• Anonym (På det igen..)

    Missfall och vill nu försöka direkt igen...fler som hänger på?

    Såg här va några trådar redan...men där va så mkt att ta igen i tråden och den va ett par månader gammal.
    Och vissa va ej så aktiva här.

    SÅ startar en ny tråd för oss som nyss fått missfall...1 2 el fler gånger alla e välkomna och dela med sig av vad dom varit med om.

    Jag får gärna så mkt erfarenheter och tips som jag bara kan.

    Har tre barn sen tidigare med min fd man.
    Jag och sambon planerade en liten tillsammans och jag blev gravid direkt.
    Plussade nu den 13 dec 4 dagar innan BIM.

    Jag fick missfall Juldagen.
    5 +1 var jag bara när det började blöda.
    Lite först så trodde det kanske berodde på att vi haft sex dagen innan.
    Men det kom enorma smärtor och jag visste nåt va fel.
    Blödde bara mer och mer.

    Jag va helt knäckt och förstörd.

    Imorgon ska jag in till kk  för och se så allt kommit ut.

    Vi vill börja bebisverkstaden direkt sen igen.

    Hoppas ni är fler som vill vara med här och att det kan bli en aktiv tråd.
    Jag vill bara vara anonym i början nu och ni gör som ni vill.

    Välkomna hit!


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-01-20 18:29
    www.familjeliv.se/Forum-4-47/m68449791.html
    Bim tråden till denna tråd!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-04-22 21:37
    nenne31 det e jag som är trådstartaren
  • Svar på tråden Missfall och vill nu försöka direkt igen...fler som hänger på?
  • Anonym (På det igen..)
    Anonym (=() skrev 2013-01-04 15:21:52 följande:
    Troligtvis, men bara troligtvis var det tvillingen som stöttes ut, förhoppningsvis (!!!!) mår det andra pyret bra och kan stanna kvar! Jösses, det här är så omtumlande... Jag är helt slut i både kropp och själ nu, hade liksom förberett mig på det värsta, låg och bara skakade i benen i gynstolen, grät och sa till gynläkaren att jag är inställd på det värsta. Hon sa att hon tyckte att det var onödigt av mig, eftersom det fanns en liten krabat därinne. Jag började storgråta, (hormoner eller??) fick inte fram ett ljud! Kändes nästan lite pinsamt att ligga hulkande och skakande med bar rumpa... Ja, ni vet när man ligger sådär prydligt i gynstolen... Usch... Jag återfick hoppet nu, hoppas att det också stannar kvar! Orkar inte gå runt och oroa mig mer nu... Tack alla för ert stöd! Ni är fantastiska!! <3

    Underbart vad glad jqg blir Vila och ta det lugnt nu och jag hoppas du snart slutar blöda och qllt allt e bra sen...stor kram
  • MariaOchNiklas

    Är det någon mer än jag som blivit av med blödningen på bara en veck sedan missfall? Eller är det något kvar där inne som inte kommit ytterligare?

  • Anonym (På det igen..)
    MariaOchNiklas skrev 2013-01-05 19:38:39 följande:
    Är det någon mer än jag som blivit av med blödningen på bara en veck sedan missfall? Eller är det något kvar där inne som inte kommit ytterligare?
    Min blödning tog slut efter 6 dagar helt.
    men jag var ju bara i vecka 5.

    Hur känner du dig?
  • MariaOchNiklas
    Anonym (På det igen..) skrev 2013-01-05 19:59:11 följande:
    Min blödning tog slut efter 6 dagar helt. men jag var ju bara i vecka 5. Hur känner du dig?

    Jag mår bra. Har inte ont eller så. Vart bara lite fundersam. Va typ mellan v 5-7. Så det är kanske därför jag inte blöder så länge.
  • Anonym (På det igen..)
    MariaOchNiklas skrev 2013-01-05 21:17:31 följande:

    Jag mår bra. Har inte ont eller så. Vart bara lite fundersam. Va typ mellan v 5-7. Så det är kanske därför jag inte blöder så länge.
    Det e säkert färdigt nu då.
    Skulle du börja blöda igen el få ont så sök akut.

    Ska ni börja nu direkt igen?
  • MariaOchNiklas

    Det hoppas jag på att vi ska. Ska börja jobba i april efter att ha varit mammaledig i 1 år. Hade ju räknat med att bara jobba typ 2 månader och sedan gå hem igen... men så blev det tyvärr inte. Känner mig inte suprmotiverad till att börja jobba igen. Men det blir nog bra bara man väl börjar. Hoppas på att det snart kommer en liten krabat i magen snart igen så jag har något att se fram emot.

