Utredning i slutet av 2012 eller början på 2013
Någon mer som precis är på gång att starta en utredning och vill följas åt de närmsta månaderna? Dela erfarenheter och dylikt?
Någon mer som precis är på gång att starta en utredning och vill följas åt de närmsta månaderna? Dela erfarenheter och dylikt?
Vår situation: Vi har försökt få barn sedan oktober 2011, alltså för mer än ett år sedan. I oktober 2012 tog vi kontakt med läkare för utredning, vi fick ta blodprover i mitten av november och nu väntar vi bara på remiss för att få komma dit igen. Men de sa att väntetiden var lång och att vi som tidigast skulle få komma dit i slutet på januari igen. Denna eviga väntan. :(
Jag har oregelbunden mens, och jag tror det är det som ställer till det för oss. Håller just nu på att testa med ÄL-stickor för att försöka se något samband/någon slags regelbundenhet men de har ännu inte visat något.
Ja, det är verkligen blandade känslor i denna, vad som känns som en evig, väntan! Man bara önskar att man fick ringa och berätta för dem att vi inte behöver hjälp trots allt....
Vet era familjer/vänner om att ni försöker?
Beklagar missfallet! :(
Det verkar vara så överlag, att vi kvinnor behöver prata mer om det än vad männen gör. Eller det verkar i alla fall vara så här hos oss.
Vi har berättat för halva min familj och för min svärmor och sen vet ett par vänner också. Annars så har vi försökt hålla det hemligt i hopp om att få komma med glada nyheter.. men eftersom vi inte vet vad utredningen kommer att visa så kände vi att det var bäst att berätta för familjerna utifall vi behöver deras stöd/hjälp i ett senare skede.
Och det var faktiskt en sten som lättade när vi började berätta för en del.
Hej och välkommen alla nya! Har varit bortrest över jul så jag har inte kunnat vara inne här. Det har varit känslosamma dagar för oss den senaste tiden. Fick precis reda på att ett annat par i familjen väntar barn, och vi är såklart jätteglada för deras skull men det högg som en sten i hjärtat.
En liten sammanfattning om oss: Jag är 25 år, och min man är 27 år, vi har försökt i 1,3 år. Vi har varit och lämnat blodprov hos farbror doktorn och i slutet av januari (inte fått remiss än) så ska vi dit igen och då ska min man lämna spermaprov på morgonen, och sen när vi träffas på eftermiddagen ska de ha hunnit kollat på hans test. Om allt ser bra ut där så ska de börja fokusera på mig.
Angående tester: Jag började med ÄL-tester förra månaden/denna månad för att jag helt enkelt varit osäker på om jag har haft äl överhuvudtaget eftersom min mens är så oregelbunden, men jag fick iaf positiva äl-test och nu väntar vi på bim som är inom en vecka. Jag önskar att jag vore gravid, men vågar inte hoppas på det och hade tänkt testa idag (på bim-3 kanske?) men det känns helt enkelt onödigt. Så jag avvaktar nog...
Är glad att jag kan få skriva av mig här med andra som faktiskt FÖRSTÅR vad man går igenom. :) Tack!
Hej alla!
Vad roligt med så många olästa inlägg! :) Är hemkommen efter nyårsfirande och några dagars semester nu..
Min mens kom förra veckan, 2 dagar för sent.. men jag är ändå glad att den kom ganska så exakt enligt beräkningarna eftersom den ibland är över en vecka sen...
Nu har vi fått kallelse till sjukhuset, den 15e jan ska vi dit. SÅÅÅ glad att det blev så snart eftersom sköterskan vi träffade sist sa att vi skulle få komma dit tidigast i slutet på januari. Nu hoppas vi på att få den hjälp vi behöver!