Cecini - hoppas att överklagandet ger resultat. Visst är det ju "bara" pengar, men rent krasst så handlar tyvärr mkt av det här om hur stora resurser man har.
När vi stod inför alternativen ÄD och AD så gjorde vi en av de märkligaste räkneövningar jag varit med om: med tanke på vår ålder o oddsen, hur många försök har vi tid o råd med?
Kan inte heller släppa irritationen över hur bisarrt det på ngt vis är att frågan om anonyma donatorer är så avgörande. Jag menar, ingen tvingar (o tack o lov för det!) svenska ÄD-patienter att informera sina barn om hur de kommit till, så i praktiken kan det vara lika anonymt som för oss.
Vi är själva övertygade om att vi kommer att berätta för vårt barn (vet att ni diskuterat det i tråden o att flera av er resonerar annorlunda), eftersom det är en del av barnets historia. Så för oss var aldrig anonymiteten viktig, det var snarare tidsaspekten (korta köer) o de goda oddsen som avgjorde klinikvalet.
Hur som helst - det är personliga ställningstaganden som avgör hur man hanterar det här, men så frustrerande att FKs jurister tolkar lagen så snävt. Jag menar, det är väl tillräckligt tufft som det är utan att vi ska behöva slåss mot systemet också?