Hur kan ni påstå att det inte finns fattiga människor i Sverige?

Antar att det automatjusteras. Om inte annat så underlättar det i fortsättningen.

Tror inte att det ändras för tidigare inlägg men alla fortsatta inlägg är i varje fall namngivna.

Jag har gett upp att diskutera med folk som inte väljer en signatur till anonym, det blir bara förvirrande och alla skyller på alla

Just så.

Om det bara handlar om en exakt gräns så är det ju bara en räkneövning kvar: "Man är fattig om man inte har en miljon på banken - så hur många blir det? En, två, tre, fyra, fem ... eeeh ... sex, sju ... du därborta hur har du det? ... Ok ... åtta, nio, tio ..."

För att svara på frågan i trådens rubrik om varför man inte anser att det finns några fattiga så måste man ju få argumentera för att "fattig" är feldefinierat.

Tja, man kan diskutera varför det är som det är, varför så många har det svårt i sverige idag?
Och vad man kan göra åt det? 

   

Har du möjlighet så ryck ur allting och kolla om det ändå tickar på. Kolla sedan skillnaden när du sätter i apparat för apparat.

Ett fel till varför jag blev fattigare var att på min a-kassa beräknade inkomst som jag hade tog moderaterna när dom kom i makten och kapade den från 80% till 65%.

 Det är en stor summa pengar som försvann. Inte tänkte regeringen på att hyrorna, elen, maten och allt annat siger i pris. Det enda dem tänkte på var att folk ska tvingas ut i arbetslivet

 Även dom sjuka som kanppt kan stå på sina ben skulle tvingas ut, men hur många företag tar inte en person som inte orkar göra sitt jobb och där till har ett läkar intyg där det står att det och det får inte personen göra.

Ni som tjatar om att det inte finns fattiga försök och leva på en inkomst på 8000 kr. När ni betalt hyran, elen och det vanliga räkningar man har och kvar är 1500 kr till mat och hygien. Hur ska man ha råd till allt annat en människa behöver. Jag bor ensam och har ingen att låna pengar av. Inte för att jag skulle göra det heller då är det bättre och vara utan mat i en vecka eller två.

Jag har lite svårt och flytta möbler då jag har så ont i kroppen som sakt jag bor ensam och har ingen  som kan hjälpa mig med möblerna som står för kontakten med elkablar.

Blir rent ut sagt ledsen av att läsa den här tråden. Fick mina fördomar bekräftade, sorgligt nog.
Jag borde kanske inte bli förvånad över vilka människor det finns, jag har säkert mött många av er på gatan. Jag möter säkert många av er dagligen nu också, men nu är jag en annan. Jag har inte längre trasiga kläder, jag studerar, jag bor i lägenhet, jag har husdjur och barn, jag ser ung och fräsch ut. När man dagligen möts av vänlighet och respekt så är det svårt att komma ihåg att den dagen man faller kommer inte mycket av den vänligheten att finnas kvar. Man vänjer sig så fort vid att ha det bra... Men ränderna från att ha varit fattig går aldrig ur en på riktigt.

vad för fördomar?

Väldigt många har inte en laptop eller en platt-tv. Många letar pant för att ha råd med extrakostnader. Många har ett helvete var och varannan månad för att få ihop till mediciner, sjukvårdsbesök och behandlingar, för från den generösa normen ska man betala för den vård och behandling man behöver. Sen får man kompensation för detta nästa månad men då har man redan tömt skafferi och frys och alla basvaror är slut, så matkostnaden följande månad blir högre än om man kunnat behålla en viss bas. Har man tur behövs inga läkarbesök eller behandlingar men har man otur måste man lägga ut på det ännu en gång, och så sitter man där, med den enorma summa (som vissa anser) som i slutänden återigen inte täcker matkostnaden för en månad. Visst kan man blunda och tro att alla har det himla bra för ingen är så fattig som en fattig i Brasilien, men den jämförelsen kan man inte göra tycker jag. Det är sorgligt att många anser det är den fattiges eget fel att denne inte har det bättre. Okunnighet tycker jag att man visar när man påstår det.