Missfall och vill nu försöka direkt igen...fler som hänger på?

Jag fick aldrig ont eller någon smärta under mitt missfall. Är inte säkert man behöver få det. Pratade med en läkare idag som sa det till mig. Men det gör ont i själen iaf

Åååh vad fina ni är!! <3 All kärlek till er och tack för ert fina stöd! Jag har knappt sovit en blund inatt, bara gråter och har mardrömmar. Drömde att pyret kom ut inatt och låg under mig i sängen och skrek, hemskt!!

Blöder fortfarande, men det är bara när jag är på toaletten, men det är ju så att vattnet färgas och när jag torkar mig så är det som måttliga mensblödningar. Mitt hopp är ute i stort sett... Mannen försöker hålla ett hårt grepp om sitt hopp, han vill inte ge upp det. Det är ju lite lättare för honom, han slipper se blodet varenda gång man behöver kissa eller så.

Jag har dock ont i brösten fortfarande idag och mår illa, hoppas inte bara jag inbillar mig. Men jag ser det som ett (vågar inte skriva det knappt) gott tecken på att alla grav.symtom inte försvunnit än....

KK ska ringa upp mig nu på förmiddagen, sen hoppas jag att jag får komma dit, för "domen"... Detta kommer bli en av mina värsta dagar tror jag.... Att få komma in och inte hitta liv i magen... Hoppas de vänder bort skärmen isf!! Det ska jag be dem göra om de inte gör det med en gång, jag vill inte se ifall de inte hittar nåt...

Nu vill jag nästan kräkas, är nervös, ledsen och upprörd... Ångest...

TAck igen för ert stöd! <3

Usch, lider med dig! Men håller alla tummar och tår att den lille lever=) Kan det inte vara den andra tvillingen som blöder ut nu? Jag hoppas verkligen det!!!

Jag förstår känslan, är så ångestfyllt och lägga sig i gynstolen för att få domen.... Andra gången jag fick missfall, i v. 11, hade jag inte blött något alls men fick bara en sån olustig känsla i kroppen att något var fel, så vi fick komma till KK för att kolla! Vi hade nog inte riktigt förberett oss för att den inte skulle leva men när gynekologen varit tyst lite för länge så började vi ana. Den var i precis rätt storlek men hjärtat slog inte. Tog ett tag att förstå att om hjärtat inte slår så lever den inte, jag var i sån chock just då! Jag kände det som att jorden gick under och jag var sjukskriven ett tag efteråt! Nu 3 månader senare så är det fortfarande som ett öppet sår men jag är inte lika ledsen och kan se ljust på framtiden igen=)

Jag läste en bok som heter "Den lilla sorgen" efter det andra missfallet. Jag kan varmt rekommendera den till alla som gått igenom ett missfall, den har hjälpt mig mycket!

Kram på er allihopa! Är så ledsen för alla som behöver gå igenom missfall! Men HOPPAS att detta är vårt år! 

Jag blir så jäkla ledsen och uppgiven!! Nu vill de att jag ska vänta ut det och se vad som händer... Jag ooorkar inte!!! De sa ju inte så igår när jag pratade med dem...
Jag orkar inte bara sitta och vänta... Nu har jag ju haft blödningar i över en vecka...

Dom e otroligt dåliga på att hantera detta med missfall på kk...jag blir så fruktansvärt arg.
Jag blev bemött som skit när jag ringde och fick inte komma in.
Ge dig inte e det enda jag kan säga...kräv att du ska in eller åk bara in.
Dom fattar inte hur mkt detta tar psykiskt och ber en bara ligga hemma och märka hur hela ens liv ställs upp o ner.
Jag åkte till slut bara in utan o ringa.
Jag tycker du ska göra samma sak.

Dom vet ju inte ens om allt e ok fortf?
Åk in!

Tänker på dig massa kramar <3

De ringde upp igen nu och hade fått ett avbok och sa att jag kunde komma in.... Hon sa även att läkaren visst hade skrivit att förmodligen var tvillingar men att vid tillfälle såg han enbart ett hjärta, så det kan vara ett föreliggande missfall på den ena tvillingen.

Förhoppningsvis lever den andra och får stanna kvar!! Jag hoppas så innerligt!! Samt att den mår bra och får vara frisk och allt sånt där...

Ok jätte skönt för dig.

Skriv här så fort du kan och vet...tänker på dig kram

Hoppas att det går bra fler dig. När jag pratade med läkaren igår och gav även beröm för att de tagit så väl hand om mig även fast jag inte hade ont. Då svarade han att Eek alltid tar emot alla på sjukhuset där han jobbar. Även om man inte har ont. Känns skönt att veta. Men tycker det är konstigt att inte alla landsting ser på samma vis. Det är absolut inte roligt att få missfall, men för mig va det en lättad att bara få veta. De kollade även upp mig efteråt så att hcg-värdet hade sjunkit. De kunde nämligen inte se något foster i magen på mig så de va rädda att det satt sig i någon av änglarna. Efter att blivit uppkollad så kunde de bara konstatera missfall som tur va.

Troligtvis, men bara troligtvis var det tvillingen som stöttes ut, förhoppningsvis (!!!!) mår det andra pyret bra och kan stanna kvar!
Jösses, det här är så omtumlande... Jag är helt slut i både kropp och själ nu, hade liksom förberett mig på det värsta, låg och bara skakade i benen i gynstolen, grät och sa till gynläkaren att jag är inställd på det värsta.
Hon sa att hon tyckte att det var onödigt av mig, eftersom det fanns en liten krabat därinne.

Jag började storgråta, (hormoner eller??) fick inte fram ett ljud! Kändes nästan lite pinsamt att ligga hulkande och skakande med bar rumpa... Ja, ni vet när man ligger sådär prydligt i gynstolen... Usch...

Jag återfick hoppet nu, hoppas att det också stannar kvar! Orkar inte gå runt och oroa mig mer nu...

Tack alla för ert stöd! Ni är fantastiska!! <3

Härligt att höra