Utredning i slutet av 2012 eller början på 2013

Dina tankar på kurser är ju jättebra exempel! och varför skulle du inte våga bli aerobicsledare? Skulle det visa sig att det inte är sp kul som du trodde, ja, då behöver du inte sitta där på hemmet som 99 åring och fundera på varför du inte vågade. Bättretre att våga och misslyckas än att inte våga och resten av livet fundera på hur det kunde ha blivit, tycker jag!

AW var bara ett exempel. Vill du göra något med kollegorna finns det massor av alternativ som ofta är lättare att få med även småbarnsföräldrar med på (och att de lämnar barnen hemma hos den andra föräldern), det kan tex vara att du frågar om de vill följa med på vin- eller chokladprovning som exempel. Eller så kallar du AW:n för ett mysigt restaurangbesök för er på avdelningen, eller vad det nu kan vara. AW kan man annars även ha med kompisar... Andra saker du kan dra iväg kompisar/kollegor på är glasblåsning, silversmide, klättring, konstutställning, spa-besök, cup-cake kurs... Ja, egentligen är det bara fantasin som sätter stopp

Haha, ja, cup-cake- kurs å silversmide, du har onekligen massor av idéer ;) !

Ja, visst ska man våga, men man vet ju om man är duktig nog. Så tänker man att alla andra är typ 23 å jag är bara 10 år äldre ;). Men jag som ser så ung ut ;) så det ska nog bra, haha!

Du är ju rena barnrumpan, jag är 36!

Instämmer i kören! Bra svar Maramina! Det där med delmål ska jag nog ta efter.. 

Jag försöker också att sysselsätta mig med annat, gillar att vara kreativ så jag sätter mig ofta framför symaskinen nu med diverse projekt och då försvinner timmarna fort!

Jag skjuter även problemet framför mig och lever just nu med mottot att "var dag har nog med sin egen börda..".. Innan gick jag och oroade mig för ALLT. T.ex.. om pergotime inte fungerar - vad händer då? Vad blir nästa steg? IVF? Tänk om inte det heller fungerar? Osv...  Men nu försöker jag leva i nuet istället!!

Men ibland deppar man bara ihop, som t.ex. när mensen kommer... men man måste få bryta ihop, gråta ut för att sedan kunna komma igen med nytt hopp! 

Kram på er, är tacksam för att ni finns  

Bra idé det där med delmål Maramina! Eller att utmana sig själv som Ylle99. 

Jag fick två tips igår kring det här med att hantera väntan:
1) Lev dag för dag. Fokusera bara på att klara just den här dagen, inte imorgon eller nästa vecka, utan fokusera på här och nu. Att jag ska klara den här dagen. Precis som familjenI säger. 
2) Var snäll mot sig själv. Mår jag bra av att tänka negativa tankar? Antagligen inte. Alltså gör det mig inget gott att tänka så. 

Sen måste man väl tillåta sig själv att hoppas också, hoppas på att man en dag får bli mamma även om det kanske inte går till på det sätt man först trott. Man blir ju visserligen sårbar genom att hoppas - ifall det inte lyckas, men ledsen blir man ju ändå när mensen kommer, oavsett om man trott på det eller ej.

Tack och lov att man har er! Vad skulle man annars ta sig till??

Kram 

Ååå nervös.. I dag kl 13 träffar vi läkaren och får svar på våra prover plus att jag sk göra VUL.. Känns som domedagen är nära..

Lycka till!! Håller helt och fullt med dig! Besviken blir man ju oavsett när mensen kommer - så då kan man lika gärna leva med hopp fram tills dess än med oro/sorg. 

Och ja, vad skulle man göra utan familjeliv??!
 

Jag kände precis likadant när vi skulle få svar på våra prover och göra VUL, men det gick bra

Jag måste bara fråga, är det någon som har erfarenhet av ultra gyn? Jag ska dit om ca 2 veckor, men vet inte exakt vad jag ska göra där. Det enda min läkare sa var att vi skulle kolla inuti min livmoder.
Men är det någon som varit där som vet mer exakt vad dom gör?

Håller tummarna för dig!!