Hur tänker ni som inte tar med er bonusbarn på semester?

Först vill jag skriva till trådstararen att jag är ledsen över din känsla som barn. Så ska det naturligtvis inte vara. Jag tänker såhär: jag har ett krävande jobb. Jag är utarbetad och trött. När jag äntligen har semester så vill jag sola bada och läsa och inte laga mat 3 ggr /dag.Mina yngre barn har jag ingen annan som kan ta så de får helt enkelt följa med och leka i sanden och gjeja mkt på egen hand, jag ger dem kanske lite pastasallad eller fil till lunch. Mitt bonusbarn ( 14) åker varje år på solsemester med sin mamma. Han vill ha mat samt action hela tiden. Om han inte har något att göra startar han ofta tjafs med de små. I min värld önskar jag att hans pappa hittar på något mer actionspäckat eller åker på en fotbollsresa med honom. Jag vet inte ens om jag vill åka / lägga pengar på en semester helt utan lugn stund. Min syster och mamma har inte råd att någonsin åka på semester. Jag skulle hellre betala för att någon av dom en enda gång skulle få lite vila och semester. Hoppas att det går att förstå mitt perspektiv.

Jag tycker inte att det innebär någon som helst återhämtning att åka med bonusbarn. Jag tycker att det är hemskt att jobba så hårt och inte få unna sig semester med lugn och vila. Det visste jag inte att jag att någon skulle anse att jag skulle behöva välja bort för resten av mitt liv? T ex om jag hade barn och träffade en ny man skulle jag aldrig försöka tvinga honom att ta med och betala för alla, jag tycker att han är väldigt värd avslappnad semester som ställer upp och finns där i vardagen.