Hur kan ni påstå att det inte finns fattiga människor i Sverige?

Varför fick du avslag då? Måste funnits en anledning.

De allra flesta som har höga inkomster har någon gång varit studenter vilka har en inkomstnivå som ligger på ungefär samma nivå. Så alla dessa människor vet precis hur det är att leva på den inkomstnivån. 

Däremot så är det ju skillnad i att man som student gjort ett aktivt val att studera och leva med den inkomsten och den enda kontrollen som sker är att man klarar tentorna så man behöver inte känna sig granskad som jag antar att man kan göra när man går på socialbidrag.

Så det är helt rätt att säga att den som inte gått på soc vet inte hur det är, men däremot är det inte korrekt att säga att den som inte haft socialbidrag inte vet hur det är att leva på den inkomstnivån.

När jag ser att ca 3 500 är riksnormen för en ensamstående efter att hyra och el är betald blev jag faktiskt förvånad, jag trodde det var mindre. Inte att jag tycker 3 500 är mycket, men det känns ju som en summa man inte bör ha några problem att klara sig på som ensamstående. 

När min dotter var nyfödd hade min sambo precis startat eget och hade ingen inkomst så vi levde på min föräldrapenning enbart vilket var ca 16 000. Då hade vi ca 7 000 i räkningar, 6 000 till mat, blöjor, hygien mm, 1000 kr till kläder och nöjen och kunde varje månad spara undan 2000 kr. 16 000 är ju helt klart över normen men om man ser på de pengar vi la på löpande utgifter så var det 7 000 kr i månaden och jag kan knappast säga att vi var speciellt fattiga när vi levde på den nivån. 

Det som behövs är väl egentligen inte mer pengar utan kanske bättre stöd för hur man ska göra för att ta sig ur socialbidragstagande till egen försörjning. Hjälp att hitta vilka yrken som passar ens fysiska och psykiska förutsättningar och vilka utbildningar man behöver för att få dessa yrken. Se till att den som mår dåligt verkligen får rätt hjälp för att må bättre, hjälpa till med cv och personligt brev för att lättare kunna komma till intervjuer, "öva" anställningsintervjuer så att man väl där har bättre chans att få jobbet, tipsa om ideella uppdrag man kan ta för att förbättra sitt cv för att öka möjligheterna till arbete mm.

Vet att det absolut inte är så det ser ut, varken på socialen, försäkringskassan eller arbetsförmedlingen utan att man bara blir runtskickad för att bli kontrollerad. Men det är så jag tycker det borde vara. 

Hur vet du vem jag är?

Kan du tala om hur matsäck, utflykter, lucialinnen och kalas blir gratis? Tror det finns många som vill veta.

Jag kan inte låta bli att reagera på följande:

Varför försökte du inte själv ordna fram ett par skridskor till din son. Dvs låna ett par genom att ringa runt.

Jag antar att dina barn har en far. Jag tycker att han borde ställa upp med extra pengar om det behövs. Om nu inte underhållet räcker. STäm honom på mer pengar så att era gemensamma barn slipper leva i "fattigdom". 

I ditt inlägg låter det som om samhället ska bekosta dina barns behov. Jag har lite svårt att förstå det här resonemanget. Om du inte klarar försörjningen då finns det en pappa som ska lägga till pengar till barnens försörjning. 

Tror du på allvar att alla som bor "på landet" äger sitt boende?

Jag har varit väldigt fattig. En period för många år sedan då jag levde för 100 kr i veckan. Hade inga kläder förutom ett par byxor som till sist blev så trasiga så de ramlade sönder (bokstavligen), ett linne och en jacka och trasiga skor. Fick hjälp av missionskyrkan. Jag var inte gammal då. Inga missbruksproblem.
Sen fick jag sochjälp. Trots det blev jag hemlös för soc delar inte ut lägenheter. Jag sov i trappuppgångar mitt i vintern, hade massa urinvägsinfektioner, men hade mat. Hade även råd att gå till vårdcentralen när jag fick sochjälp (det kostar ändå 100 kr, hade inte råd innan). Var då 18 år. Hade fortfarande inget missbruk.

