Inlägg från: MariaOchNiklas |Visa alla inlägg
  • MariaOchNiklas

    Missfall och vill nu försöka direkt igen...fler som hänger på?

    Fick missfall den 30 december. Hade inte något ont, men kände att något va fel. Va för mycket blod för att va normalt. Åkte till gynakuten med min sambo och våran dotter. Där konstatera dom att det inte fanns något foster. Va mellan v 6 o 7. Blöder fortfarande. Men jag längtar och hoppas på att få en lite parvel till. Träffade min bästa vän idag som fick barn i mitten av december. Va delade känslor, men han charma mig den lille goa pojken. Känner mig inte rädd till att försöka igen bara jag slutar blöda. Hur länge blödde ni efter era missfall?

  • MariaOchNiklas
    Anonym (=() skrev 2013-01-03 20:41:34 följande:
    Jag håller på att gå igenom mitt missfall just nu, det blir mitt andra. Jag har haft små blödningar till och från i 7 dagar, var inne för 2 dagar sedan på VUL och allt såg bra ut, troligtvis var det tvillingar, men läkaren hittade bara ett tickande hjärta men sa att det inte skulle vara några problem. Igår blödde jag lite mer, men brunt så jag tänkte att det nog berodde på VUL och att det retade lite extra och att det därför kunde blöda lite. Idag är det som riklig mens, som jag brukar ha. Rött färskt blod med strimmor i, inga smärtor än sålänge, men de kommer väl snart antar jag. Jag VILL hoppas på att detta INTE är ett MF, men jag fattar ju bättre. Sambon vill dock hålla hoppet uppe genom förnekelsen i att "bebisen mådde ju bra för bara 2 dagar sedan..." Han är ledsen han med. :'( Usch, detta är verkligen hemskt och så svårt att ta in! Jag lipar som en galen så fort jag tvingas gå på toaletten, då går det upp för mig när jag verkligen ser blodet.... Då kan jag inte sluta låtsas om det liksom.. Vi som så himla gärna ville ha det här barnet! Vi såg så otroligt fram emot det! Nu bara.... Tomt inombords... Tomhet med en massa smärta.. *gråter*

    Jag fick aldrig ont eller någon smärta under mitt missfall. Är inte säkert man behöver få det. Pratade med en läkare idag som sa det till mig. Men det gör ont i själen iaf
  • MariaOchNiklas
    Anonym (=() skrev 2013-01-04 12:16:23 följande:
    De ringde upp igen nu och hade fått ett avbok och sa att jag kunde komma in.... Hon sa även att läkaren visst hade skrivit att förmodligen var tvillingar men att vid tillfälle såg han enbart ett hjärta, så det kan vara ett föreliggande missfall på den ena tvillingen. Förhoppningsvis lever den andra och får stanna kvar!! Jag hoppas så innerligt!! Samt att den mår bra och får vara frisk och allt sånt där...

    Hoppas att det går bra fler dig. När jag pratade med läkaren igår och gav även beröm för att de tagit så väl hand om mig även fast jag inte hade ont. Då svarade han att Eek alltid tar emot alla på sjukhuset där han jobbar. Även om man inte har ont. Känns skönt att veta. Men tycker det är konstigt att inte alla landsting ser på samma vis. Det är absolut inte roligt att få missfall, men för mig va det en lättad att bara få veta. De kollade även upp mig efteråt så att hcg-värdet hade sjunkit. De kunde nämligen inte se något foster i magen på mig så de va rädda att det satt sig i någon av änglarna. Efter att blivit uppkollad så kunde de bara konstatera missfall som tur va.
  • MariaOchNiklas

    Är det någon mer än jag som blivit av med blödningen på bara en veck sedan missfall? Eller är det något kvar där inne som inte kommit ytterligare?

  • MariaOchNiklas
    Anonym (På det igen..) skrev 2013-01-05 19:59:11 följande:
    Min blödning tog slut efter 6 dagar helt. men jag var ju bara i vecka 5. Hur känner du dig?

