• Anonym (vakna!)

    Hur kan ni påstå att det inte finns fattiga människor i Sverige?

    I tråd efter tråd står det att man aldrig kan vara fattig i SVerige. Det spelar ingen roll vad man säger för det kommer alltid någon som påstår att det är en fråga om hur man hanterar ekonomin. Försörjningsstödet räcker gott och väl och man kan få hälsosam kost för 4 kronor per portion och man kan minsann skicka med barnen lunch och fika flera gånger i veckan även om man lever på försörjningsstöd. Alla kan och kan man inte det så super man upp pengarna, eller dricker, för alla vet hur fattiga är missbrukare, hela bunten är det...

    Det är såååå tröttsamt. Vakna och inse att vi har mängder med fattiga människor i Sverige idag och det är dags att sluta trycka ner dem som redan ligger. Räck ut en hand till hjälp istället!

    www.aftonbladet.se/ledare/article14537665.ab

    www.rb.se/vartarbete/isverige/barnfattigdom/Pages/default.aspx

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-18 23:07
    Det vi diskuterar i tråden är fattigdom enligt Röda Korsets definition!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-19 09:14
    Rädda Barnens definition ska det vara så klart:

    I Rädda Barnens definition på barnfattigdom ingår barn som antingen lever i familjer med låg inkomststandard enligt SCB:s definition eller i familjer som uppburit socialbidrag någon gång under året. Låg inkomststandard betyder att familjens disponibla inkomst är lägre än vad SCB beräknar går åt till boende och baskonsumtion.

  • Svar på tråden Hur kan ni påstå att det inte finns fattiga människor i Sverige?
  • Anonym
    Anonym skrev 2012-03-19 16:07:09 följande:
    Jag har jobbat ideellt på härbärge och ett soppkök. Har levt på 8000 kr i månaden som student i 6 år (3500 kr i hyra, 700 kr i SL-kort, ca 1200 kr i räkningar + studentlitteratur). Jag tog inte ens bostadsbidraget som jag hade kunnat få, trots att det var knapert, eftersom jag faktiskt klarade mig utan.
    Och mina föräldrar var inte särskilt välbeställda. Sedan jag var 18 har jag bott 10 år i Rinkeby och Alby.

    Vilken verklighet saknar jag?

    Jag kan räkna upp 10 personer i min närhet som jag vet har arbetsförmåga som lever på bidrag och är rätt nöjda med det. Och jag har träffat betydligt fler av den varan under årens lopp. Har t.o.m. träffat folk som inte har tyckt att det har varit värt att jobba/studera eftersom de får en mindre inkomst än bidragslivsstilen.

    De flesta kan ta ansvar för sina liv.
    Den svåra balansgången är att ha ett tillräckligt gott välfärdssystem så att barn, äldre och sjuka inte far illa, men tillräckligt hårt för att folk inte ska se det som ett lockande alternativ till att försörja sig själva. Det är kanske en omöjlig ekvation. I synnerhet när folk utnyttjar systemen.
    När ska du inse att du inte klan applicera din verklighet på ALLA i hela sverige?
    SÅ länge som du gör det får du finna dig i att dina inlägg blir bemötta på det sätt de förtjänar.
  • Anonym
    hallonfot skrev 2012-03-19 16:13:43 följande:
    Åter igen: Om man har skulder hos csn, hur ska man då finansiera sina studier?
    Finns det inget ansvar alls kvar att förvänta? Varför ska någon dra på sig CSN-skulder som inte leder till en användbar utbildning?
    Om man är så hopplös att man drar på sig skulder för en utbildning som inte leder till karriär, inte har några utsikter till jobb eller lägenhet, tja, då är man väl rätt körd antar jag. Iallafall i det här landet. Det finns fortfarande skitjobb i andra länder. Flytta dit och prova lyckan.
  • Anonym
    Anonym skrev 2012-03-19 16:12:00 följande:
    Om alternativet är att inte få ett enda jobb eller bostad så är väl valet rätt solklart?
    Ska personen ge upp totalt vid 40?
    När jag pluggade träffade jag massor av studenter som var betydligt äldre än så!
    Vilket är det solklara valet?
    Du måste förtydliga dig.
  • Anonym
    Anonym skrev 2012-03-19 16:16:23 följande:
    När ska du inse att du inte klan applicera din verklighet på ALLA i hela sverige?
    SÅ länge som du gör det får du finna dig i att dina inlägg blir bemötta på det sätt de förtjänar.
    Ni vill ju låtsas om att min verklighet inte går att applicera på något alls. Och då har ni fel. Jag har träffat väldigt många som motbevisar er, så bidragslatmaskarna existerar i allra högsta grad. Oavsett om du vill det eller inte.
  • Anonym
    Anonym skrev 2012-03-19 16:12:00 följande:
    Om alternativet är att inte få ett enda jobb eller bostad så är väl valet rätt solklart?
    Ska personen ge upp totalt vid 40?
    När jag pluggade träffade jag massor av studenter som var betydligt äldre än så!
    Många som har en gammal gymnasieutbildning har faktiskt inte möjlighet att först läsa in gymnasiet och därefter skaffa lämplig utbildning. Åldern ger begränsningar i hur mycket CSN man kan ta, många i den åldern har även familj.