Nu i somras, några år senare, hade jag ett jobb och ingen soc. Plötsligt slutade jobbet att ge tillräckligt med arbetstimmar för att jag skulle kunna betala hyran osv. Jag blev av med jobbet. Sökte soc. Fick ingen soc för man måste ha varit inskriven på arbetsförmedlingen i över 3 månader + ha fixat med en massa papper innan. Hade inga pengar alls under 3 månader. Fick skulder på flera tusen. Åt för under 10 kr per dag om ens det.

Det finns fattigdom i Sverige. Jag vet att jag trots allt har det bra och har kommit lindrigt undan. Många som jag känner har både växt upp fattigare och lever fattigare än vad jag någonsin har gjort. Det gäller både svenskar och invandrare. Är själv svensk.

Rika människor verkar bry sig mindre om andra människor. Jag vet inte varför, men det är en observation jag har gjort. Det är som att med pengar försvinner kärleken och omtanken. Rika människor är ovilliga att betala skatt. För dem verkar det inte spela någon roll om det finns bra skolor för alla (deras barn får ändå gå i de bra skolorna), om det finns sjukvård för alla (de går till sina privatkliniker oavsett), om det finns människor som svälter (de svälter ju självmant för att vara vackra), om människor fryser ihjäl (sov i en trappuppgång då, bara inte min!) osv. Jag har varit tvungen att tigga för överlevnad många gånger, och rika människor ger nästan aldrig något. De ser på en med förakt, hat och rädsla i blicken. Har jag däremot gått till uteliggarna eller parkalkisarna har de gett mig alla mynt de haft, pratat länge med mig och försökt att ge mig mod att orka fortsätta leva.
Där möter man riktig värme, omtanke och respekt!
Jag har på grund av att jag alltid har blivit så oerhört kärleksfullt bemött av dessa människor, lovat att alltid dela med mig av de pengar jag har, oavsett hur lite det är. Jag kan aldrig skänka tillbaka det de har givit mig, det är mer än bara pengar. Det är hopp och en glimt lycka i en svår tid. Därför ger jag alltid när jag har nu.

Hoppas att jag kunde öka förståelsen med mitt inlägg. Det är kanske inte extrem fattigdom, det är inte som i Afrika. Men det tär tillräckligt på en människas själ att ha det så som jag har haft det. Blunda inte för problemen, Sverige har blivit ett mycket sämre land de senaste åren. Klimatet har hårdnat. Det är svårare att leva nu.
Men vi får aldrig ge upp. Det finns människor där ute som bryr sig!

en fråga:

anser du att jag levde eller överlevde med denna budgeten:

inkomst 4.800kr
hyra 2.800kr
el 150kr
telefonkort 100kr
fackavgift 158kr
akassa 119kr
-----------------------
1.473kr kvar till mat,hygien,kläder osv..

om ihåg att en vuxen beräknas äta för 1.500kr./månad

Ja, enligt dom var jag sjuk och skulle bli sjukskriven men enligt försäkringskassan var jag frisk. Jag hamnade helt enkelt mellan stolarna.

Om pappan också har låg inkomst?

Ringa runt och låna utrustning, du kanske inte vet det men många människor har inte den sorts kontakter att de kan låna saker? Jag hade inte några jag kunde ringa till för att låna saker när mina barn var små.
Många människor har mycket liten släkt, många bor inte kvar i hembygden, många känner bara sina arbetskamrater helt ytligt. 

Det förutsätts alltid att det ska finnas en massa släkt som kan hjälpa till när man är fattig tom. regeringen säger att man kanske behöver ta hjälp av sina föräldrar eller sina barn, de förutsätts då att man har anhöriga som kan avvara pengar.
Jag har aldrig kunnat få någon ekonomisk hjälp av mina föräldrar när mina barn var små, båda var svårt sjuka och hade låg sjukpenning efter att tidigare varit lågavlönade.