Ypke skrev 2012-10-05 09:03:16 följande:
Hej Blå D! Aha, du är en av de där man skulle vilja lära känna ... så oerhört stort att bestämma sig för att donera ägg!! Kan inte du berätta lite hur du kom fram till det, och hur det känns? Och det här med att de bebbar du förhoppningsvis ger upphov till kan komma att kontakta dig om en sisådär 20 år ... Funderar mycket på detta, så klart. Ett stort tack och en stor kram till dig, de flesta av oss i de här trådarna vet ju vad det innebär att gå igenom behandlingen, vilket gör tacksamheten desto större!
Jag är en helt vanlig tjej... Efter 2 mf så fick jag kontakt med andra tjejer med mf i ett annat forum. Det är drygt 3 år sen nu.
Den tjejen jag har mest kontakt med är ännu barnlös och har fått fler mf efter det och ett utomkveds. Vet hur dåligt hon mår av det och skulle göra vad som helst för at thjälpa henne. Utredning säger att inget är fel med varken henne eller hennes man. Jag kan inget göra för henne mer än att peppa. MEN, jag kan ge ägg för att hjälpa andra som sitter barnlösa. Så varför inte göra det?
Visst, jag utsätter min kropp för endel när jag donerar. Men det finns dom som har det värre... ni vet ju.
När jag fick veta att det gav så många ägg kom tårarna. Glada tårar.
Jag får ju inte veta vem som får äggen. Men jag skulle gladeligen veta. Vilja träffa dom. Nu får jag inte det. Jag får vänta minst 19 år och kan bara hoppas att nån hör av sig. För som jag känner nu så vill jag veta.
Jag har varit väldigt öppen med min donation och alla i min omgivning vet att jag donerat.
Folk undrar om jag inte tycker det känns konstigt att mina barn finns nån annanstans och jag inte vet vem det är. Men jag ser det inte så. Mina barn är dom jag tar hand om och uppfostrar. De andra är inte mina barn. Om man såg det på annat sätt så skulle man ju inte kunna adoptera heller, för det skulle ju inte va mina barn.
Ska på återbesök i slutet av månaden och jag hoppas att många embryon överlevt.
Helst alla 15.
Mina superägg, ha ha. Jag har 2 barn, båda har blivit till på första försöket. Med båda mina mf blev jag gravid på 2a försöket. Så det där med att bli besviken varje månad när mensen kommer, det vet jag inget om. Jag är ju så sjukt lyckligt lottad. Mina superägg... För 10 år sen så blev jag gravid med spiral.
Livet är så förbannat orättvist och jag är den med stor tur.
Är så glad att kunna hjälpa er som inte är lika tursamma. Hoppas iaf att kunna hjälpa... Resultatet har jag ju inte fått än.