Hur kan ni påstå att det inte finns fattiga människor i Sverige?

Det är så nu att även regeringen tydligen ser fattiga familjer som ett problem, var ett uttalande i nyheterna härom dagen att det ska tillses att alla barn ska i så långt det är möjligt ha lika förutsättningar.

Vad detta innebär framkom inte men tydligen är det ett problem att det finns fattiga barn, kanske det äntligen gått in orsak och verkan vad gäller misslyckande i skolan, psykisk ohälsa bland unga, arbetslöshet, kriminalitet, dvs förlorade redan från start.

Blir dyrt i längden för samhället att skapa ett utanförskap redan i barndomen.

 

Och frågorna till Regnig Måndag som avses är alltså nedanstående:

"RB definierar alla som någon gång mottagit socialbidrag under året som fattiga. Tycker du att det är en bra definition eller kan du se briser med den? 

Ett fall som Gustav 14, han som inte hade råd med hiphop-jeans utan var hänvisad till billigare alternativ, anser du att han är fattig? 

I socialbidraget räknas in pengar för ”fritid och lek”. Anser du trots det, att ”fattiga” (i den benämningen att de erhållit socialbidrag) inte ges rätten och möjligheten att exempelvis gå på bio? 

Anser du att barn är automatiskt fattiga om de inte har råd att följa med kompisarna – även om det innefattar exempelvis segling?"

Klart att fattiga familjer är ett problem. Det kommer väl inte som en chock får någon?

Här i tråden handlar det dock även om folk som kallas "fattiga" men som kanske egentligen inte är det? Sådär på riktigt?

Redan frågan i rubriken är ju inne på det spåret: hur kan ni säga att det inte finns fattiga?

Nja, det kanske vi inte säger, men vi kanske säger att det inte handlar om det antal som RB tycker.

Tror att RB har rätt i både antal och fattigdom, däremot finns det en hel del av dessa som ändå inte uppfattar sig som fattiga eller lever som om de skulle vara fattiga.

Eftersom man tittar 3 månader bakåt vid ansökan om försörjningsstöd så måste man för att få stöd levt dessa tre månader på så låg nivå att det inte har kunnat bli något överskott.

De som på något sätt har uppbackning av människor i sin närhet familj, vänner osv, de som kan ärva utrustning, kläder, har tillgång till ställen inom släkten att semestra hos.
 

RB har givetvis rätt OM man accepterar deras definition, men som du kan se i denna tråd, exempelvis de exempel jag visar på, kan det finnas legitima skäl att ifrågasätta denna.

Har du provat att byta optiker någon gång?
Det finns optiker vars priser ligger på ungefär hälften av vad de med högre priser gör.
Det finns ju också en möjlighet för dig att ifrågasätta varför just ditt brytningsfel gör att glasen/linserna måste kosta mer? För det är så dina inlägg för fram dina kostnader.
Är det inte bättre att försöka lyssna på de råd du får av oss? Vi försöker ju hjälpa dig med allt mellan himmel och jord.

Mina glasögon är alldeles för gamla och svaga. De är både repiga och ger ingen skärpa eftersom min syn har förändrats ganska mycket sedan jag fick dem.
När bågen gick sönder var jag tvungen att lämna in dem. Optikern ville naturligtvis att jag köpte nya glas och bågar. Det rekommenderar även min ögonläkare. Att laga bågen skulle kosta 600 kr. Om det gick över huvud taget, vill säga. Nya glasögon, progressiva, anpassade efter min astigmatism och min närsynthet, skulle kosta som minst 6000 kr. Till saken hör att jag inte kan köpa dem på avbetalning eftersom de inte godkänner kreditkunder som inte har fast anställning. Så det blev en lagning ã 600 kr som inte är fin. Färgen på bågen har bränts bort när de lödde.

Jag kör bil med mina glas. Jag har också ett nytt synfel som ger mig grumlingar i glaskroppen. Det resulterar i svarta "flugor" eller "bubblor" som flyger runt i synfältet. De kom först på ena ögat och sedan på det andra. Går inte att operera.
Jag ser med andra ord väldigt dåligt. Jag har också torra ögon som ska droppas minst fem gånger om dagen. Sitter jag vid datorn eller läser, blir det ett helvete på kvällen att se texten på TV:n. Det dröjer ett par timmar innan det blir någorlunda okej då ögonen behöver den tiden för att ställa om. Detta är typiskt för ålderssynthet som uppträder redan i 40-årsåldern.
Hade jag råd skulle jag göra allt jag kunde för att rädda min syn. Handarbetandet, mitt yrke, måste numera ske utan glasögon eller under förstoringslampa. Det är mycket ansträngande.

Just inköp av glasögon är en del av det som ingår i försörjningsstödet. Vet dock inte om du är speciellt mottaglig för ekonomiskt bistånd över huvud taget?

Du måste vara medveten om att du talar om en sak och vi andra om något annat.
Kan vi komma överens om det?

Vad jag förstår är personen inte berättigad till försörjningsstöd eftersom hon ligger över norm, däremot kan man faktiskt söka stöd om man ligger bara något över existensminimum för en del utgifter. 
Man kan alltså ibland få hjälp med tex. glasögon, tandvård eller annat om man har väldigt låg inkomst.

Jag hade försörjningsstöd under ca 1 år för ungefär 20 år sedan, det året fick jag "julpengar" från en kommunfond. Varje år under 15 års tid kom det sedan ansökningshandlingar till denna fond vilket jag sökte, första gången jag inte fick var för 2 år sedan eftersom min inkomst låg 400:-/månaden över den gräns där fonden beviljade pengar.

Det var inte mycket pengar man fick till de där jularna, tror det var omkring 1000:- som max när jag hade hemmaboende barn.