Anonym (På det igen..) skrev 2013-01-05 22:09:30 följande:
Förstår hur du känner.
Jag har nyss varit sjukskriven i 5 månader pga min sjukdom.
tillbaka till jobb när allt e som jobbigast efter missfallet.
Och ska bara jobba en månad sen e jag arbetslös.
Sökt nytt jobb...men jag brukar bli super dålig i början av graviditeten och kul att börja med att sjuka sig om man skulle få nytt jobb.
Brukar också bli sjukskriven tidigt pga att jag har väldigt komplicerade graviditeter.
Det ju inte det första man vill bli om man får nytt jobb. Att vara sjukskriven menar jag.
När jag väntade våran dotter så hade jag bara halvtid och hade gått på 100 % som vik. Visste att jag skulle få vet om jag fick fortsätta på 100% typ samtidigt som jag gick in i vecka 13. Då först vågade jag berätta något på jobbet. Det påverkade aldrig till att jag skulle få fortsätta. De sa till mig att om det skulle bli något så skulle jag anmäla det till diskriminerimgsombudsmannen.
Kommer nog oxå få gå hem tidigare från jobbet. Har ett ganska tungt jobb, så sist fick jag graviditetspenning. Kändes riktigt lyxigt att få. Men välbehövligt. alla borde få chansen att få va hemma från 7e månaden i graviditeten. Att va gravid är ingen sjukdom, jag vet. Men den människa som bestämt det har bara tänkt med det som finns mellan benen och aldrig själv gått igenom vad vi går igenom. Eller har jag fel?