7 månaden med försök.. Fler?

Inte så bra. Eller ja? Det går framåt. Jag hade ett förhöjt värde av prolaktin. Jag fick ta ett nytt blodprov och visar det fortfarande högt måste jag göra en hjärnrötngen för att se så att det inte finns någon tumör. Finns det de så är tumören godartad och kan behandlas med medicin. Det är tydligen vanligt. Samtidigt som det känns lite scary. Men det kan ju förklara att min Lutealfas är endans 10 dagar och att ägglossningen oftas är sen. jag hoppas jag får medicin så fort som möjligt så vi kan bli gravida snart! Min man har slöa simmare men det ska inte vara omöjligt att bli gravid. Hon på gyn ville så gärna skicka en remiss till ivf men jag väger fortfarande för mycket. Bmi gränsen är 30 där jag bor. Har ca 14 kg kvar dit! Men det ska gå! Men jag är lite sugen på att ta en privat ivf klinik också där jag endans behöver gå ner 2 kg. =) Dock kostar det ju. Får vänta och se vad det är för fel på mig först om det är något fel. Tack för att du frågade!

 

Oj! och här har vi suttit och gnällt att dom aldrig hittar något på utredningen men det kan dom tydligen! Förstår att det låter läskigt med en tumör men säkert samtidigt skönt att förhoppningsvis hittat en anledning till att det inte tar sig.

Ja, det är ju tydligen fel på oss båda. Men vi ska lyckas! Är helt inne på att det ska gå! denna eviga väntan på att få svar bara! Vaknar flera gånger/ natt har dock inte svårt att somna. Men sömnen blir orolig. Rätt jobbigt när man inget vet. Vi har inte berättat för våra föräldrar än heller och jag vet inte om det är bäst att vänta. Jag har alltid kunnat prata med min mamma så det känns väldigt konstigt att inte säga något. Men finner de en tumör så får de naturligtvis veta. Samtidigt som jag inte vill att någon ska tycka synd om mig. 

 

Ingen mens än även om det känns som den är på G närsomhelst. Neg test igår och ikväll eller imorgon borde mensen komma så punktlig som den varit förut. Men denna gång äter jag mer stödhormoner och då kan det säkert spöka lite. Vågar inte sluta med dem även om jag skulle vilja för de var det värsta med hela denna omgång. Jag lever ju trots allt lite på hoppet ännu så länge mensen inte kommit. Jaja. Den som lever får se.

Förstår precis hur du känner mot din syster. Men nu fokuserar vi i den här tråden på dig och ditt bröllop och din Australien-resa och din (snart anstående) graviditet. Detta kommer bli så bra. Var sak har tydligen sin tid och så här är det för oss nu. *Djupt andetag och tänka på det bra vi har!*

Ibland måste man få gråta. Det lättar lite på trycket och är faktiskt ganska skönt. Tror inte du missunnar din syster något men känslan att allt ska vara så motvalls för en själv är svår.
Kram!

Om jag lugnar dig eller inte vet jag inte men mitt prolaktin var också för högt men det sa de berodde på att vi stressar så mycket idag (eller nåt sånt) och referensvärdena inte var uppdaterade eller något. De gjorde någon extra centrifugering (eller nåt?) och då såg de att det var okej ändå. Flummigt försök att förklara vad som hände. Inser vad dålig koll jag hade på det där provet. Jag som haft stenkoll på de andra.. Får hoppas att allt är "hyfsat normalt" för dig med. Lycka till med röntgenundersökningen om du till slut måste göra den!! Jag har hört de som blivit gravida eftr medicinering mot högt prolaktin så om det är högt kanske du kan glädjas åt det. Då kanske de slöa spermierna inte är av betydelse. Hoppas!

Tack för din kommentar. Så det var därför hon frågade om jag stressade mycket. Jag är en väldigt lugn person men som vill få saker gjort fort! Ibland blir det stressigt på jobbet och då. Hemma är det ingen stress. Jag får vänta och se. Hoppas på medicin hur som helst.

Hur går det tvålen?!

Här är mensen iaf på ingång, än så länge en dag försenad bara för att man ska plågas lite extra och få upp hoppet trots att man egentligen vet att det inte tagit sig denna gången heller...

Jaja nu skulle vi ju fokusera på det positiva, bröllopslokalen bokades igår så nu är det verkligen på gång, även om det nästan är ett år kvar ;) 

Ingen mens än men jag misströstar. Trots allt fortsätter jag med hormonerna och då blir det väl ingen mens. Tycker det varit lättare de andra gångerna då mensen kommit så snabbt och då har vi iaf vetat att det varit över. Detta är ju bara jobbigt. Och huvudvärk av gräslig sort får jag av medicinerna.  Snart har vi det i alla fall svart på vitt och då får vi ta nästa steg.

Just nu glädjer jag mig åt ditt förestående bröllop, en väns graviditet (ja lite svårt ibland men det känns faktiskt lättare än med min syster), livet och viss bättring på jobbet. Tänk det är konstigt. Ibland när allt känts väldigt tungt och hopplöst ett tag så öppnas plötsligt en ny värld och världen blir som jag tänker mig att man upplever den med någon konstig drog eller dylikt i kroppen. Jag känner mig trots att mycket just nu går åt pipan rätt lycklig! Hoppas ni snart får känna detsamma eller gör det nu!

Kram i mörkret!

Jag blir så imponerad av dig tvålen! Du verkar så stark och klok :) Det gör att man själv rycker upp sig. Som att min mens är försenad tre dagar ser jag som positivt då jag slapp ha mensvärk på kontorsfesten, kunde "mysa" med min sambo (vi ses bara på helgerna) och det borde innebära att jag slipper ha mens på nyår då vi ska bo på fint hotell i Sydney! Bara fördelar alltså ;)

Hur länge ska du ta hormonerna? Och när har du testdag, eller har du haft det?

Hej därute!

Nu har tråden passerat 1-årsgränsen. Tragiskt och trevligt på samma gång...

Har haft en liten paus härifrån delvis medvetet och delvis omedvetet. Har varit så mycket ändå. Testade tyvärr negativt även denna gång:( men det hade jag på känn. Efter det negativa testet har jag dock fortsatt ha massa biverkningar med svettningar, huvudvärk mm. Så har det inte varit de tidigare gångerna så det känns lite jobbigt på flera sätt. Hoppas kroppen snart ställer tillbaka till hur den var innan. Eller rättare sagt att den i alla fall gör det någon gång. Orkar inte gå runt så här. Visst har de varit lite tufft med sprutor, negativa tester och så innan men att vara så nedsatt fysiskt känns nytt för mig. Det som känns lite bra i sammanhanget är att vi fick en liten knatte till frysen så vill vi kan vi försöka med den i stället för att köra en helt ny omgång. Vi har inte funderat på detta ännu. FET blir tidigast efter jul och har vi otur måste vi vänta en cykel till om ÄL blir precis under julen (pga julledigheterna).

Hur går det för er andra?? Hur går det med bröllopsplanerna Calqyl? Utredningen och proverna Pommac?? Tänker på er i mörkret. Fattar inte att det snart är jul. Känns tråkigt att det blir en till jul utan plus. Men ska bli trevligt med lite ledigt och blir det som jag tror blir det ÄL under julen för mig/oss vilket innebär längre tid till ev IVF eller FET men samtidigt ett "egenförsök" vilket vi inte haft på ett tag nu. Hoppas alla konstiga biverkningar har försvunnit till dess så det går att njuta lite. Har haft en fin vecka på den fronten annars. Njuter av det även om jag innerst inne önskar plusset mest av allt!