7 månaden med försök.. Fler?

I vår utredning har vi fått veta att mannens spermier är lite slöare än vanligt. Så det är troligen därför det tar tid för oss och kanske även det här med mitt höga prolaktinvärde kanske också påverkar. Vår läkare ville skicka oss på ivf därför men då jag har ett bmi på 35 så måste jag ner 12 kg till tillbringa 30 som gäller i mitt landsting. Surt men så är det. Lyckas jag inte till sommaren så gör vi det privat. Men jag hoppas att jag ska klara det och framförallt så hoppas jag att vi lyckas på egenhand innan dess.

Till bmi 30 inte tillbringa...

Du kommer fixa det!!! Kanske är viktnedgången det enda som krävs för att det ska ta sig av sig själv, och är det inte det har du maxat förutsättningarna inför IVFen. Vi har ju lite samma problem (prolaktin + få pigga spermier) som ni plus att jag har åldern emot mig - men en sak skiljer. Jag tror jag skulle behöva gå upp lite i vikt. Kämpar men det är svårt när jag passerat 35 att få kilona att stanna kvar så problemet är det omvända, men lika jobbigt för det. Blir deppig av att inte få röra på mig och känner mig inte behaglig när jag blir tyngre men jag kämpar hårt. Har gått upp snart 2 kg och något till kan det kanske bli. Vi får stötta varandra!

Ja det är inte lätt inte. Vikt hit och dit. Jag börjar ju närma mig 30 nu också så det känns faktiskt lite stressande. Jag vill ju ha många barn. Hur ska jag lyckas med det? Men nu är jag mer lycklig om jag får ett barn. Tvillingar eller Trillingar hade ju varit nåt att satsa på! =) 

Tänkte också på tvillingar ett tag men nu tror jag jag vill ha ett barn med så lite risker som möjligt. Vi kommer ju vara ganska gamla när barnet växer upp... Fast skulle vi sätta in två embryon en gång så måste vi ju ha med det i beräkningarna.

Jag tycker inte ni är gamla. Inte purunga men för fertilitetsfolket hyfsat unga. Det är bra!!! Vet flera där det var svårt få till ettan men där det sedan rullade på "av bara farten".  Vi tänker positivt!!

MEN vet ni vad som hände idag!?!? Tjuvtestade och jag tycker jag aaanar ett streck. Syntes inte först så jag gick och lade mig igen och när jag kollade igen så var där något. Jag vågar inte tro på något längre i denna karusell. Varit så nära att ge upp men känner mig jättepirrig nu. Har bestämt att inte testa igen förrän måndag morgon. Hur ska jag få tiden att gå?? Har börjat inbilla mig symptom så det känns jobbigt om det inte blir något. Jag som försökt vara så cool, men känslorna drar lätt iväg. Fortsätt gärna hålla tummarna. Så här nära har vi aldrig varit..

Men oj så spännande! Ska du verkligen kunna hålla dig? Kan du inte lägga in en bild på testet här? Nä visst vi är inte gamla än men jag hade nog tänkt att jag skulle bli mamma kring 20-25 inte 30! Så ja... Då känner man sig gammal. Nu har jag ÄL på G i allafall tror jag. Börjar få ont på vänster sida denna gång. Förra gången var det höger men ibland är det samma sida två månader i rad också. Testade i morse men det blev inte så starkt. Hoppas på lite starkare test i morgon.

Glömde skriva att jag förstår om du är sjukt nervös! Samtidigt som man inte vill försöka ha för stora förhoppningar så kan det vara svårt att låta bli. Hoppas verkligen att det är er tur nu!

Jag ska försöka att låta bli att testa innan måndag... Lovar inget ;) Är lite för dålig på att fixa kort för att det ska ske enkelt så jag uppdaterar med skriftlig info. Blir det konstig skillnad på färgen får jag kanske försöka få ut en bild för lite "peppande" uppmuntran :)

Förstår vad du menar med att man målat upp en viss bild och sen blir det inte så. Jag trodde väl inte att jag snart 40 skulle sitta i detta träsk. 25 var väl en bra ålder för barn liksom. Men nu sitter jag här. Försöker gilla läget - och i och med att våra odds sannolikt är sämre än många andras i och med vår ålder och min mans spermiekvalitet försöker jag intala mig att ett liv kan bli bra utan detta så efterlängtade barn. Fast helt övertygad är jag ju inte men jag tror det är bra för min själ. Min man är inte lika barn-önskande som jag (åtminstone inte lika analytisk och funderande) så det är nog jag som lider mest. Han var dock mest orolig vid utredningen. Jaja. OM det blir ett plus nu har vi i alla fall fått ett stort fall framåt. Vi får se. Molar lite nere i magen. Vill inte analysera mer men klarar inte att stänga av. Kanske bäst gå och lägga sig:)

Hoppas på starkt test för dig imorgon och sedan lite fint mys på det. Det finns ju en sak som är trevligare med naturlig befruktning jämfört med IVF;) Om man klarar av att spänna av vill säga... Man blir ju lite "knäpp" och frustrerad med tiden.

Inget testande ännu? Snart måndag nu. Jag börjar konstigt nog också tänka mig ett liv utan barn. Fast jag såklart helst skulle vilja ha barn. Brukar speciellt tänka att det är skönt att vata barnfri de dagar man är trött, har ont i huvudet eller är sjuk. Så skönt att bara bry sig om sig själv. Och tänk att slippa denna magsjuka som barn ofta får! Haha! Jag vet, allt det där är småpotatis! Man önskar sig ändå ett barn. Men jag försöker att intala mig själv att det inte är hela världen att inte få något. Det är det ju inte heller. Vissa är/blir barnlösa och så är det bara med eller utan vilja. Håller alla tummar för dig vid testandet i morgon! Här fick jag inte maxutslag idag men jag får det nog i morgon eller på tisdag. :)

Hur har det gått tvålen???! Blir orolig nu när du inte skrivit.. Hoppas hoppas fortfarande!

Ja ett liv utan barn funderar man ju på ibland. Hade säkert blivit helt okej det också men jag är övertygad om jag kommer få ett barn! På ett eller annat sätt! Min syster har tom helt seriöst erbjudit sig vara surrogatmamma men det hoppas jag aldrig behöver bli aktuellt..