inte ta med alla barn på semester, men de flesta som räknas upp här är ju ändå sett ur ett barnperspektiv. Att man faktiskt försöker göra på ett sätt som passar alla och att det inte fungerar att ta med alla barn när det skiljer mycket i åldrar och intressen, etc. Ekonomikortet kan jag inte riktigt köpa. I vissa fall förstår jag med min vuxna hjärna att det är vettiga argument, men hur mycket biter sånt på barn kan man ju fråga sig?

 

Sen Oldie, håller jag inte med dig om att en bonusvuxen inte har ansvar för semester. Med betoning på ordet VUXEN så har man ju alltid ett ansvar. Ger man sig in i ett förhållande där ens partner redan har barn så får man också vara beredd på att anpassa sig efter de premisserna. Att säga "det är inte mina barn" och sedan skita i vilka konsekvenser det får för barnet som varken valt att ha skilda föräldrar, halvsyskon eller bonusföräldrar håller inte. Man har som vuxen alltid ett ansvar och kan man inte hantera det så bör man inte ge sig in i sådana situationer. I slutändan ligger det förstås på den "riktiga" föräldern att ta det yttersta ansvaret men att avskriva bonusföräldern allt ansvar är att idiotförklara en vuxen människa som bör veta bättre. Och sånt vill jag inte gärna syssla med.

Oldie, får jag fråga vad du menar med att du inte är ekonomiskt ansvarig för din sambos barn. Det må stämma, men det intressanta är ju om du för den sakens skull skulle vara beredd att lämna hans barn hemma medan ni åker på semester med er "riktiga" familj på grund av att du inte vill ta ekonomiskt ansvar? Det är här den stora skillnaden ligger i, tycker jag, och här det är så viktigt att se till barnen över ekonomin.

Jag skulle aldrig ta med bonusbarn på ngt utanför hemmet !
Varför skall jag det ?
Jag har mina barn, det viktigaste jag har.
Skulle aldrig ens tillåta att ett ev x fick ta med mina barn med hennes nya på en resa. 

Trevligt, varför inte det?

Trevligt - du har faktiskt ingen som helst laglig rätt att hindra ett eventuellt ex att med barnen och sin nya åka på semester..
Tur för barnen...

Jag har ett ansvar att uppföra mig gentemot barnen och respektera dessa barn. 
Allt utöver detta är en bonus, nu har vi en fantastisk relation och vi tycker jättebra om varandra och lever som en familj, men det är självvalt och inget tvång. Ansvaret ligger på barnens föräldrar. De har fullt kompetenta föräldrar och att säga något om vad jag borde mer än att vara vänlig och respektera barnen är en direkt förolämpning mot min sambo och barnens mamma. 

Jag har blivit tillsammans med en man med barn och allt vad det kan tänkas innebära, men min sambo har också blivit tillsammans med en kvinna som inte har barn med allt vad det innebär. Vårt förhållande består inte av en förälder som dikterar villkoren för hur vi ska leva.
Det är inte mina barn, sen i vårt fall får det inga konsekvenser att jag säger så, för jag personligen hade aldrig blivit tillsammans med en inkompetent förälder, dels för att jag inte är beredd att ta någon mammaroll, dels för att jag med min historia inte hade kunnat attraheras av en man som inte tog sitt ansvar.Jag har inte ett juridiskt försörjningsansvar för min sambos barn.

Nu har vi visserligen delad ekonomi (han tjänar inte mer än mig) och delar på det mesta.

Men tänk dig ett scenario där jag hade ett barn sen innan, vem har jag ett ekonomiskt ansvar för, jo mitt eget barn.
Hade jag haft ett barn sen tidigare när vi träffades hade vi antagligen inte haft delad ekonomi för mitt barn ska inte bli lidande för t.ex. jag hade skaffat en sambo som hade fler barn eller som kanske prioriterade annorlunda. Hade jag haft ett barn sen innan hade min prio varit att detta barnet skulle uppleva världen, hade jag då haft en sambo som inte kunde hålla i pengar eller som prioriterade annorlunda så hade det fått vara upp till honom hur han gjorde för sina barn.

Nu har vi det inte så, jag har inga barn sen innan, men det betyder inte att jag tycker människor som gör på ett annat sätt gör fel. Jag är inte så inskränkt att jag inte kan se att saker och ting kan fungera på många olika sätt och det betyder inte att något är mer rätt än något annat.

Vi har valt att ha delad ekonomi, men inte heller det är ett automatiskt ansvar jag får genom att träffa en man med barn, att han och barnen ska få ta del av mina pengar, det är en bonus.

Varje förälder har ett ansvar att vara rättvis mot alla sina barn, inte ett ansvar att ge killens/syskonets/grannens barn samma, utan sina egna barn. Är det sen 2 barn med olika mammor tex. kommer dessa barn tyvärr inte ha samma förutsättningar, men det är inte helt konstigt, de har ju inte samma föräldrar. Pappan däremot har ansvar att vara lika gentemot alla barnen i sina handlingar och ekonomiska bidrag oavsett vem som är mamman.

Vilket scenario du än målar upp tycker jag att det är förälderns fel, det är en lätt utväg att försöka lägga skulden på någon annan än just den människan som inte gör ett bra jobb i sitt föräldrarskap. Tyvärr finns det gott om inkompetenta föräldrar, veka, själviska etc, men de är de skyldiga när ett barn inte får en trygg, stabil uppväxt eller blir orättvist behandlade.

Om jag och min sambo får barn en dag så är det tyvärr så att mitt barn antagligen kommer få ärva mer än bonusarna av sin mamma, det kommer få en annan start i livet och en annan vardag. Men det är omöjligt för mig att kompensera för att en annan mamma prioriterar annorlunda. Däremot min sambo kommer ju alltid göra lika för alla hans barn.

 

Oldie: men det är ju skillnad på det du beskriver och att föräldern och bonusförälderns barn/nya barn åker på semester varje år och aktivt utesluter/aldrig bjuder med barn från en tidigare relation. Det är ganska stor skillnad på att ha en ståndpunkt och att det finns en dialog mellan alla och att man förklarar varför. Visst är det förälderns ansvar men vad är man för människa om man surar och "inte vill ha med" sin sambos barn men ens egna ska självklart med på alla semestrar. Hur tänker man då? Och ja såklart är det föräldern som har brustit och är vek. Men varför vara en sån omogen och ekonomiskt och känslomässigt snål människa att man inte "orkar med" ett barn bara för det inte är ens eget när det tillhör ens partners familj. Då tycker jag man är en liten och småaktig människa även om det är föräldern som har och ska ha ansvaret för sina barn.