Finns det fler här som är inne på 7e månaden eller liknande med bebisverkstad? Har ett barn sedan tidigare och hoppas nu på ett syskon.. Vore skönt att prata med fler i samma sits, är lite förvånad över att det känns minst lika jobbigt som när vi försökte med första barnet..
Hej! Har inte skrivit på länge nu, händer inte något på bebisfronten här så kanske därför ;) Men jag är väldigt nyfiken på hur det går för dig tvålen? Du är så duktig på att svara och peppa alla! Håller tummarna att det går vägen för dig denna gången!
Här händer det inte mycket heller. Vi har påbörjat utredningen. Var på gyn i måndags och tog blodprover. Ska dit nästa fredag igen. Grymt nervös efter vad det ska hitta om det nu hittar nåt som är fel.
Hej Pommac och Calqyl (och alla andra)!
Trist att vi får hållas här men jag försöker hålla humöret uppe. Så många av mina "överåriga" vänner som precis fått barn alt är gravida så jag tycker det känns jobbigt. Varför inte vi liksom. Men hursomhelst har vi plockat en massa ägg nu (öm i magen) och hoppas hoppas på att det ska bli några befruktade. Denna gång blev det fler ägg än de andra två gångerna tillsammans trots tom en något lägre dos på sprutorna. Jag har kört munkpeppar denna gång så jag vet inte om det gjorde sitt till. Vet att det diskuterades om att det var så äckligt med MP förut i tråden men jag kan verkligen rekommendera att ta dropparna i varmt vatten (tevarmt) och kanske en hel dl vatten så tycker iaf jag att det går helt okej. Kanske inte det godaste jag druckit men ändå. Jag hinner inte/har svårt få till det med en dos mitt på dagen så jag kör 20 droppar morgon och kväll och det har funkat bra. Tar inte slut lika fort då heller ;)
Nu hejar jag för fullt på oss alla! Hoppas utredningen går bra för er Pommac. Tyckte det mest kändes som "jaså" när den var över. Tror man har så mycket inneboende förväntningar att det lätt slutar där för oftast hittar de ju inget "jättekonstigt". Kram till er alla, nu kör vi vidare!!
Låter lovande med många ägg, tvålen! Håller verkligen tummarna! Har du fått besked om befruktningen?
Tänker ofta på dig då du varit i samma situation som mig med en gravid syster, kan bara erkänna att jag hanterar det väldigt dåligt.. Kvittar hur mycket jag försöker så känner jag mig bara bitter :(
Ja, hoppas utredningen går bra för dig pommac! Måste tyvärr hålla med tvålen,jag hade så stora förväntningar och så visade det ingenting...
Har rest mig på tre.. Blev tre (!) befrukade och av dessa verkar två vara fina. Ett finns nu i mig och ett är fryst. Känns lite snopet då det blev så många ägg denna gång men det är väl bara att inse att mannens spermier trots ICSI inte har så hög befruktningsgrad. Men två är ju bättre än inget så nu håller jag alla tummar jag har för att det genetiska materialet ska vara så bra att ägget fäster. De hade bestämt sig för att bara sätta in ett (vi ville egentligen två eftersom chansen ofta kan vara lite större med färska och vi nu har harvat på ett tag och är så gamla i sammanhanget) så då var de "perfekta" till det yttre i alla fall. Har läst en del om kortison, blodförtunnande och annat och om vi, trots allt, skulle köra på en omgång till kommer jag nog försöka få det. Nu ska jag försöka visualisera att detta går bra. Det tycker jag vi är värda!!
Min syster ska precis på ultraljud och det känns superjobbigt. De vet inte om vad vi går igenom och jag hade inte tänkt berätta av flera olika anledningar men ibland skulle jag önska lite sympati från omvärlden och då i synnerhet den närmsta familjen. Även om de inte vet allt borde vissa saker vara självklara. Men vi är ofta oss själva närmast och jag tycker såklart om dem ändå, men liiiite jobbigt är det.
Hur har du det själv Calqyl allmänt och i förhållandet till syrran?
Det är ni absolut värda! Hoppas hoppas!
Hela min familj, mina svärföräldrar och våra närmsta vänner vet vår situation, på gott och ont. Skönt att slippa ljuga men ibland saknar jag att bara kunna låtsats att allt är bra. Till exempel är det ingen som vågar prata om min systers graviditet när jag är där, vilket dom såklart inte gör för min skull, men det gör att jag känner mig väldigt utanför. Min syster hade lovat att berätta för mig först när dom varit på ultraljud och kollat könet men hörde inte av sig utan jag fick själv fråga. Då visade det sig att det var för tidigt att se så dom skulle göra ett nytt UL men hon hörde inte av sig efter det heller... Jag har varit väldigt tajt med min syster men nu tar jag avstånd.. Jag är väldigt besviken på henne då jag berättade för henne när vi försökt ett år men hon berättade inte för mig att hon var gravid förrän hon var i v 16 trots att vi umgicks mycket i somras. Dessutom hade hon berättat för alla andra i min familj först vilket gjorde att det "läckte" ut och jag fick reda på det via någon annan.. Känner mig så lurad och överkörd på något vis, svårt att förklara..
Annars har jag det väldigt bra, försöker hålla mig sysselsatt, har precis börjat nytt jobb i ny stad, ska åka till Australien i fem veckor över jul och nyår, letar bröllopslokal tills nästa höst :) så jag har det väldigt, väldigt bra nu egentligen men det är svårt att vara lycklig när man saknar det man vill allra mest..
Det är ni absolut värda! Hoppas hoppas!
Hela min familj, mina svärföräldrar och våra närmsta vänner vet vår situation, på gott och ont. Skönt att slippa ljuga men ibland saknar jag att bara kunna låtsats att allt är bra. Till exempel är det ingen som vågar prata om min systers graviditet när jag är där, vilket dom såklart inte gör för min skull, men det gör att jag känner mig väldigt utanför. Min syster hade lovat att berätta för mig först när dom varit på ultraljud och kollat könet men hörde inte av sig utan jag fick själv fråga. Då visade det sig att det var för tidigt att se så dom skulle göra ett nytt UL men hon hörde inte av sig efter det heller... Jag har varit väldigt tajt med min syster men nu tar jag avstånd.. Jag är väldigt besviken på henne då jag berättade för henne när vi försökt ett år men hon berättade inte för mig att hon var gravid förrän hon var i v 16 trots att vi umgicks mycket i somras. Dessutom hade hon berättat för alla andra i min familj först vilket gjorde att det "läckte" ut och jag fick reda på det via någon annan.. Känner mig så lurad och överkörd på något vis, svårt att förklara..
Annars har jag det väldigt bra, försöker hålla mig sysselsatt, har precis börjat nytt jobb i ny stad, ska åka till Australien i fem veckor över jul och nyår, letar bröllopslokal tills nästa höst :) så jag har det väldigt, väldigt bra nu egentligen men det är svårt att vara lycklig när man saknar det man vill allra mest..