Hej! Vi funderar på äggdonation i Spanien och jag har tagit kontakt med ett par kliniker och surfat runt lite. Av äggdonations barnmorska i Umeå fick vi IVI kliniken i Barcelona rekommenderad, samt AVA kliniken i Finland. Vi är inne på Spanien och det verkar finnas många olika kliniker. IVI verkar dyrast men de kanske är bälte också? Oss skulle det passa bäst i södra Spanien då vi kan ordna boende där. Kram till alla och mycket tacksam för svar!
Såg att det förra inlägget bara blev halvt! Skulle säga tack myran o Cecini, såklart 
Hittade tråden. Cecini, skulle vara extra kul att ses eft vi har lite samma historia.
Idag är det bf för mig, men det är nog ingen som vill komma ut...fast å andra sidan är det egentliga datumet 1/11, baserat på insättningen. Inget är som väntans tider
Wow, Längtar! Tänk att du nästan är framme nu. Minns när du plussade och skrev om det i amh-tråden-vilken lycka! Den närmsta tiden tänker vi på dig, håll oss uppdaterade :)
Helt otroligt att det är dags redan! Jag minns oxå ditt plus! Berätta gärna för oss hur det går. Kram
Ja, vi tycker också att d känns märkligt o fantastiskt att vi börjar närma oss målet Ska till kk i morgon för koll. Lite högt blodtryck nu på slutet, o tydligen en ökad risk för havandeskapsförgiftning efter ÄD, så det känns jättebra att de kollar upp både mig o pyret.
Kram!
Ni som redan gjort ÄD har ni varit oroliga innan och drömt konstigt när det närmar sig insättning? Jag är på min andra vecka med p-piller nu och jag känner mig jätte nervös. Konstiga funderingar vad för liten filur det kan bli (om det nu blir ngt). Min man är hur cool som helst men jag som drivit detta är nu osäker.
Simpa72 och Ny i GBG: har inboxat er 
Tack alla för ert engagemang i detta Göteborgsmöte! Är det någon mer som vill hänga på IRL-planerna, hör av er!
Myran, det är väl inte konstigt alls att du har en massa funderingar. Hur menar du när du säger att du är osäker? Jag tror ju inte att grejen med att det blir just ett ÄD-barn är någon issue över huvudtaget om man väl blir gravid, men det är klart att det uppstår en massa tankar hit och dit.
Ypke, det kommer en massa tankar som far runt. Du vet gör vi rätt, är vi egoistiska, kommer barnet kännas helt vårt och inte minst är jag för gammal (44 år).
Myran, Germany, Ny i GBG och Simba: Jag har bjudit in er till mitt konto. Säg till om någon annan vill bli inbjuden. Har tidigare haft otrevlig påhälsning och vill inte att den ska vara öppen för alla.
Ja du, Myran, jag förstår så hemskt väl ... Jag har sedan jag var barn tänkt när jag haft det jobbigt, att det är bättre att finnas än att inte finnas. Hemskt naivt och samtidigt över-filosofiskt, men jag brukar tänka den tanken nu också när jag planerar barn; att vi sätter en människa till världen som annars inte hade funnits. Att de flesta människor ändå är lyckliga över att få finnas på jorden. Och med all den kärlek som man som ÄD-förälder kommer att ge sitt barn, så är det sekundärt att man är en gammal förälder, eller ensambarn, eller vad det nu är för konstigheter som kommer upp. Det kanske blir en grej under några år, men vilka barn tycker inte att deras föräldrar är pinsamma av en eller annan anledning. Och vad gäller huruvida barnet kommer att kännas helt ert, så tror jag inte du behöver oroa dig. Det kommer det att göra!!!
Ypke, vad söt du är! Det värmer! Kram
Myran, jag har också tänkt flera gånger att man är egoistisk eftersom man gör allt detta för sin egen skull... För att man vill ha ett barn. Det är ju helt annorlunda när man adopterar ett barn i och med att man då "räddar" ett barn som redan finns. Men hur det ön är med detta det egoistiska så är det ju egentligen samma sak för alla som skaffar barn, även om det är på naturlig väg. Att det är extra jobbigt för oss gör ju oss inte mer egoistiska. För det är ju bara vi som drabbas av det jobbiga. Så det handlar egentligen om huruvida det är egoistiskt att alls vilja ha barn, och då kan man ju tänka som så att det är lite "livets gång" att det föds barn. Utan barn kan ju samhället inte fortsätta... Tycker också det ypke skriver är bra. I mitt fall accepterar jag bara att det är så; jag vill ha barn, och försöker lägga tankar på att det är egoistiskt till sidan. Sedan det här med gamla morsor; jo, så är det ju, men det betyder inte att barnet är mindre lyckligt för det! Absolut inte. Andra saker är sååå mycket viktigare. Dock har jag tänkt att om det någonsin blir barn för oss så kan man försöka omringa sig med lite yngre vuxna och kanske att barnet kan få faddrar som är yngre... Ja du ser, du är inte ensam om tankarna Det är helt naturligt att du får alla dessa tankar men sedan kommer det att växla igen tror jag till att bara tänka på om det kommer att lyckas. Så var det för mig iaf. Kram på dig