    Finns gott om personer som är i 40-års åldern som bara har en 2-årig gymnasieutbildning eller inte ens har en fullständig gymnasieutbildning.
     
  • Anonym
    Anonym skrev 2012-03-19 16:16:42 följande:
    Finns det inget ansvar alls kvar att förvänta? Varför ska någon dra på sig CSN-skulder som inte leder till en användbar utbildning?
    Om man är så hopplös att man drar på sig skulder för en utbildning som inte leder till karriär, inte har några utsikter till jobb eller lägenhet, tja, då är man väl rätt körd antar jag. Iallafall i det här landet. Det finns fortfarande skitjobb i andra länder. Flytta dit och prova lyckan.
    Varför pluggar människor till läkare?
    För inte så många år sedan var det massarbetslöshet bland läkare.

    Samma med lärare, it-data osv. Du kan ta VILKEN utbildning som helst, den kommer att vara "fel" tidvis och het tidvis.
    Men du kanske menar att människor ska utbilda sig efter arbetsmarknadens svängningar och omskola sig ungefär vart 15-20 år?
  • Anonym
    Anonym skrev 2012-03-19 16:17:23 följande:
    Vilket är det solklara valet?
    Du måste förtydliga dig.
    Om det man inte gör funkar måste man vara villig att göra ändringar.
    Om man sitter i en situation där man verkligen inte får jobb måste man:
    1. Göra sig mer attraktiv för arbetsmarknaden.
    2. Söka sig till jobben. Även om det är utomlands.
    Att ge upp för att man är 40 och "det känns lite för sent" är så jävla svagt.
  • Anonym
    Anonym skrev 2012-03-19 16:18:00 följande:
    Ni vill ju låtsas om att min verklighet inte går att applicera på något alls. Och då har ni fel. Jag har träffat väldigt många som motbevisar er, så bidragslatmaskarna existerar i allra högsta grad. Oavsett om du vill det eller inte.
    Inte alls utan jag tog fasta på det du SKREV om majoriteten osv.
    Eftersom du känner dig missförstådd behöver du backa tillbaka, läsa vad du själv skrivit och fundera över varför andra uppfattar ditt budskap som de gör. Efter det funderar du på hur du kan formulera dig så att du inte blir missförstådd.
  • Anonym
    Anonym skrev 2012-03-19 16:20:00 följande:
    Varför pluggar människor till läkare?
    För inte så många år sedan var det massarbetslöshet bland läkare.

    Samma med lärare, it-data osv. Du kan ta VILKEN utbildning som helst, den kommer att vara "fel" tidvis och het tidvis.
    Men du kanske menar att människor ska utbilda sig efter arbetsmarknadens svängningar och omskola sig ungefär vart 15-20 år?
    Fast nu ska vi inte blunda för att väldigt, väldigt många läser skitutbildningar för att det är kul. Utan större tanke på jobbmarknaden. Jag har träffat massor av människor som har slösat bort studiemedel på strökurser i humaniora etc.
    När såna människor kommer och gnäller för att de är arbetslösa och studiemedlet är slut har jag 0 engagemang. Lite måste man väl ändå tänka efter?
  • Border
    Anonym skrev 2012-03-19 16:16:42 följande:
    Finns det inget ansvar alls kvar att förvänta? Varför ska någon dra på sig CSN-skulder som inte leder till en användbar utbildning?
    Om man är så hopplös att man drar på sig skulder för en utbildning som inte leder till karriär, inte har några utsikter till jobb eller lägenhet, tja, då är man väl rätt körd antar jag. Iallafall i det här landet. Det finns fortfarande skitjobb i andra länder. Flytta dit och prova lyckan.

    Jag läser på komvux (andra terminen) för att lyckas få godkänt i matte A. Jag lider av dyskalkyli (som dyslexi, fast det handlar om siffror och matematik). För att få en diagnos måste mina lärare skriva ett intyg på att de misstänker att jag lider av dyskalkyli. Men eftersom mina lärare inte tror att dyskalkyli existerar så skriver de inget intyg. Hade jag fått diagnosen skulle jag kunna söka in till högskolan utan att ha Goskänt i matten.
    Jag fick alltså IG i matten förra terminen, och läser kursen nu igen för att försöka få ett Godkänt och kunna komma in på högskolan senare.
    Jag får max läsa 4 terminer på komvux. Om jag inte får godkänt i matte under dessa 4 terminer så står jag där sen med csn-skulder och utan högskoleutbildning.
    Jag måste ju läsa på komvux för att öht ha en chans att komma upp till ett G i matte A. Och jag måste ha G i både matte A och matte B för att komma in på högskolan.
    Jag anser därför inte att det är onödigt att jag pluggar eller att det inte leder till något    
Svar på tråden Hur kan ni påstå att det inte finns fattiga människor i Sverige?