Hur kan ni påstå att det inte finns fattiga människor i Sverige?

Det är lätt att klanka ner på fattiga när man ej är i den sitsen själv men faktum är att om du lever på socialbidag / försörjningsstöd så hamnar du allt mer back och kan till slut ej byta ut saker som går sönder och som ej kan anses vara någon lyx.

För övrigt så har den relativa fattigdomen ökat kraftigt sedan 2006 och idag är 1,1 -1,2 miljoner personer fattiga enligt den definitionen som för övrigt är den mätmetod som används inom hela oecd / eu förutom i sverige där valde alliansen att börja mäta fattigdom enligt begreppet absolut fattigdom. Att alliansen gått över till att mäta fattigdom enligt begreppet absolut fattigdom beror på att man ej vill skylta med att klyftorna ökar i snabb takt mellan de med jobb och de utan jobb vilket hela deras politik bygger på men de vågar ej stå för det öppet utan väljer istället att mörka detta när det blir allt för besvärande och negativt ur deras synvinkel.

Har nu läst 31 sidor i tråden och frågan som jag ställer mig då är: Ni som tycker att det finns fattigdom i Sverige, vad ska man göra för att den ska försvinna då?

Ska man höja skatten för låg- och medelinkomsttagare ( att höja bara för höginkomsttagare ger knappast tillräckligt med pengar)?

Det finns ju helt klart de som inte prioriterar rätt med sina pengar och spenderar dem på läsk, cigg, alkohol, djurmat etc istället för att köpa kläder till barnen, se till att barnen har tillräckligt med mat, ser till att de har råd med ett par matsäckar, lucialinnen, skridskor etc. Vad ska man göra med dessa föräldrar? Ska man ge dem mer pengar? Höja bidragen? Hur troligt är det att de kommer att prioritera bättre då?

Hur gör man med uteliggare som håller sig undan myndigheter och inte anpassar sig till deras krav? Ska de få pengar ändå?

Hur många är det egentligen som verkligen inte har mat på bordet, som inte äger någonting som kan säljas, inte har några tillgångar alls och som ÄNDÅ nekas försörjningsstöd?

Självklart är det synd om de barn som har föräldrar som inte kan se till att de har allt de behöver men frågan är om mer bidrag till föräldrarna skulle medföra någon egentlig förändring. Jag är tveksam.

Studierna visar tydligt att det som behövs är en tryggare ekonomi för barnfamiljer, antingen genom att öka riksnormen eller skapa fler lättillgängliga arbeten, samt att man informerar familjer och skolor om de kostnadsfria aktiviteter som exempelvis Svenska Kyrkan och många bibliotek anordnar och att man försöker skapa fler kostnadsfria aktiviteter för barn och ungdomar. Det är också viktigt att informera eleverna om vart de kan vända sig när de behöver någon att prata med, b la genom att sätta upp information om BRIS och Bup i skolorna och på andra offentliga platser. Man behöver även informera skolorna om hur de kan hjälpa de barn som lever i fattigdom, så att skolorna kan ge det stöd som behövs till dessa elever. Detta gör att skolorna kommer behöva fler kuratorer att tillgå.