7 månaden med försök.. Fler?

Det beror på hur länge embryot odlas när man sätter in det.. Vanligt är 2-dagars. En del kliniker gör 3-dagars-odling men det tror jag inte är så vanligt. Ett fåtal gör 6-dagars och det är nog max, då börjar ju ägget kläckas. 5 dagar är vanligt om man får många bra ägg (man har råd med lite svinn) för då sägs det att man sållar agnarna från vetet och tar fram de bästa och de är så mogna att de lättare fäster. Att odla till 5 dagar kallas blastocystodling. Man sätter in ett 2-dagars ca 2 dagar efter äl varit, dvs 3(?) dagar efter första plusset på ev äl-sticka. Jag har bara fått 2-dagars. De försökte odla längre första gången men de dog. Det är ju en risk man tar. Den bästa miljön är säkert livmodern men man vet ju inte så jättemycket om kvaliteten på äggen även om de graderas efter poängskalor. Våra insatta har alla varit toppägg men aldrig fäst...

Ungefär så här är det på ett ungefär - om jag förstått rätt vill säga.

Håller tummarna för bra värden på blodproverna...

Du får krya på dig!! Jag tror allt ni får plats. Skynda långsamt!! Är nog en puckel nu direkt efter jul men de sätter säkert igång er när ni är redo för det. Var går ni?

Tjuvtestade idag. Fick ont i lederna som innan mens. Kändes som ÄL-sprutan gått ur kroppen -och det hade den allt. Super-negativt! Men jag hoppas att det ännu finns chans till omslag. Fast liite besviken är jag allt. Men jag får se det positiva; om det blir något plus senare är det ett sant +.

Tack! Nu börjar förkylningen släppa men nu går det magsjuka på jobbet (vill inte bli smittad). Hur går det för dig? Känner du något? Vi går än så länge bara på gyn på sjukhuset. Men ska vi göra ivf någon gång i framtiden så blir det i Umeå då Västernorrland inte verkar ha någon klinik.

Oj jag missade helt ditt inlägg. Vad trist. Men så länge mensen håller sig borta så finns det hopp!

Ja, jag hoppas på det! Ska försöka låta bli att testa förrän tidigast lördag. Fortsätt gärna hålla tummar och tår :)

Apropå IVF så har jag efter mina erfarenheter kommit fram till att man bör försöka själv upp till åtminstone 2 år (kanske även mer) om man är 30 eller under (och kanske även lite högre upp i åldrarna) om det inte är något "uppenbart" fel. Flera jag känner plussade precis vid 2 års försökstid. IVF-behandlingen är tuff och lovar inget... Och man missar ju sina "vanliga" chanser varje månad. Kanske hade äggen blivit bättre på "naturlig" väg. Vad vet vi...?! Jag är inte bitter men har lärt mig lite på vägen genom våra försök. Sedan resonerar vi alla olika och jag har full respekt för det. Vi är alla lika frustrerade oavsett ålder men är man yngre känns det som att det faktiskt finns en chans att det tar sig av sig själv eftersom förutsättningarna kan ändras över tid när man försöker i flera år.  Vad ville jag nu med detta? Vet inte säkert, mest kanske ge lite tröst och stöd i denna "väntan" på behandlingar etc men som kanske om man vänder på det faktiskt ibland är bra...

Kram tjejer

Jag håller alla tummar och tår för dig!

Ja, det är klart att det är tufft. Vi har försökt i två år i April. Så det är ju snart. Men man får inte tappat hoppet än. Tror nog inte vi får göra ivf förrän till hösten ändå. Det lär ju vara semesterstängt och kö. Hur lång tid tar det innan ÄL kommer igång igen efter ett ivf?

Sötaste, tack!!!

Ni kommer bli föräldrar en vacker dag. Vi vet bara inte när!! Det kan jag säga med säkerhet! NI har åren för er. På något sätt blir det!!

En del får ÄL cykeln direkt efter mensen efter IVFen men de vill helst ha en cykel emellan innan man kör igång med ny stimulering och ffa om man gör FET i ostimulerad cykel. Hormonerna ska väl normaliseras...

Fortsätter hålla tummarna för dig tvålen! Hoppas hoppas!

Jag förstår inte hur ni kan låta bli att berätta, jag var tom nära att berätta för min chef igår. Är sämst på att ljuga och när hon för tredje gången frågade om jag mådde bra kunde jag inte låtsas längre. Men jag sa bara att jag går igenom något tufft och kommer berätta längre fram. Min provanställning går ut om nån vecka så känns bäst att inte säga något innan dess..

Man får ju inte göra ivf innan man försökt i 2 år om det inte hittats något fel på en, iaf där jag ska göra det. Förstår absolut hur du tänker men samtidigt är det vanligt att "felet" inte upptäcks förrän vid ivf. Därför vill jag inte vänta en dag till, eller ja även för att jag inte har tålamod att vänta en dag till ;)

Jag vet inte heller men just nu känns det rätt att inget säga på såväl jobbet som privat. Vet inte om vi tar upp det efter att min syster fått barn. Vi får se. Vi kanske har landat i att det inget blev alternativt är vi gravida då :) ...

Jag förstår dig och respekterar dig till fullo att ni vill köra på. Har nog mest ett behov av att diskutera, varför det inte blev som jag trodde, besvikelsen etc...Går man via landstinget tar det ju ofta längre tid än 2 år, men jag tänkte mer om man går privat. Tror ibland man (läs åtminstone jag) lätt blir besatt och tycker det tar för lång tid, man tror aldrig det ska gå osv och känslan är ju rätt men med det facit vi har vet jag inte om det var rätt eller fel att köra på med IVF. Hade vi försökt själva kanske det hade lyckats någon av de "sabbade" cyklerna av IVF, men vi har ju åren emot oss så det var nog rätt att köra på. Sedan ska tilläggas att vi hade väldigt mycket bryderier innan vi vågade gå på IVF trots att det var det som rekommenderades. Så min "grundskepsis" kanske spelar mig ett spratt.

Utredning däremot tycker jag man ska göra snabbt. I och för sig fick vi okej på min mans spermaprov vid utredningen men då vi väl kom till IVFen var de inte så bra de som var rörliga (tror de analyserades mer inför IVFen men vet ej) och det hade vi nog inte fått reda på om vi inte gått över på IVF...

Kram och God Natt