Kom nyss tillbaka från vändningsförsöken som inte lyckades. 
Det hela gick till så här;
Jag fick komma in på ett rum och byta om till sjukhusskjorta. En BM kände på magen för att känna hur hon trodde bebis låg. Sen satte hon en nål i handen för att förbereda för Bricanylen. (Aj ont!)
Jag fick ligga med CTG maskinen i 10 minuter för att mäta bebisens aktivitet och trycka på en knapp varje gång jag kände den röra sig.
Efter det kom en läkare in och gjorde ett UL. (Läkaren kunde inte se några flick eller pojkdelar...) Hon kollade så bebis verkligen låg i säte och det gjorde den. Hon tyckte tom att rumpan låg nere i bäckenet vilket jag inte känt innan. Bebisen snurrar fortfarande från sida till sida, dvs ibland är ryggen till vänster, ibland till höger. Hon gjorde en tillväxtkoll också, bebis vägde ca 2800g och var -3%. Om bebisen hade varit liten så hade de inte gjort nått vändningsförsök för då kan de vara för sköra. Om bebis hade varit för stor kunde det vara svårare att vända. Nu var den mitt på kurvan.
Sen kom både BM och läkaren i på rummet och jag fick Bricanyl. Det var mindre påverkan av den mot vad jag trott. Pulsen gick upp lite och efter ett tag blev jag lite svag i händerna och darrig. Det kändes lite som jag var andfådd. Läkaren knuffade med händerna på varje sida av huvudet och BM kollade med UL om den flyttade sig. Det gjorde ont på utsidan av magen där hon tryckte men kändes inget inuti.
Huvudet flyttade sig lite och bebis hamnade på tvären. Sen gick det inte mer. Hon provade även åt andra hållet och då flyttade den snabbt tillbaka till ursprungsläge. Det gjorde ganska ont där hon tryckte. Det var lite som revbenen var i vägen för bebisens huvud. Efter totalt kanske 5 minuter så gav hon upp.
Jag fick ligga i CTGn i ytterligare 20 min för att kolla att bebisen mådde bra och det gjorde den.
Jag kan säga att de var en konstig känsla, men gjorde inte överdrivet ont och så fort de slutade så slutade det göra ont. Efter kände jag mig lite skakig och trött men mådde inte illa eller så.
Nu är en tid bokad för röntgen av bäckenet och sen ska det beslutas om snitt eller inte. Men jag har nog redan bestämt mig. Jag sa ju att om det inte går att flytta så är det nog ödet som vill att jag ska göra ett snitt.
Men det kan vara bra att ha gjort röntgen i alla fall för om förlossningen sätter igång och jag vill föda vaginalt så vet man i alla fall att det går. Snittet bokas ganska nära BF för att ge bebis tid om den mot förmodan skulle få för sig att vända sig. En envis liten rackare, precis som mor och far!
