• Anonym (Väntar)

    7 månaden med försök.. Fler?

    Finns det fler här som är inne på 7e månaden eller liknande med bebisverkstad? Har ett barn sedan tidigare och hoppas nu på ett syskon.. Vore skönt att prata med fler i samma sits, är lite förvånad över att det känns minst lika jobbigt som när vi försökte med första barnet..

  • Svar på tråden 7 månaden med försök.. Fler?
  • Thotis90

    Då var vår fertilitetsutredning avslutad. Vår fertilitetsläkare ringde precis och sade att det inte finns någonting mer de kan göra, så nu har hon skickat en remiss till IVF (som vi inte vill göra....). Tårarna bara sprutar. Vad fan gör vi nu?! Vi har snart försökt i 2 år utan resultat. Ta mej fan om inte det är aborten som har ställt till det!


    Fertilitetsutredning - hedblom.blogg.se
  • Juronjaure
    Thotis90 skrev 2013-09-02 13:24:34 följande:
    Då var vår fertilitetsutredning avslutad. Vår fertilitetsläkare ringde precis och sade att det inte finns någonting mer de kan göra, så nu har hon skickat en remiss till IVF (som vi inte vill göra....). Tårarna bara sprutar. Vad fan gör vi nu?! Vi har snart försökt i 2 år utan resultat. Ta mej fan om inte det är aborten som har ställt till det!
    Thotis, vad ledsen jag blir för din skull :( Det är väl bra att ni är friska, i och för sig, men ändå...

    Varför vill ni inte göra IVF?
  • Thotis90
    Juronjaure skrev 2013-09-02 16:07:00 följande:
    Thotis, vad ledsen jag blir för din skull :( Det är väl bra att ni är friska, i och för sig, men ändå...

    Varför vill ni inte göra IVF?
    Det känns inte naturligt för vår del och eftersom vi anses ha goda chanser att lyckas (med eller utan hjälp) då vi är fullt friska så vill vi ge oss den chansen. Vi vill inte ge upp. Jag vill dessutom inte utsätta min kropp för allt vad IVF innebär.
    Oförklarigt (och sekundärt) barnlös - hedblom.blogg.se
  • Calqyl
    Anonym (tvålen) skrev 2013-08-31 16:18:48 följande:
    Man orkar mer än man tror men jag tror det finns många som har det "värre" än vi. Tror i och för sig på tanken att sorg aldrig kan jämföras mellan två personer. Vi är olika sårbara och har olika bakgrunder. Men samtidigt kan man i liknande situationer stötta varandra och det tror jag mycket på.
    Just nu ruvar jag på ett embryo och ska testa en bra bit in i september så nu försöker jag sysselsätta mig med allt jag tror är okej att hitta på utan att minska chanserna.

    Jag tror att man mognar olika snabbt för IVF utifrån ålder, personlighetstyp etc men när ni försökt tillräckligt länge (bara ni vet hur länge) tror jag ändå ni kommer vilja testa åtminstone en gång innan ni ger upp. Vi var ytterst negativa till IVF men delvis pga vår ålder mognade vi till att försöka EN gång och sedan blev det TVÅ och baske mig om det inte blir ett till försök om detta inte lyckas. Samtidigt så känns det väldigt slutgiltigt när man gett sig in i IVF-karusellen. Lyckas det inte med detta då har man liksom uttömt "allt". Kommer kännas tomt om alla ansträngningar bara ger - (orkar/vill ej tänka så nu). En del väljer adoption framför IVF och det finns lika många vägar att gå som par men mitt enda tips om allt ser bra ut och ni inte är över 30 ; skynda långsamt! Flera i tråden plussade efter dryga året. Bara man har ÄL varje månad har man ju i alla fall chansen. Ta det piano året ut. Jag tror IVF-tankarna bubblar upp ändå oavsett och till slut, om ni inte lyckats på egen väg, känner ni nog en vacker dag att det är dags (eller inte om ni inte vill prova). Nu kommer jag få så mycket skit för detta men jag väljer ändå att skriva detta. Min känsla, trots att ingen vill erkänna det, är att det är lättare att plussa när man mår bra, är utvilad, haft semester, varit i solen, är avstressad. Men samtidigt blir ju många gravida under vinterhalvåret med så det är ju ingen regel men jag tror på att komma i såväl psykisk som fysisk balans och oavsett hur det går så har man nytta av det vid IVFen för den prövar en såväl individuellt som parmässigt. Lycka till!
    Tack för tips och kloka ord! JAg tycker det är så mycket lättare att ta till sig från någon som är i liknande situation. Jag ska försöka att bara njuta av mitt nya jobb detta året och så tar vi nya tag i barnfrågan nästa år. Jag tror också att det är lättare att plussa om kroppen mår bra, däremot tror jag inte på "sluta tänka på det". Det gör mig bara arg när folk säger det tillsammans med "det löser sig". Jag förstår att man bara vill väl men det är faktiskt inte säkert att det löser sig..

