Utredning i slutet av 2012 eller början på 2013

Vår situation: Vi har försökt få barn sedan oktober 2011, alltså för mer än ett år sedan. I oktober 2012 tog vi kontakt med läkare för utredning, vi fick ta blodprover i mitten av november och nu väntar vi bara på remiss för att få komma dit igen. Men de sa att väntetiden var lång och att vi som tidigast skulle få komma dit i slutet på januari igen. Denna eviga väntan. :( 

Jag har oregelbunden mens, och jag tror det är det som ställer till det för oss. Håller just nu på att testa med ÄL-stickor för att försöka se något samband/någon slags regelbundenhet men de har ännu inte visat något. 

 

Vi ska också dra igång en utredning inom 2-3 månader. Väntar på remiss till parmottagningen på RMC och har tagit alla prover. Nervös, lång, förväntansfull, spänd väntan.
Vi har försökt sedan augusti 2011.

Ja, det är verkligen blandade känslor i denna, vad som känns som en evig, väntan! Man bara önskar att man fick ringa och berätta för dem att vi inte behöver hjälp trots allt....  

Vet era familjer/vänner om att ni försöker? 

Ja verkligen, det hade varit det allra mest fantastiska att slippa ens komma till väntrummet.

Vissa vänner vet och våra familjer vet delvis ska jag väl säga. Min sambo pratar inte lika mycket med sin familj som jag gör och hans föräldrar är dessutom skilda. Jag fick ett MA i juni i vecka 9 (foster i vecka 6) och då var vi hemma för att fira min lillasysters och hans kusins student .
Detta gjorde att vi berättade för min familj och hans mamma eftersom att vi var så ledsna då.

Hur ser det ut för er då? vet familj/vänner?

Beklagar missfallet! :( 

Det verkar vara så överlag, att vi kvinnor behöver prata mer om det än vad männen gör. Eller det verkar i alla fall vara så här hos oss.

Vi har berättat för halva min familj och för min svärmor och sen vet ett par vänner också. Annars så har vi försökt hålla det hemligt i hopp om att få komma med glada nyheter.. men eftersom vi inte vet vad utredningen kommer att visa så kände vi att det var bäst att berätta för familjerna utifall vi behöver deras stöd/hjälp i ett senare skede.

Och det var faktiskt en sten som lättade när vi började berätta för en del. 

 

Får jag hoppa in här?

Jag och min man ska påbörja vår utredning nu på onsdag. Nu är vi inne på 17:e försöket. Själva utredningen gör vi på landstingets bekostnad, men eventuell behandling kommer vi få stå för själva då vi har en gemensam dotter som fyller tre till våren. Med henne tog det sju månader och nu har vi med råge passerat den dubbla tiden.  

Hej, 

Självklart! Välkommen hit. Hoppas ni kan stanna på 17e försöket och att det tar sig denna gången. :) 

Okej det görs alltså skillnad med betalning osv. om man har barn sen tidigare eller inte? Det visste jag inte!

Tack, det var inget roligt men förhoppningsvis inte heller något jag behöver uppleva igen
Ja jag tycker också att det har varit skönt att berätta för en vald skara, folk förstår också att det inte alltid är en självklarhet att så fort man slutar med preventivmedel så är man gravid.

Ja, det gör dom. Sedan så är det lite olika mellan olika landsting men har man gemensamma barn sedan tidigare så får man inte landstingsfinansierad behandling.

Idag påbörjade vi i alla fall vår utredning! Läkaren sa att det kommer nog bli det snabbaste förloppet någonsin (inte mig emot ) då imorgon skulle mannen lämna spermieprov och den 7 januari ska jag få en spolning av äggledarna för att därefter direkt samma dag gå genomgång av resultaten! Idag gjorde han även ett VUL och allt såg bra ut. Han såg flera äggblåsor så det verkar det inte vara något fel på i alla fall. Han trodde inte att det skulle hittas så mycket annat än mina redan kända problem med ämnesomsättningen då vi redan har ett barn, och då vi lyckats bli gravida en gång till efter dottern, även om det slutade med missfall

Ja, precis.. men jag tycker faktiskt att många inte verkar förstå att det kan bli problem eller ta lång tid, för vissa (som inte vet läget) slänger ur sig så mycket korkade kommentarer som hugger i hjärtat och som man bara får försöka flina bort. Men jag antar att de kommer förstå den dagen de själva börjar försöka få barn. :)