Stödgrupp för partner till narcissistisk personlighetsstörning

Vissa dagar går jag på knäna och är ledsen.Samtidigt hatar jag den makten han har att få mig att må dåligt.Jag vill inte må dåligt!Är det noll kontakt som gäller när han inte kan samarbeta,och beter sig som dum i huvudet.

Åh vad glad jag blev när jag såg att denna tråd ff är öppen! Jag är just nu sjukskriven pga ums, utmattningssyndrom, och jag har iom det fått tid att tänka igenom saker och inser nu att min sambo högst troligen är en narcissist. Alla kännetecken stämmer, han själv kommer dock aldrig inse det och kommer aldrig låta sig utvärderas, förklarar så otroligt mycket och jag inser nu att det är honom det är "fel" på och inte mig. Försvarat honom i så många år och bara väntat på att han ska må bättre och bli sig själv igen. Suck.

Förstår att jag måste lämna men jag vet inte hur.... har en 4 åring tillsammans och hans barn sedan tidigare är 16 och här varannan vecka. Han jobbar utomlands och är bara hemma var fjärde vecka. Vi bor i en stad där jag inte har någon familj och bara fåtal vänner...

Ska jag stanna här för att 4åringen ska få ha kvar vänner, gå på förskolan och träffa sitt äldre syskon eller bör jag flytta hem till familjen för att ha deras stöd?

Men hur skulle det få om jag vill flytta till en annan stad?

Svårt i vanliga fall men nu är jag ju så dimmig och trött pga min ums och jag vet inte om jag ska vänta tills jag är starkare eller om risken är att jag blir sämre ju längre jag stannar?

Tar tacksamt emot erfarenheter, tankar och idéer!

Det är tyvärr noll-kontakt som gäller, det är så lätt att i början av separationen försöka hitta vägar till samarbete och att man blir glad när hat byts till "välvillighet", men viktigt är att i ALLA lägen med en narcissist minnas, att inget är på riktigt. Det är det som är det svåra.

För att läka måste man vara "isolerad" från narcissisten och inte nappa på kontaktförsök (vilka kan vara vad man själv uppfattar som ren provokation från narcissisten).

Enkel regel: Ger du energi (svarar dem), så får de energi att fortsätta - om och om igen. Slutar du svara och reagera, så klingar det hela slutligen av. Det kan ta ett tag, men till slut hittar de ett annat offer att dra energi ur.

Jag undrar om min sambo kan ha en narcissistisk personlighet, mycket stämmer med det tycker jag. Han är lättkränkt, aggressiv, tycker bara att han har rätt, gör aldrig några fel. Sker det något negativt är det andras fel och jag är alltid orsaken till att vi bråkar. Om jag säger att jag blir ledsen när du säger eller gör en viss sak säger han bara jag har inte gjort något fel. Han är rätt ytlig eller han vill handla över sina förmögenheter, inga större saker men ändå. Han låter inte mig få prata eller diskutera om något alls medan man ska ställa upp för honom och diskutera hans "problem". Han har varit våldsam mot mig tyvärr vid olika tillfällen, alltid med alkohol inblandat (ingen bortförklaring), kan inte be om förlåt. Han är rätt empatilös och har svårt att förstå att andra människor känner annorlunda än han själv. 

Det går nog inte en dag längre utan att jag tänker den tanken. Men det är svårt också, vi har ett litet barn och jag älskar/hatar honom väl på något sätt. Svårt att förklara. 

Jag undrar om min sambo kan ha en narcissistisk personlighet, mycket stämmer med det tycker jag. Han är lättkränkt, aggressiv, tycker bara att han har rätt, gör aldrig några fel. Sker det något negativt är det andras fel och jag är alltid orsaken till att vi bråkar. Om jag säger att jag blir ledsen när du säger eller gör en viss sak säger han bara jag har inte gjort något fel. Han är rätt ytlig eller han vill handla över sina förmögenheter, inga större saker men ändå. Han låter inte mig få prata eller diskutera om något alls medan man ska ställa upp för honom och diskutera hans "problem". Han har varit våldsam mot mig tyvärr vid olika tillfällen, alltid med alkohol inblandat (ingen bortförklaring), kan inte be om förlåt. Han är rätt empatilös och har svårt att förstå att andra människor känner annorlunda än han själv.