    Jag håller tummarna stenhårt för att det går hela vägen för er denna gång!   
  • Anonym (tvålen)
    Thotis90 skrev 2013-09-02 22:20:02 följande:
    Det känns inte naturligt för vår del och eftersom vi anses ha goda chanser att lyckas (med eller utan hjälp) då vi är fullt friska så vill vi ge oss den chansen. Vi vill inte ge upp. Jag vill dessutom inte utsätta min kropp för allt vad IVF innebär.
    Vad skönt att allt ser bra ut. Fast det är ju det där med plusset. Man kan inte förstå att det ska behöva lysa med sin frånvaro när nu allting är så bra... Hur många har inte fått det där beskedet men ändå väntat på ett plus i 2, 3 ja tom 7 år?!
    Kämpa på. Jag tror instinkten säger vad som är "rätt". Även om frustrationen är stor har du/ni ju många år kvar att prova andra saker än IVF. Hoppas bara ni är synkade du och mannen så ni kan hantera tiden framför er och njuta trots eventuella prövningar. Njut av den gryende dagen. Det försöker jag göra varje dag, även om det är svårt ibland, men det lönar sig ofta... Kram
  • Anonym (tvålen)
    Calqyl skrev 2013-09-03 12:35:46 följande:
    Tack för tips och kloka ord! JAg tycker det är så mycket lättare att ta till sig från någon som är i liknande situation. Jag ska försöka att bara njuta av mitt nya jobb detta året och så tar vi nya tag i barnfrågan nästa år. Jag tror också att det är lättare att plussa om kroppen mår bra, däremot tror jag inte på "sluta tänka på det". Det gör mig bara arg när folk säger det tillsammans med "det löser sig". Jag förstår att man bara vill väl men det är faktiskt inte säkert att det löser sig..

    Jag håller tummarna stenhårt för att det går hela vägen för er denna gång!   
    Molvärk som dagen innan mens idag. Vill/vågar inte testa. Känns onödigt slösa tester. Blir det så blir det men jag har tyvärr redan tagit ut förlusten i förskott. Gissar på mens imorgon kväll. Ska ta det lugnt men har redan undermedvetet ställt in mig på ett sista(?) IVF försök. Fasen! Vad energi och pengar detta tar. Men jag vill inte ge upp ännu. Vill inte. Är vi galna? Känns så ibland men kraften är så stark. Och är det meningen borde det väl snart få ske, inte plåga oss mer.
  • Anonym (tvålen)
    Juronjaure skrev 2013-08-27 08:35:02 följande:
    Aha! :) Hur lång tid tar utredning och sånt, hur lång tid tar det innan man får börja med ivf? Ska till fertilitetskliniken imorgon, första besöket! Hoppas att alla provet och sånt går fort så att man får veta vad som (eventuellt) är fel.
    Hur går utredningen Juron!? Har varit lite frånvarande här under vår IVF nr 2. Orkar inte läsa en massa. Vill mest fördriva tiden.
  • Anonym (7mån)

    Här med! Började i april, ff inget...
    33 år, andra barnet.
     Första tog 3 mån.
    Fick ett MA förra året, tog 7 mån då med... Så nu tycker jag att det får bli nästa gång ;)
    2 senaste mån har vi börjat redan direkt första dagen efter mens o varje dag till nästa mens. kanske hoppat varannan dag ett par gånger men annras kör vi så det ryker! 
    Hur gör ni andra, eller hur ofta? :) 

  • Anonym (7mån)

    När "får" man börja med IVF? 

  • Thotis90
    Anonym (7mån) skrev 2013-09-10 00:54:52 följande:
    När "får" man börja med IVF? 
    Det är olika beroende på vart man gör det. Vi har försökt få barn i 20 månader och vi har fått remiss till IVF (dock utan att ha blivit tillfrågade! Vi vill nämligen inte). Jag vet vissa som måste ha försökt i 2-3 år innan de blivit remitterade till IVF, så det är som sagt olika.
    Oförklarligt (och sekundärt) barnlös - hedblom.blogg.se
Svar på tråden 7 månaden med försök.. Fler?