Utredning i slutet av 2012 eller början på 2013

Jag har BIM 9/4

Vad skönt att allt såg bra ut! Hoppas det tar sig nu för er så får ni ringa och säga att ni inte behöver någon ivf :)Vad härligt!! Håller tummarna för er nu! Mys på ordentligt ;) Själv inväntar jag också ägglossningen efter första pergokuren!


 

Tror inte det spelar nån roll att man inte kunnat hitta felet, man kan nog alltid skylla på min pco om det skulle behövas. den kan ju vara en orsak till att det tar längre tid eftersom jag inte ägglossar varje månad ( ca 8-10 ggr per år) vilket gör att vi inte haft lika många chanser. Även om ni har många år på er att bli gravida sett till er ålder så är ju väntan evighetslång! Kan ni inte kräva ivf tidigare?

Att ägglossning bara 10 ggr/år är fullständigt normalt så tyvärr tror jag inte att det skulle påskynda det hela. Men man vet ju aldrig!

Så märkligt att det är sånna skillnader i olika delar av landet! Här i Norrbotten måste man ju tydligen hitta något "avvikande" för att få göra IVF gratis. Vi räknar ju dock med att nästa spermaprov som tas den sista april kommer vara ungefär som det förra och då kommer vi att få ställa oss i kö för IVF. Så från och med remissen har man ju vårdgarantin på 3 månader men det lär ju inte hållas i och med att de har sommarstängt i Umeå. Hoppas bara att de är lite snabbare med nästa spermaprov så att remissen går iväg i mitten av maj helst, förra gången tog det hela 3 veckor att få provsvaren, så himla segt!

Hur hanterar ni väntan? Vi har fått veta att mannen har få spermier och att vi kommer att få en remiss för att göra ICSI, men innan någon remiss går iväg så måste han ta ett nytt spermaprov + få tillbaka provsvaren från kromosomanalysen. Detta innebär att vi inte kommer att komma igång med någon utredning förrän i september, oktober vilket känns som en mindre evighet bort. Så nu är det bara att gå och vänta vilket känns grymt påfrestande. Jag hade gärna startat med sprutorna redan nu! Men tyvärr får vi ju inte det. Just nu känns det som att man lever i något slags vakuum. All denna väntan gör mig galen, hur gör ni för att hantera väntan som man måste stå ut med oavsett om man inväntar provsvar eller en behandling?

Stargazers: Jag håller med dig om att väntan är jobbig och att det känns som man aldrig kommer till skott utan att man bara går och väntar. För att hantera det hela så gör jag följande sakeret:

1) Jag försöker fylla mitt liv med andra, icke bebisverkstadsrelaterade saker så som träning, renovera i huset, weekend resor (som nu i påsk åker vi till släktgården i Värmland) middagar med kompisarna, afterwork work osv så att jag tvingas till att tänka även på annat.

2) Jag sätter upp delmål med saker som jag verkligen kan påverka själv (köer inom sjukvården är en sådan sak som man inte kan påverka om det nu inte är så att man väljer gå den privata vägen). Tex gå ner i vikt till nästa läkarbesök eller lära mig att spela en viss låt på gitarr tills nästa BIM eller något annat spännande och utmanande.

3) Jag försöker se det positiva i orsaken till väntan. Som i mitt fall när TSH:t var för högt precis när vi skulle sätta igång med IVF:en. Dels så gav det oss lite mer tid att spara pengar (både till IVF och till bebis då de kostar som bekant en del även om man som vi redan har det mesta, om inte annat så kostar de i förlorad arbetsinkomst när man är FL respektive vabar) dels så gör det att bebisen blir än mer efterlängtad när den väl kommer och jag kan än mer uppskatta eventiella jobbigheter under graviditeten och även när bebisen är född

Maramina; vilket bra svar du gav! Det där med att sätta upp delmål under vägen ska jag nog också göra. Det lät så himla smart! :) även om det inte var jag som frågade så tackar jag för svaret :)
Jag ska precis börja ett nytt jobb (eller uppdrag då jag jobbar som konsult) så jag hoppas att det kommer hålla mig sysselsatt under väntan.

Tack! Sedan jag började med delmålen så har det blivit betydligt lättare att orka, och det gäller livet i stort för mig. Det jag sett är viktigast att det inte är alltför svåra mål man sätter upp, det kan till och ned "bara" vara en särskild händelse, tex någons bröllop som man är bjuden på eller ett visst möte (tex ett avstämningsmöte på jobbet är en mycket bra tidsmässig mål för en privat sak, att till och med det mötet så ska jag... osv). Jag började med detta omedvetet strax efter millenieskiftet då mitt ex lämnade mig. Jag var fortfarande kär i honom och vi hade fortfarande mycket kontakt och umgicks en del och det kändes i mycket av det han sa och gjorde att han kanske ville börja om igen. Så då satte jag deadline, innan midsommar skulle han ha bestämt sig och hade vi inte blivit ett par tills dess så skulle jag lämna honom helt bakom mig. Och det gjorde jag. Han gjorde iof tafatta försök i mitten av maj, men då hade jag redan börjat se möjligheterna med att vara singel och börjat planera att börja plugga antingen i norra Sverige eller i Södra så när han inte kunde visa något helhjärtat fick det vara för mig. Och tur var väl det med tanke på att jag på midsommar träffade en kile som på sikt blev mannen i mitt liv, dvs min man Fast då när vi träffades var jag inte så värst intresserade, jag var mest lycklig över att vara singel och var egentligen inte intresserad av varken kärlek, flirt eller något annat. Tur att mannen min är tålmodig

Bra strategier, Maramina!

Själv har jag planer på att börja plugga igen ( jobbar heltid med lyckades klämma in en halvfartskurs samtidigt förra året), eller "bara" gå nån kurs på typ medborgarskolan. Sen funderar jag på att gå nån kurs för att bli aerobicsledare. Men jag vet inte om jag vågar ;) hehe, vi får se. Så det är väl en slags delmål.

Jag känner att jag har blivit ganska ensam och jag har inte så mkt gemensamt längre med vänner. After word när alla på jobbet har småbarn funkar bara sådär ;).

Och jag försöker acceptera att någon större familj kommer jag aldrig få. Utan får vi ett barn så får vi vara tacksamma för det, även om jag verkligen inte ville ha det så eftersom jag själv är ensambarn.

Bebitankar - nytt jobb låter ju toppen! Totalt engagemang...tiden kommer gå fort!

Kram