• anemon1

    Stödgrupp för partner till narcissistisk personlighetsstörning

    Till alla er som levt med partner som har narcissistisk personlighetsstörning,

    Jag har precis, efter 16, år fått hjälp att förstå varför det varit så svårt att ha att göra med min man. Varför han betett sig så märkligt och irrationellt som han gjort. Många, många gånger har jag grubblat, undrat och slickat mina sår - försökt att möta upp, vara flexibel , lyhörd och stöttande. Idiotiskt...!! När jag med hjälp av en duktig psykoterapeut kartlade hela hans beteendemönster under vårt förhållande, så förstod jag äntligen. När jag fortsatte att läsa om denna störning, förstod jag ännu mer om hur han fungerar. Sorgligt att det skulle ta så lång tid. Psykoterapeuten ger mig redskap att hantera hans destruktiva beteende, dessa människor vill sällan ändra sig själva utan tycker att alla i omgivningen är en besvikelse och ska ändra sig om de inte motsvarar deras förväntningar. Om man dock lyckas vara stark i sig själv och ändra sitt eget "jamsande" med dem, så händer det saker.

    Vill ni som har samma erfarenhet som jag prata, så finns jag här.

    Kram till alla ni fina människor, med ledsna frågetecken hängande efter er. Sök ett nytt förhållande eller stå upp för er själva.

  • Svar på tråden Stödgrupp för partner till narcissistisk personlighetsstörning
  • Maya75
    Connie07 skrev 2017-11-05 15:21:41 följande:

    Ja,det skulle jag ochså vilja veta.Just den här känslan att förlora mitt barn,för att pappan vill ha makten.Och då skulle han vara glad ochså,för att få mig kalla idiot och värdelös.Vi har haft kontakt med myndigheter och han visar sig vara rik och fin pappa till dom.Ändå berättar jag all misshandel och thot för dom.Sen är det lugnt ibland och när han vill något,då kan han samarbeta normalt.Men inte annars.Försöker minimera kontakten med honom.


    Såg myndigheterna vad han gjorde? I vårt fall gör pappan det ganska öppet men har ändå inte fått hjälp. Men nu verkar en på Familjerätten inse situationen så jag hoppas få hjälp där.
  • Connie07
    Maya75 skrev 2017-11-05 15:27:11 följande:

    Såg myndigheterna vad han gjorde? I vårt fall gör pappan det ganska öppet men har ändå inte fått hjälp. Men nu verkar en på Familjerätten inse situationen så jag hoppas få hjälp där.


    Myndigheterna gör inte så mycket.De tittar mest att han inte skadar barnet nu.Vissa har gett förslag att jag ska ansöka enskilt vårdnad.
  • anemon1
    Trollet78 skrev 2017-11-05 12:04:30 följande:

    Det tog 14 år. Och sista halvåret är det värsta. Nu har han redan träffat en ny och presenterat för barnen. Jag är som nere på botten av en brunn, hur tog ni er upp. Hur bearbetade ni? Hur ser er relation ut till män/kvinnor idag?


    Hej,

    1. Förbered dig på att det tar tid att komma upp på fötter. Det är en hjärntvätt som ska återställas, det tar lång tid men tappa aldrig hoppet. Räkna med många år.

    2. Försök bygg din värld med byggstenar som håller dig uppe, vänner, dejting, bekräftelser från sunda människor, fritidsintresse, träning (bygg dig själv). Allt som är konstruktivt  - sök detta och fånga in det in i din nya värld.

    3. Sök upp likasinnade precis som du just gjort, och prata prata och prata. Då förstår du till slut skillnaden på normalt och onormalt beteendemönster, inte bara i ditt förnuft utan in i ryggmärgen och hjärtat.
  • Connie07

    Jag vågar/orkar inte ens tänka på nytt förhållande.Efter allt jag gått igenom och är fortvarande fast i eftersom vi har barn tillsammans.

  • anemon1
    Connie07 skrev 2017-11-06 17:20:43 följande:

    Jag vågar/orkar inte ens tänka på nytt förhållande.Efter allt jag gått igenom och är fortvarande fast i eftersom vi har barn tillsammans.


    Avvakta med det och gör resten (listan;), bästa är att följa sitt hjärtaHjärta
  • anemon1
    Connie07 skrev 2017-11-06 17:20:43 följande:

    Jag vågar/orkar inte ens tänka på nytt förhållande.Efter allt jag gått igenom och är fortvarande fast i eftersom vi har barn tillsammans.


    Avvakta med det och gör resten (listan;), bästa är att följa sitt hjärtaHjärta
  • Hjärnstrul

    Åh vad glad jag blev när jag såg att denna tråd ff är öppen! Jag är just nu sjukskriven pga ums, utmattningssyndrom, och jag har iom det fått tid att tänka igenom saker och inser nu att min sambo högst troligen är en narcissist. Alla kännetecken stämmer, han själv kommer dock aldrig inse det och kommer aldrig låta sig utvärderas, förklarar så otroligt mycket och jag inser nu att det är honom det är "fel" på och inte mig. Försvarat honom i så många år och bara väntat på att han ska må bättre och bli sig själv igen. Suck.

    Förstår att jag måste lämna men jag vet inte hur.... har en 4 åring tillsammans och hans barn sedan tidigare är 16 och här varannan vecka. Han jobbar utomlands och är bara hemma var fjärde vecka. Vi bor i en stad där jag inte har någon familj och bara fåtal vänner...

    Ska jag stanna här för att 4åringen ska få ha kvar vänner, gå på förskolan och träffa sitt äldre syskon eller bör jag flytta hem till familjen för att ha deras stöd?

    Men hur skulle det få om jag vill flytta till en annan stad?

    Svårt i vanliga fall men nu är jag ju så dimmig och trött pga min ums och jag vet inte om jag ska vänta tills jag är starkare eller om risken är att jag blir sämre ju längre jag stannar?

    Tar tacksamt emot erfarenheter, tankar och idéer!

  • Connie07

    Vissa dagar går jag på knäna och är ledsen.Samtidigt hatar jag den makten han har att få mig att må dåligt.Jag vill inte må dåligt!Är det noll kontakt som gäller när han inte kan samarbeta,och beter sig som dum i huvudet.

  • anemon1
    Fridiii skrev 2018-01-03 23:42:33 följande:

    Finns tråden ännU?


    Hej tråden finns och behövs:)
Svar på tråden Stödgrupp för partner till narcissistisk personlighetsstörning