Hur kan ni påstå att det inte finns fattiga människor i Sverige?

De allra flesta som har höga inkomster har någon gång varit studenter vilka har en inkomstnivå som ligger på ungefär samma nivå. Så alla dessa människor vet precis hur det är att leva på den inkomstnivån. 

Däremot så är det ju skillnad i att man som student gjort ett aktivt val att studera och leva med den inkomsten och den enda kontrollen som sker är att man klarar tentorna så man behöver inte känna sig granskad som jag antar att man kan göra när man går på socialbidrag.

Så det är helt rätt att säga att den som inte gått på soc vet inte hur det är, men däremot är det inte korrekt att säga att den som inte haft socialbidrag inte vet hur det är att leva på den inkomstnivån.

När jag ser att ca 3 500 är riksnormen för en ensamstående efter att hyra och el är betald blev jag faktiskt förvånad, jag trodde det var mindre. Inte att jag tycker 3 500 är mycket, men det känns ju som en summa man inte bör ha några problem att klara sig på som ensamstående. 

När min dotter var nyfödd hade min sambo precis startat eget och hade ingen inkomst så vi levde på min föräldrapenning enbart vilket var ca 16 000. Då hade vi ca 7 000 i räkningar, 6 000 till mat, blöjor, hygien mm, 1000 kr till kläder och nöjen och kunde varje månad spara undan 2000 kr. 16 000 är ju helt klart över normen men om man ser på de pengar vi la på löpande utgifter så var det 7 000 kr i månaden och jag kan knappast säga att vi var speciellt fattiga när vi levde på den nivån. 

Det som behövs är väl egentligen inte mer pengar utan kanske bättre stöd för hur man ska göra för att ta sig ur socialbidragstagande till egen försörjning. Hjälp att hitta vilka yrken som passar ens fysiska och psykiska förutsättningar och vilka utbildningar man behöver för att få dessa yrken. Se till att den som mår dåligt verkligen får rätt hjälp för att må bättre, hjälpa till med cv och personligt brev för att lättare kunna komma till intervjuer, "öva" anställningsintervjuer så att man väl där har bättre chans att få jobbet, tipsa om ideella uppdrag man kan ta för att förbättra sitt cv för att öka möjligheterna till arbete mm.

Vet att det absolut inte är så det ser ut, varken på socialen, försäkringskassan eller arbetsförmedlingen utan att man bara blir runtskickad för att bli kontrollerad. Men det är så jag tycker det borde vara. 

Jag håller med om det med skolan. Att man ska skicka med en frukt tycker jag borde vara ok då barn ska äta frukt varje dag och om man då skickar med den till skolan istället för att äta hemma borde då inte spela någon roll. Däremot de lite "roligare" utflykterna som kostar pengar tycker jag att man borde kunna ha ett bättre system för. T.ex. att alla betalar 110 kr istället för 100 kr så kan de som verkligen inte ha de där 100 kr få åka med utan att betala (och att det såklart ska vara hemligt att man inte betalat). Jag skulle inte ha något emot att betala någon tia eller tjuga extra för att säkerställa att alla kan följa med. Gällande skridskor och liknande utrustning så borde det sägas till i god tid så att man som förälder får tid på sig att ringa runt för att låna eller hålla utkik på blocket eller liknande efter billigare begagnat att köpa. 

Vi lägger kanske 500 kr i månaden i snitt på kläder till mig, min sambo och vår dotter. Detta utan att snåla på något sätt utan det är helt enkelt den summan som det blir. Min sambo behöver kostymer i arbetet så när han måste köpa nya kostymer så blir det såklart dyrare men om man har försörjningsstöd så behöver man knappast kostymer. 

I det inlägget som jag citerar så står det att man får budgetera kring 500 kr i månaden för ett barn och det kan ju inte vara svårt att klara.