Finns det fler här som är inne på 7e månaden eller liknande med bebisverkstad? Har ett barn sedan tidigare och hoppas nu på ett syskon.. Vore skönt att prata med fler i samma sits, är lite förvånad över att det känns minst lika jobbigt som när vi försökte med första barnet..
Hej! Jag har följt denna tråd länge men aldrig skrivit eftersom jag tyckt ni varit tillräckligt många ändå. Men nu när många plussat tänkte jag ni kanske ville ha sällskap av någon som fortfarande kämpar :) Vi har försökt i 1,5 år och är precis klara med utredningen som visade absolut ingenting.. Det är ju egentligen positivt men man blir ju frustrerad och undrar varför inget händer. Vi ska försöka på egen hand året ut och sen blir det ivf om vi vill.
Kram till alla som kämpar
Vi är 27 båda två så tillhör väl medelåldern ;) Våran utredning tog ca ett halvår och då gjordes på mig: blodprov, vul, spolning och kontroll hur spermierna rör sig i mig. Och min sambo undersöktes och fick lämna spermietest. Jag har regelbunden menscykel och äl. Med andra ord är allt precis som det ska men ändå händer inget..
Vill bara hoppa in och heja på lite! Hoppas att det går bra för er här inne och att det har blivit några fler plus sedan sist!
Vi försökte i 1,5 år innan det tog sig. Efter 1 år påbörjade vi utredning och allt visade sig vara normalt, så nästa steg efter sommaren hade i så fall blivit inseminationsförsök.
Nu är jag dock i v 13 och vi ska på ett ultraljud idag för att titta på knodden.
Det går, håll ut, 7 månader är lång tid att vänta, men när det tar sig går det fort!
Hm ja de har jag kanske.. Inte helt omöjligt ;) Jo man får ju försöka hålla hoppet uppe men det är svårt. Min syster har precis blivit gravid, tog sig på typ tredje försöket.. Självklart är man ju glad för hennes skull men Gud va jobbigt det är :( Har också börjat nytt jobb precis som ligger 20 mil hemifrån så nu ses jag och min sambo bara på helgerna. Så är inne i en ganska tuff period nu.
Jamen två befruktade ägg är väl bra? Man kan väl plocka ut flera stycken men så blir inget befruktat.. Håller tummarna för dig!
Man orkar mer än man tror men jag tror det finns många som har det "värre" än vi. Tror i och för sig på tanken att sorg aldrig kan jämföras mellan två personer. Vi är olika sårbara och har olika bakgrunder. Men samtidigt kan man i liknande situationer stötta varandra och det tror jag mycket på.
Just nu ruvar jag på ett embryo och ska testa en bra bit in i september så nu försöker jag sysselsätta mig med allt jag tror är okej att hitta på utan att minska chanserna.
Jag tror att man mognar olika snabbt för IVF utifrån ålder, personlighetstyp etc men när ni försökt tillräckligt länge (bara ni vet hur länge) tror jag ändå ni kommer vilja testa åtminstone en gång innan ni ger upp. Vi var ytterst negativa till IVF men delvis pga vår ålder mognade vi till att försöka EN gång och sedan blev det TVÅ och baske mig om det inte blir ett till försök om detta inte lyckas. Samtidigt så känns det väldigt slutgiltigt när man gett sig in i IVF-karusellen. Lyckas det inte med detta då har man liksom uttömt "allt". Kommer kännas tomt om alla ansträngningar bara ger - (orkar/vill ej tänka så nu). En del väljer adoption framför IVF och det finns lika många vägar att gå som par men mitt enda tips om allt ser bra ut och ni inte är över 30 ; skynda långsamt! Flera i tråden plussade efter dryga året. Bara man har ÄL varje månad har man ju i alla fall chansen. Ta det piano året ut. Jag tror IVF-tankarna bubblar upp ändå oavsett och till slut, om ni inte lyckats på egen väg, känner ni nog en vacker dag att det är dags (eller inte om ni inte vill prova). Nu kommer jag få så mycket skit för detta men jag väljer ändå att skriva detta. Min känsla, trots att ingen vill erkänna det, är att det är lättare att plussa när man mår bra, är utvilad, haft semester, varit i solen, är avstressad. Men samtidigt blir ju många gravida under vinterhalvåret med så det är ju ingen regel men jag tror på att komma i såväl psykisk som fysisk balans och oavsett hur det går så har man nytta av det vid IVFen för den prövar en såväl individuellt som parmässigt. Lycka till!