    Jag mår bra. Har inte ont eller så. Vart bara lite fundersam. Va typ mellan v 5-7. Så det är kanske därför jag inte blöder så länge.
  • MariaOchNiklas

    Det hoppas jag på att vi ska. Ska börja jobba i april efter att ha varit mammaledig i 1 år. Hade ju räknat med att bara jobba typ 2 månader och sedan gå hem igen... men så blev det tyvärr inte. Känner mig inte suprmotiverad till att börja jobba igen. Men det blir nog bra bara man väl börjar. Hoppas på att det snart kommer en liten krabat i magen snart igen så jag har något att se fram emot.

  • MariaOchNiklas
    Anonym (På det igen..) skrev 2013-01-05 22:09:30 följande:
    Förstår hur du känner.
    Jag har nyss varit sjukskriven i 5 månader pga min sjukdom.
    tillbaka till jobb när allt e som jobbigast efter missfallet.
    Och ska bara jobba en månad sen e jag arbetslös.
    Sökt nytt jobb...men jag brukar bli super dålig i början av graviditeten och kul att börja med att sjuka sig om man skulle få nytt jobb.
    Brukar också bli sjukskriven tidigt pga att jag har väldigt komplicerade graviditeter.

    Det ju inte det första man vill bli om man får nytt jobb. Att vara sjukskriven menar jag.
    När jag väntade våran dotter så hade jag bara halvtid och hade gått på 100 % som vik. Visste att jag skulle få vet om jag fick fortsätta på 100% typ samtidigt som jag gick in i vecka 13. Då först vågade jag berätta något på jobbet. Det påverkade aldrig till att jag skulle få fortsätta. De sa till mig att om  det skulle bli något så skulle jag anmäla det till diskriminerimgsombudsmannen. 
    Kommer nog oxå få gå hem tidigare från jobbet. Har ett ganska tungt jobb, så sist fick jag graviditetspenning. Kändes riktigt lyxigt att få. Men välbehövligt. alla borde få chansen att få va hemma från 7e månaden i graviditeten. Att va gravid är ingen sjukdom, jag vet. Men den människa som bestämt det har bara tänkt med det som finns mellan benen och aldrig själv gått igenom vad vi går igenom. Eller har jag fel?
  • MariaOchNiklas

    Är det fler än jag som känner att ni inte riktigt kan uttrycka eran sorg????

    Tycker det är jobbigt. Är väldigt ledsen på  insidan, men det kommer sällan några tårar. Nästan så jag känner mig att jag blir kvävd inifrån... Har världens bästa sambo och de bästa kompisarna att prata med, men ändå känner jag så. Är väldigt frustrerande. Vill känna att jag har fått hoppet åter. 

    Det som verkligen lyser upp våran vardag är våran underbara dotter. Ha varit mer jobbigt om hon inte funnits. Nu måste vi leva som "vanligt" för att hon ska må bra. 
     

  • MariaOchNiklas
    mmjonsson skrev 2013-01-10 13:41:53 följande:
    Anonym, tack för den solskenshistorian :) Jag var ledsen hela tiden de första två veckorna, vi isolerade oss också, jag bara satt och stirrade. Kunde ligga i sängen timme efter timme och bara stirra på bjälkarna. Och grät o duschen..:( Men nu för var dag ser jag framåt mot att gå på det direkt och låta ödet bestämma. (Bra denna gången då) Men tänker jag på hur det kunde varit om jag fortsatt vara gravid då blir jag helt lamslagen eller bara tanken att jag var gravid så jag försöker förtränga alla känslor jag minns som var så härliga, går ner mig helt annars..! Hjälper det att sysselsätta dig kanske MARIA

    Försöker att hitta på saker. Varit hos min bästis 2 ggr som fick en liten i december. Känner mig väldigt delad. Både vill och inte vill. Det vet hon om. Men vi har alltid funnits där för varandra hur jobbigt det än varit. Jobbar även lite på dagarna. Nu har vi lyckats få magsjuka, så vi är ganska utslagna för det. Är även med folk som inte vet om vad som hänt. Men det känns motigare. Vill ju inte stänga in mig helt. Blir så mycket jobbigare ju längre tiden går om man inte träffar någon. Hoppas snart på att vi kan försöka igen. Vill sågärna ha ett syskon till våran dotter!
Svar på tråden Missfall och vill nu försöka direkt igen...fler som hänger på?