Pommac skrev 2014-01-03 23:33:59 följande:
Ja, usch. Det är klart. Det känns ju bra att veta. Och en godartad tumör är ju trots allt något man kan göra något åt och det finns många kvinnor med samma sjukdom. Om man nu ska kalla det sjukdom. Jag hoppas bara inte att de hittar nåt mer. Tänk om de hittar en annan tumör? Det vore ju inte så roligt. Blir jobbigt att vänta på svaret sen... Det känns lite jobbigt att mina föräldrar inte vet om detta heller. Jag har alltid kunnat berätta allt för dem. Men nu är ju hela den här grejen hemlig alltså att vi försöker skaffa barn. Men jag antar att vi måste berätta om de hittar någon tumör.
De flesta prolaktinom (tumörer som producerar prolaktin) är små och behandlas med medicin. Känner en som behandlades i flera år och sedan tom fick sluta med medicinen. Och hon har två barn kanske jag ska tillägga :) Om du vill veta lite kort tycker jag svenska endokrinologföreningens hemsida är enkel och bra. Men du kanske föredrar att inte googla... Tycker texten på denna sida tar ner rädslan lite. Enkelt skriven.
Svårt det där med att inte berätta. Vi är ju också hemlighetsfulla (kanske bara vi själva som tror att ingen fattar??) Kanske att det till slut känns rätt att berätta för er i alla fall oavsett om de hittar något konstigt eller inte. I så fall kanske skönare att säga till innan i stället för att komma efteråt när undersökningen är gjord. Bara en tanke. Finns det föräldrar som inte önskar sitt barn allt gott och dessutom barnbarn??
Fast är de oroligt lagda kanske man ska låta bli. Svårt det där. Lycka till hur ni än gör!