  • Anonym (På det igen..)
    MariaOchNiklas skrev 2013-01-05 22:01:03 följande:
    Det hoppas jag på att vi ska. Ska börja jobba i april efter att ha varit mammaledig i 1 år. Hade ju räknat med att bara jobba typ 2 månader och sedan gå hem igen... men så blev det tyvärr inte. Känner mig inte suprmotiverad till att börja jobba igen. Men det blir nog bra bara man väl börjar. Hoppas på att det snart kommer en liten krabat i magen snart igen så jag har något att se fram emot.
    Förstår hur du känner.
    Jag har nyss varit sjukskriven i 5 månader pga min sjukdom.
    tillbaka till jobb när allt e som jobbigast efter missfallet.
    Och ska bara jobba en månad sen e jag arbetslös.
    Sökt nytt jobb...men jag brukar bli super dålig i början av graviditeten och kul att börja med att sjuka sig om man skulle få nytt jobb.
    Brukar också bli sjukskriven tidigt pga att jag har väldigt komplicerade graviditeter.
  • MariaOchNiklas
    Anonym (På det igen..) skrev 2013-01-05 22:09:30 följande:
    Förstår hur du känner.
    Jag har nyss varit sjukskriven i 5 månader pga min sjukdom.
    tillbaka till jobb när allt e som jobbigast efter missfallet.
    Och ska bara jobba en månad sen e jag arbetslös.
    Sökt nytt jobb...men jag brukar bli super dålig i början av graviditeten och kul att börja med att sjuka sig om man skulle få nytt jobb.
    Brukar också bli sjukskriven tidigt pga att jag har väldigt komplicerade graviditeter.

    Det ju inte det första man vill bli om man får nytt jobb. Att vara sjukskriven menar jag.
    När jag väntade våran dotter så hade jag bara halvtid och hade gått på 100 % som vik. Visste att jag skulle få vet om jag fick fortsätta på 100% typ samtidigt som jag gick in i vecka 13. Då först vågade jag berätta något på jobbet. Det påverkade aldrig till att jag skulle få fortsätta. De sa till mig att om  det skulle bli något så skulle jag anmäla det till diskriminerimgsombudsmannen. 
    Kommer nog oxå få gå hem tidigare från jobbet. Har ett ganska tungt jobb, så sist fick jag graviditetspenning. Kändes riktigt lyxigt att få. Men välbehövligt. alla borde få chansen att få va hemma från 7e månaden i graviditeten. Att va gravid är ingen sjukdom, jag vet. Men den människa som bestämt det har bara tänkt med det som finns mellan benen och aldrig själv gått igenom vad vi går igenom. Eller har jag fel?
  • Anonym (På det igen..)
    MariaOchNiklas skrev 2013-01-05 23:41:57 följande:

    Det ju inte det första man vill bli om man får nytt jobb. Att vara sjukskriven menar jag.
    När jag väntade våran dotter så hade jag bara halvtid och hade gått på 100 % som vik. Visste att jag skulle få vet om jag fick fortsätta på 100% typ samtidigt som jag gick in i vecka 13. Då först vågade jag berätta något på jobbet. Det påverkade aldrig till att jag skulle få fortsätta. De sa till mig att om  det skulle bli något så skulle jag anmäla det till diskriminerimgsombudsmannen. 
    Kommer nog oxå få gå hem tidigare från jobbet. Har ett ganska tungt jobb, så sist fick jag graviditetspenning. Kändes riktigt lyxigt att få. Men välbehövligt. alla borde få chansen att få va hemma från 7e månaden i graviditeten. Att va gravid är ingen sjukdom, jag vet. Men den människa som bestämt det har bara tänkt med det som finns mellan benen och aldrig själv gått igenom vad vi går igenom. Eller har jag fel?
    Håller med dig.
    Visst det är ingen sjukdom MEN det finns dom som har mkt problem och jag är en av dom.
    Som tur e så har jag inte de andra gånger haft problem med f-kassan då jag blivit sjukskriven rätt så tidigt.
    Men jag får för tidiga värkar,öppnar mig runt v 25,kraftiga foglossningar,ischias,mm.
    Jag har omöjligt kunnat jobba en längre period imed jag ej får ta trappor,bära el gå mkt.

  • Anonym (=()

    Försöker hålla uppe hoppet, men det är svårt nu när man har haft blödningar i 1.5 vecka... Har iofs konstaterat att ett hjärta tickar och att ena tvillingen inte är kvar, så det KAN ju vara det blödningen beror på...

    Man kan j alltid hoppas att det ser bra ut om två veckor då jag har återbesök. Det värsta är bara att jag känner mig så nedstämd och deprimerad nu. Vill mest gråta, superhormonell, yrsel, illamående om vartannat, trött och orkeslös.... Orkar inte ens jobba... Så jag sjukskrev mig faktiskt, för jag kände att "hur ovärdigt skulle det inte vara om jag börjar störtblöda på jobbet om det väl sätter igång på riktigt"?

    Än sålänge inga störtblödningar, men jag har ont till och från.. Men vet dock inte vad det är för smärta, ifall det är växtvärk eller ifall det är ett missfall som jag går igenom nu... Så jäkla svårt det här när man inte vet!

Svar på tråden Missfall och vill nu försöka direkt igen...fler som hänger på?