Hur kan ni påstå att det inte finns fattiga människor i Sverige?

Alltså kom igen TS skärp dej! Det stämmer inte att någon i Sverige behöver spara in så mycket på maten att den bara får kosta 4 kr per måltid. Sen kan man vara fattig av fri vilja, om man inte samarbetar med socialen osv. men ingen är ofrivilligt fattig i Sverige. Vi har ett system, till skillnad från i andra länder.
Att vara fattig i Sverige är egentligen att inte vara priviligierad, vilket är en annan sak. Jag undrar om du själv har besökt ett U-land och kommit nära den vanliga befolkningen? Det har jag och jag kan tala om för dig att i Sverige finns det inga fattiga på riktigt, bara mer eller mindre priviligerade människor.

När du måste leva på mindre än en dollar om dagen, när dina barn får bristsjukdomar av fel-/undernäring, när du måste sova på gatan eller i en bostad utan tak eftersom du inte har råd att laga det, ja då är du fattig. Att inte ha råd med skolgång, hela och rena kläder, en dräglig bostad med det nödvändigaste för att överleva, då pratar vi fattigdom. Helst ska man väl ha en kyl och frys, fönster i bostaden, rinnande vatten och el. Men att vara så otacksam för att få gratis skolgång till barnen med gratis lagad mat varje dag och sen klaga över att de ska ta med sig matsäck några gånger per termin! Det är ett hån. Och det är ett hån att kalla sig fattig för att man inte har råd att gå på bio eller råd med märkeskläder.

Man skaffar sig ett jobb, eller så hjälper socialen en. Vilken lyx det är i Sverige. INGA fattiga har vi förutom de självvalda eller papperslösa.

jag tänker på överlevnad i ordets rätta bemärkelse, inte på hittepå-betydelsen du vill ge det för att samla några extra sympatipoäng

Det finns faktiskt inga fattiga i Sverige. Det finns föräldrar som inte kan ta hand om sin ekonomi.

Fattigdom räknar jag till dom som inte har mat för dagen. Eller kläder som måste lappas och lagas flera gånger om. 

Man får skylla sig själv, jaha. Ok. Det anser du alltså. Det anser inte jag.
*Om jag får ett jobb och går med i A-kassan men får sluta efter 3 månader på grund av arbetsbrist. Vad gör jag då? Jag har ju inte rätt till A-kassa? Jag har haft fullt bostadsbidrag en gång, alltså på 2 200 kr i månaden (inte mycket med andra ord, och min hyra ligger på närmare 5 000 i månaden).
Soc kan jag inte få hjälp av heller eftersom jag ska ha sparat pengar sen tre månader tillbaks.  

Hur löser man det då, tycker du? 

håller med där.

*Ja, jag fick datorn i studentpresent
*Ja, jag har tid att sitta på fl. Jag är ledig på lördagar, som så många andra studerande
*Ja, jag kan läsa och skriva, det ingår liksom när du går i skolan.
*Ja, jag kan äta varje dag. Äter 1-2 mål om dagen. Hemlagade.
*Ja, jag går i skolan och det betalar jag för
*Njae, jag har ingen säng. Sover i bäddsoffa
*Ja, jag har föräldrar med egna hem.
* Fri och fri. Det finns gånger jag inte har råd att söka vård.
*Ja, jag får bidrag, som så många andra i Sverige.

Men du, nu snackar vi inte om global fattigdom utan fattigdomen i SVERIGE

Jag tror min son klassas i barnfattigdom enligt Rädda barnen; barn i storstädernas förorter och barn till ensamstående. Har bostadsbidrag så kan väl klassas in i att ha dålig inkomst.
Skulle säkert kunna klassa mig som ett offer å att det är så synd om mig osv. Ändå jag lever enligt Soc standard fast jag tjänar lite mera, och sparar resten. Jag tycker att Soc har en riktigt bra standard, om man exempelvis spenderar mindre på TV/tidningar så kan man betala mera för mat. Tror jag ligger på ca 15 kr/portion nu vilket enligt mig blir hälsosamma portioner med mat. Jag tjänar mer och mindre varje månad, men en sak är säker när jag hjälper de utsatta att komma tillbaka till arbetsmarknaden, de flesta tar sig själva från sina möjligheter. Unnar sig saker i nuläget för att tycka synd om sig själva. Tar krediter för att köpa enligt mig idiotiska saker. Skapar problem för sig själva.

Jag tycker inte att mitt barn missar något alls, jag lyckas med att kunna ge honom museums besök, nöjesparks årskort och flera besök vid djurparker osv. Visst jag går inte på bio med honom ofta typ en gång om året, men det är inte allt. Märker allt fler som ser det som en rättighet att ha en Iphone, att det är en självklarhet att ta det på abonnemang. Som vissa här skriver att de förtjänar att leva inte bara överleva. Vilket jag håller med om men då får de skapa dessa möjligheter själva genom arbete osv istället för att kräva det av samhället.

du har fått studera. det är inte alla förunnat
du får äta varje dag. det är inte alla förunnat